För lite över ett år sedan tog kommunerna över sysselsättningstjänsterna från TE-byråerna.
Det har varit ett dyrt år, inte minst för att arbetslöshetsgraden i Finland har stigit till den högsta i EU.
När en person blir arbetslös i en kommun ansvarar kommunen för en del av personens förmåner. I och med reformen blev gränsen för hur länge en person kan vara arbetslös innan kommunen måste betala strängare.
– Man har eftersträvat ett incitament för kommunerna i den här modellen. Det är kanske därför man har börjat kalla det sanktionsavgift, säger Mikko Mehtonen som är utvecklingschef vid Kommunförbundet.
Ju längre en person är arbetslös, desto större blir kommunens andel. Åttio procent av kommunernas kostnader kommer från personer som varit arbetslösa i över 400 dagar.
Incitamentet fungerar också med lång fördröjning. Det tenderar att ta längre tid för långtidsarbetslösa att få jobb när sysselsättningen väl ökar och då tvingas kommunerna fortsätta betala den högre andelen av förmånerna.
Mehtonen undrar om arbetslöshetskostnaden för kommunerna inte är lite orättvis, när arbetslösheten stiger i hela landet.
– Fungerar det i en så svag ekonomisk situation, eller är det bara en piska för kommunerna? Kanske om det allmänna ekonomiska läget vore bättre, så skulle den här modellen vara mer förnuftig. Det finns en anledning att utvärdera det ytterligare, säger han.
Byråkrati ett problem
Under tisdagen rapporterade Yle Uutiset om ett sysselsättningsområde som stött på problem: Tammerfors sysselsättningsledare Regina Saari larmade om att personalen inte hinner vägleda de arbetssökande på grund av mängden byråkrati.
Hon utlyser mer flexibilitet. Att personalen vid sysselsättningstjänsten övervakar att den arbetslösa söker tillräckligt med jobb för att fortsätta få arbetslöshetsunderstöd tycker Saari är slöseri med tid.
Kommunförbundets vice verkställande direktör, Timo Reina, föreslår en rad åtgärder för att strömlinjeforma kommunernas sysselsättningsverksamhet, både långsiktiga och kortsiktiga.
På kort sikt tycker han bland annat att sanktionsavgiften borde pausas när en arbetssökande utbildar sig.
– När kommunerna använder allt mer resurser på att utbilda arbetssökande och stärker deras kompetens, skulle det löna sig att avbryta ansvaret att betala kostnaden. Det fungerar inte bara som incitament, men ger också kommunen mer resurser, säger han.
Reina tycker att man på lång sikt måste ge kommunerna mer frihet, och lita på att resurserna lokalt fördelas smart.
Det är också viktigt att se till att personer inte faller under fel myndighets ansvar.
– I situationer där det är bevisat att en person inte längre har funktionsförmågan att få ett jobb, så är den personens plats säkerligen inte i kommunernas sysselsättningstjänster, utan då kommer man till andra lösningar.