Mellan klockan 19 och 20 på söndagskvällen den 29 mars låg rökdykaren och utbildningschefen Petter Holmström hemma under en filt och tog en eftermiddagstupplur.
– Det blev bråttom, säger Holmström och syftar på stunden när han nåddes av larmet till Kalkhamnen.
Holmström är en av de brandmän från Pargas frivilliga brandkår som hjälpte till att släcka fabriksbranden på Nordkalk.
Roland Westerlund är kårchef på Pargas FBK, också han är utbildad rökdykare och jobbade under den natten.
– Jag var hemma och satt framför tv:n när larmet kom. Det blev bråttom direkt, säger Westerlund.
Hur mycket får man veta på förhand när man får ett sådant här larm?
– Man vet inget. Man får ett meddelande om vad det är och så kan man själv skapa en bild om vad det handlar om, säger Westerlund.
Han berättar att det många gånger kan handla om falska larm där man bara larmat för säkerhetens skull.
– Jag såg på koden att det var larmat som en stor byggnadsbrand, vilket inte nödvändigtvis säger någonting om brandens storlek, men det säger någonting om objektet, tillägger Holmström.
Brandens storlek får man sällan veta något om i förväg.
– Det vet man först när man kommer fram, säger Holmström.
Enheten med Roland Westerlund och Petter Holmström var den andra som anlände till platsen.
På grund av röken, som mötte dem redan innan de hade nått fabriken, kunde de snabbt konstatera att det var frågan om en rejäl brand den här gången.
– Ingen rök utan eld, konstaterar Westerlund.
”Ovanligt odramatisk stämning”
Stämningen på plats var däremot ovanligt lugn, berättar Petter Holmström.
– Det var egentligen ovanligt odramatisk ur min synvinkel.
Trots att branden var stor och det fanns många uppgifter att sköta hade ingen panik.
– För min del var det ett uppdrag bland många andra, säger Holmström.
Som avtalsbrandman är det vanligt att man blir tilldelad olika uppgifter under släckningsprocessen. Ibland behöver man också göra sådant man aldrig gjort förr.
Petter Holmström började kvällen som brandbilschaufför, för att sedan hoppa in som rökdykare och jobba uppe i ett höjdfordon.
– Jag har hållit på med det här i över 20 år men jag har faktiskt aldrig varit uppe i höjdfordon och jobbat ordentligt. Det var en intressant upplevelse, säger han.
Var ni rädda under uppdraget?
– Nej, jag var inte rädd. Men man får vara lite medveten om riskerna och var man rör sig. Det ska man alltid vara när man är på en brandplats, men jag var aldrig rädd, säger Holmström.
Vilka risker finns det på en sådan här plats?
– I höjdfordon ska du akta dig så att du inte ramlar ur korgen. Fast du sitter fast med sele och säkerhetslina så måste du fundera hur du rör dig så att du inte snavar över någonting.
När det brinner finns det också risk för ras.
– Man måste tänka på var man rör sig så att man inte är någonstans där man av misstag kan få saker, eller till och med en vägg, över sig, säger Holmström.
Också brandmän behöver bränsle
Släckningsarbetet pågick ända fram till nästa morgon, men för Petter Holmström och Roland Westerlund slutade arbetet runt midnatt.
– Vi kom därifrån kanske halv ett på natten och bilen var färdig servad klockan 1.30. Då hade vi redan jobbat flera timmar och de andra tog över, säger Westerlund.
Under släckningsarbetet befann sig också Pargas FBK:s alarmförplägnadsgrupp på plats och bredde smörgåsar och kokade kaffe.
Tur i oturen ligger den frivilliga brandkårens byggnad på gångavstånd från Nordkalks fabrik.
– De larmades när vi insåg att släckningsarbetet kommer att dra ut på tiden. Det är inte bara bilarna som behöver bränsle, vi som jobbar där behöver också bränsle, säger Holmström.
Släckningsarbetet får aldrig pausas helt, berättar Petter Holmström.
Man jobbar tillsammans i omgångar för att hela tiden se till att bekämpa elden.
– De som blir lediga för stunden får gå och ta kaffe, smörgås, saft och banan och så orkar man jobba igen. Det är en mycket viktig del av uppdrag som drar ut på tiden.
Tillbaka till kontoret nästa dag
Att vara avtalsbrandman innebär ofta att man är brandman vid sidan av sitt vanliga jobb.
Roland Westerlund berättar att det inte spelade någon roll för honom den här gången eftersom han ändå var ledig.
Petter Holmström hade däremot jobb följande dag.
– Jag var faktiskt på jobbet följande dag, men jag har sådant arbete och sådana arbetstider att jag kan välja att ta en lugn dag, så det gjorde jag. Dagen bestod mest av möten och att försöka hålla sig vaken.
