Långfredagen är en av det kristna kyrkoårets allra viktigaste dagar. Men varför heter det långfredag på svenska?
Långfredagen är i den kristna tron dagen då Jesus korsfästes. I Norden har man börjat kalla dagen långfredag för att dagen var olidligt lång då Jesus först måste bära sitt kors upp på Golgata och sedan hängdes upp på det.
Men det är egentligen bara i de nordiska länderna som benämningen långfredag i olika former används.
Sorgefredagen, den goda fredagen, den stora fredagen...
Till exempel på engelska talar man om Good Friday, alltså ”den goda fredagen”, och i Nederländerna om Goede Vrijdag. Man betonar alltså det kristna frälsningsbudskapet, att Jesus har dött för människornas skull och hans försoningsverk är fullbordat.
Men också på engelska användes tidigare Long Friday, alltså långfredag. På tyska heter dagen Karfreitag och tar fasta på långfredagens sorg. Prefixet Kar- betyder sorg i gammal tyska.
De ortodoxa talar om den stora fredagen. Också på estniska heter det Suur Reede. I de romanska språken talar man om den heliga fredagen: på franska vendredi saint och på spanska viernes santo.
Sorglig fredag också i kyrkan
I den evangelisk-lutherska kyrkan skiljer sig långfredagens gudstjänst också från andra helgers gudstjänster och både kyrkklockorna, och vanligtvis också orgeln, tystnar. Den liturgiska färgen är svart, och altaret är avskalat.
Som blommor på altaret används på långfredagen ofta fem röda rosor för att symbolisera Jesus fem sår, och ofta har man en törnekrona på altaret.
Traditionen att fira långfredagen har kunnat spåras till 300-talet.