Senast på långfredagen rapporterades om att bland annat en avsaltningsanläggning för vatten skadats i en attack i Kuwait.
Kuwait beskyller Iran för angreppet, medan det iranska revolutionsgardet IRGC skyller attacken på Israel.
Avsaltningsanläggningar skapar dricksvatten av saltvatten och det var inte första gången en sådan anläggning träffats under USA:s och Israels krig mot Iran.
Redan den 7 mars beskyllde Irans utrikesminister Abbas Araghchi på plattformen X USA för att ha angripit en anläggning på ön Qeshm, och också i Bahrain och Förenade arabemiraten har avsaltningsverk skadats.
Avgörande för vattenförsörjningen i gulfländerna
Kriget har nu pågått i precis fem veckor och attackerna mot olika slag av infrastruktur pågår dagligen. Då avsaltningsverken är avgörande för vattenförsörjningen i regionen utgör de strategiska mål, vilket har varit känt i årtionden.
Om man ser på länderna i hela Mellanöstern så står de för omkring 40 procent av all avsaltningsverksamhet i hela världen. Till exempel Israel får hälften av sitt dricksvatten från sådana anläggningar.
Tidigare i veckan hotade USA:s president Donald Trump med angrepp mot avsaltningsanläggningar i Iran, men Iran är inte lika beroenden av avsaltning som många andra länder.
Allra mest beroende av avsaltning är gulfländerna. Inte en enda flod rinner igenom gulfländerna på den arabiska halvön och enbart Oman har några få sjöar.
De 62 miljoner människor som bor i de sex gulfländerna Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade arabemiraten är därmed till stor del är beroende av avsaltat vatten.
– Alla tänker på Saudiarabien och dess grannar som oljeländer, men jag tänker på dem som saltvattenkungadömen, säger Michael Christopher Low från Mellanösterncentret på universitetet i Utah till nyhetsbyrån AP.
En vattenkris skulle få ödesdigra konsekvenser
Också Iran lider av vattenbrist på grund av torka, klimatförändring och befolkningstillväxt, men enligt experter skulle angrepp mot avsaltningsanläggningar där ha en begränsad och fördröjd effekt i motsatts till läget i gulfländerna.
Om gulfländernas anläggningar slås ut får det däremot mycket snabbt akuta konsekvenser. I till exempel Kuwait, Bahrain och Qatar täcker det avsaltade vattnet omkring 90 procent eller mer av vattenbehovet.
Sammanlagt har gulfländerna lite över 400 avsaltningsanläggningar, men ett drygt femtiotal av dem står för 90 procent av det avsaltade vattnet i regionen. Därmed kan strategiska angrepp mot rätt anläggningar snabbt skapa akut vattenbrist.
En sådan vattenbrist skulle ha katastrofala följder på samhällets alla nivåer. Det skulle i förlängningen betyda att också annan infrastruktur påverkas. Elavbrott, civila oroligheter, evakueringar och flyktingkriser är alla reella hotbilder.
Attacker mot civil infrastruktur förbjudet enligt Folkrätten
Den internationella humanitära rätten är tydlig: attacker mot civil infrastruktur är förbjudet enligt krigets lagar.
Enligt Genèvekonventionerna är det strängt förbjudet att attackera, förstöra eller göra föremål ”oumbärliga för civilbefolkningens överlevnad” oanvändbara.
Det här inkluderar specifikt också dricksvattenanläggningar och -förråd.
Det är förbjudet att anfalla, förstöra, bortföra eller göra obrukbar sådan egendom som är nödvändig för civilbefolkningens överlevnad, till exempel livsmedel och jordbruksområden där livsmedel produceras, gröda, boskap, anläggningar och reservoarer för dricksvatten samt bevattningsanläggningar”
ur Genèvekonventionens tilläggsprotokoll I, art. 54
– Avsaltningsanläggningar är ofta nödvändiga för civilbefolkningens överlevnad och att med flit förstöra sådana utgör krigsbrott, säger forskaren Niku Jafarnia från Human Rights Watch till nyhetsbyrån AP.
Kriget har ändå tydligt också den här gången visat på bristande respekt för de här gemensamt överenskomna reglerna.
Enligt David Michel, som forskar i vattensäkerhet på det Washingtonbaserade centret för strategiska och internationella studier CSIS, är det i Irans fall en fråga om en slags asymmetrisk krigföring.
– Iran vet att de inte har samma kapacitet som USA att slå tillbaka, men de har den här möjligheten att orsaka stor skada i gulfländerna och på så sätt dra dem med i kriget eller kräva ett slut på attackerna, säger Michel.
Källor: AP, Time, Atlantic Council, CSIS, Aljazeera, The Guardian, FPIF