Rysslands säkerhetstjänster har ett historiskt starkt inflytande som aldrig har brutits.
Det började med Sovjetunionens första säkerhetstjänst Tjekan, som grundades av Vladimir Lenin år 1917. I dag är det den federala säkerhetstjänsten FSB som är mäktigast av dem alla.
FSB har tagit över samma strukturer, metoder och mentalitet som både Tjekan och kalla krigets KGB hade. Forskaren i rysk utrikespolitik Ivan Kłyszcz på den estniska tankesmedjan ICDS säger att tjekistmentaliteten och ambitionen att kontrollera samhällets alla delar fortfarande är intakt.
– Det skedde aldrig någon verklig reform efter Sovjetunionens fall. De gamla eliterna inom säkerhetstjänsterna ersattes aldrig. Kommunistpartiet har ingen makt i dag, men många från den gamla nomenklaturan är kvar och har fortfarande inflytande. President Vladimir Putin själv är en före detta KGB-officer.
Ordet nomenklatura syftar här på den privilegierade makteliten bestående av partifunktionärer, inklusive säkerhetstjänstemän, i det gamla sovjetiska samhället.
Hur lever den gamla makten vidare?
Under sin storhetstid på 1980-talet hade KGB uppskattningsvis över en halv miljon anställda och ett nätverk med upp till fem miljoner informatörer. Då kunde du bli arresterad för så kallad antisovjetisk agitation om du till exempel skämtade om kommunistpartiet.
Ambitionen att utöva total kontroll har nu kommit tillbaka i modern form.
Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 har repressionen skärpts betydligt. Myndigheterna blockerar oberoende medier och övervakar vad medborgarna gör på nätet med nya digitala verktyg.
Enligt Ivan Kłyszcz fanns det en tydlig brytpunkt.
– Före 2022 fanns ett litet ekosystem av oberoende medier och politiker som tolererades av Kreml för att upprätthålla fasaden av ett modernt samhälle. Men det försvann efter 2022, främst på grund av kriget, säger han.
Samtidigt har den patriotiska indoktrineringen etablerat sig i nya områden – redan på förskolenivå formas den yngsta generationen att bli lojal med regimen.
– I Kremls tankesätt, som är starkt influerat av 1900-talets syn på makt och auktoritet, finns det i krigstid inget utrymme för att tolerera avvikande åsikter i centrala politiska frågor.
Dessutom har Ryssland övergått till en krigsekonomi som systematiskt försvagar civilsamhället. Den militära upprustningen prioriteras framför all annan ekonomisk och social verksamhet. Repressionen har nu blivit avgörande för regimens överlevnad.
Kan väst hoppas på en ny kurs?
Många i väst hoppas att kriget i Ukraina ska leda till Putins fall och det i sin tur till demokratisering i Ryssland.
Men Ivan Kłyszcz säger att säkerhetsapparaten är mycket djupare rotad än så.
– Bland oss som forskar i Ryssland förväntar vi oss inte att Ryssland kommer att bli ett demokratiskt parlamentariskt land inom den närmaste tiden.
Det här har Putin själv bekräftat, på sitt sätt, redan i samband med att han vann sitt första presidentval våren 2000.
– Det finns inga före detta KGB-officerare, sa han då.
Det är en anspelning på ett äldre uttryck inom de ryska säkerhetstjänsterna: ”Det finns ingen sådan sak som en före detta tjekist”.
Efter Sovjetunionens fall fanns det en kort period av försök till förändring, framför allt under president Boris Jeltsin på 1990-talet. Men han gick aldrig tillräckligt långt och djupt med reformförsöken.
Han klarade inte av att rubba den grundläggande tjekistiska maktstrukturen.
Varför hittar Ryssland alltid nya fiender?
En viktig del av tjekistsystemet är att den alltid skapar sina egna hot.
– Systemet bygger på idén att Ryssland har fastnat i en långvarig konfrontation med andra makter, och att den konfrontationen berör alla delar av samhället, säger Ivan Kłyszcz.
Kriget i Ukraina är en följd av det som många i väst upplever som rysk paranoia, alltså idén att Nato är ett militärt hot mot Ryssland.
Nu har kriget i sig blivit ett konkret hot mot den inre säkerheten i Ryssland.
Redan i dag återvänder hundratusentals soldater från Ukraina, många av dem före detta kriminella som har rekryterats direkt från fängelser.
Det här väntas öka våldet i hem och på gatorna i ryska städer. I framtiden kan de också bli en oförutsägbar politisk kraft, vilket vi vet att oroar Kreml.
Det här togs nyligen upp i Estlands utrikesunderrättelsetjänsts årsrapport.
Kan Ryssland förändras inifrån?
Enligt Ivan Kłyszcz visar historien ändå att regimskiften är möjliga. Östtysklands Stasi upplöstes efter Berlinmurens fall, och Polens säkerhetstjänster reformerades efter kalla kriget.
Kłyszcz säger att det som krävs är både modiga individer inom säkerhetstjänsterna och starka motiv för dem att jobba för reformerna inom tjänsterna.
– De polska tjänsterna hade ett starkt incitament att förändras eftersom de förväntade sig att USA skulle bli mycket mer inflytelserikt än det hade varit för Polen under kalla kriget och socialismen. Därför gick de med på politiska reformprogram och de förändrade sitt synsätt på geopolitiska frågor.
När det gäller Ryssland ser han mer pessimistiskt på läget idag.
– Så länge viljan att förändra systemet inifrån saknas kommer tjekistmentaliteten att fortsätta prägla Ryssland. Det gör landet motståndskraftigt mot yttre press. Europa kan påverka genom att stärka sin egen säkerhet och militära styrka. Som det är nu ser de ryska eliterna ner på oss, menar Kłyszcz.