– Det är läskigt att ringa och säga att jag behöver hjälp nu, jag mår inte bra. Sen får man veta att det inte finns någon som kan prata med en på ens språk. Man ger nästan lite upp.
Det säger en Sibbobo som Yle Östnyland har intervjuat. Personen får vara anonym på grund av ämnets känsliga natur.
Det var i början av året som Sibbobon ringde välfärdsområdets mentalvårdstjänster i hopp om att få tid hos en psykolog. Hen hade fyllt i Terapinavigatorns förhandsinformation och vårdaren som svarade i telefon konstaterade att det kan vara bra för Sibbobon att komma och prata med någon.
Det finns en psykolog i Sibbo som förstår men inte pratar svenska. Det fungerar inte för Sibbobon eftersom hen inte kan finska tillräckligt bra.
– Jag sa att jag gärna kommer, men att jag behöver någon som både pratar och förstår svenska. Då sa hon genast att de inte har det i Sibbo, säger hen.
Hen frågade kvinnan i luren om det finns någon svenskspråkig psykolog i Borgå hen kan gå till. Sibbo och Borgå hör båda till Östra Nylands välfärdsområde.
– Då sa hon att det får man inte göra, man får inte åka över kommungränserna. Jag blev ganska till mig.
Hen hade trott att man kan åka till grannstaden eller -kommunen om hjälpen man behöver inte finns i hemkommunen.
– Varför har vi ett välfärdsområde om man inte kan utnyttja tjänsterna i hela området?
Skickades vidare till fel instans
Efter det gav vårdaren rådet att Sibbobon skulle vända sig till Borgånejdens familjerådgivning eftersom de åtminstone pratar svenska.
Man kan komma ensam till familjerådgivningen, men deras fokus är på relationsproblem.
– Det var inte sådana problem jag hade. Jag undrade om det verkligen är meningen att jag ska ringa dit.
Hen fick också råd om att pröva Psykporten, en webbplats där det finns egenvårdsprogram och nätterapier, vilket hen redan hade gjort och konstaterat att där inte fanns något som passade hens situation.
– Då kände jag mig ganska gråtfärdig. Det kändes så där att jaha, här ringer man och ber om hjälp och så finns det ingen hjälp att få.
Ska inte fungera så, enligt välfärdsområdet
Annika Immonen som är social- och hälsovårdsdirektör vid Östra Nylands välfärdsområde svarar på Yle Östnylands frågor per e-post.
”Kunderna får service på sitt eget modersmål och de skickas vidare till en annan kommun vid behov”, skriver Immonen.
Vidare skriver Immonen att hon har pratat med serviceansvariga som inte har hört att kunder skulle ha blivit skickade till familjerådgivningscentralen, då det inte är rätt instans.
Det förblir oklart vad som hänt i fallet med Sibbobon och Immonen uppmanar personen att ta kontakt på nytt.
Immonen påpekar att man alltid utreder vilken service kunden behöver och erbjuder tjänster enligt det, det räcker inte med att kunden själv upplever sig vara i behov av psykologtjänster.
Välfärdsområdet erbjuder psykologtjänster via egen service, via servicesedlar och som köptjänst. Det finns svenskspråkig service att köpa.
”Överlag har vi nu bättre lyckats rekrytera psykologer och därför har vi inte behövt köpa lika mycket som tidigare. Även svenskspråkiga psykologer har vi fått rekryterade”, skriver Immonen.
Fler söker hjälp hos familjerådgivningen, i brist på annat
På familjerådgivningen har man märkt att det är många som tar kontakt trots att hjälpen de behöver inte berör relationer. Det säger familjerådgivningens chef Harri Virtanen i en tidigare artikel. Det var också den artikeln som fick Sibbobon att kontakta Yle Östnyland för att berätta om sina upplevelser.
Familjerådgivningen betjänar tills vidare hela regionen, men det är inte välfärdsområdet utan Borgå kyrkliga samfällighet som håller i trådarna.
Enligt Virtanen visar kundrespons från i fjol att de flesta har fått höra om familjerådgivningen via någon professionell i stället för via vänner och bekanta som tidigare. Familjerådgivningen har inte exakt information om vilka instanser som tipsat eller hänvisat klienter dit.
För Sibbobon slutade det med att hen går hos en privat psykolog.
– Det är dyrt, Gud vad det är dyrt. Det känns absurt att man som finlandssvensk, om man inte kan tillräckligt bra finska, ska vara rik för att ha råd att få hjälp.