När livet blir för tungt söker unga lindring. Ibland hittar de den i droger. Robert Koski möter dessa ungdomar varje dag på Helsingfors gator och i parker. Han arbetar som koordinator för Diakonissanstaltens ungdomsdrogarbete Gatuplanet som arbetar med unga på gatan. Han vet att nästan alla bär på tunga bördor från sin barndom.
– Det som forskningen visar är dessvärre ingenting nytt för oss som arbetar ute bland ungdomarna. Bakom nästan varje ung person som missbrukar finns en tuff barndom, säger Koski
Forskningen pekar på tydliga samband
Specialforskaren Karoliina Karjalainen på Institutet för hälsa och välfärd (THL) leder ett forskningsprojekt om sambandet mellan förhållandena i barndomshemmet och dödsfall bland unga narkomaner.
Resultaten presenterades på torsdagen och de är tydliga.
Ungas narkotikarelaterade dödsfall och överdoser har starka samband med mångfacetterade problem i barndomshemmet. Det kan handla om föräldrars missbruk, psykiska störningar, eller långvariga ekonomiska svårigheter.
Placering – både risk och skydd
Sambandet mellan familjens problem och narkotikadödsfall syntes särskilt bland unga som aldrig placerats utanför hemmet. Exempelvis ökade en förälders missbruk sannolikheten för narkotikadöd endast bland dem som bodde hemma hela barndomen, medan placerade unga inte löpte högre risk på grund av föräldrarnas missbruk. Enligt studien visar det här att flytten bort från en skadlig miljö skyddar den unga.
– Vi ser båda sidorna. En del mår bättre när de kommer bort från ett destruktivt hem, men samtidigt kan själva placeringen och känslan av att vara övergiven skapa nya trauman, konstaterar Karoliina Karjalainen.
Barn och unga får ofta ta för stort ansvar
Studien betonar tidiga interventioner som ett sätt att förebygga förtida död bland unga. För Robert Koski är frågan mångfacetterad.
– I allmänhet borde barn och unga få stöd och hjälp så fort som möjligt. I mitt arbete ser vi att barn och unga tvingas bära för tungt ansvar och för tunga bördor ensamma, säger han.
– När livet blir tungt söker de efter lindring och då kan droger komma in i bilden som ett försök att hantera en svår situation hemma eller i livet i stort.
Koski betonar vikten av lättillgängliga fritidsaktiviteter för att förebygga utslagning och stödja unga. Det behövs särskilt för dem som växer upp utan trygga vuxna som de kan förlita sig på.
Han beskriver hur vuxna med egna problem – mentala, ekonomiska eller missbruksrelaterade – inte har ork att söka hjälp, varken för sig själva eller sina barn.
– Det kan hända att det inte finns pengar till hobbyer. Eller att man inte får stöd i skolan och det går snett. Eller att man har problem med vännerna eller inte har några vänner alls. Man har inget vuxenstöd runt sig, säger Koski.
Systemet är för splittrat
Att hjälpa familjer i tid är svårt, konstaterar Koski. Ofta kommer problemen till kännedom när det redan har gått långt och problemen är svåra.
– Det är inte helt enkelt att hjälpa om de inte ber om hjälp. De kanske inte vill ha hjälp eller är inte färdiga att ta emot den hjälp som erbjuds, säger han.
Dessutom är systemet splittrat. Mentala, sociala och missbruksproblem sköts på olika ställen.
– Man kan bli skickad till många olika ställen. Då finns det risk för att man faller mellan stolarna. Det kan hända att orken tar slut, säger Koski.
Han efterlyser bättre kommunikation mellan skola, fritidssysselsättning och vård så att man snabbare kan ta itu med problem när de uppstår.
– Det skulle ha funnits möjligheter att göra något så att problemen inte hade blivit så svåra och djupa, säger han.
Positiva förändringar – men mer behövs
Koski ser också ljuspunkter. I Helsingfors har man satsat på snabbare tillgång till avgiftning och substitutionsvård, särskilt för unga. Nya walk-in-enheter har öppnats där ungdomar snabbt kan få hjälp, och fler människor har anställts för patrullerande gatuarbete.
– Det är viktigt att man kommer in till avgiftning samma dag. Det har gjorts förbättringar i den så kallade vårdkedjan, alltså vägen från avgiftning till fortsatt vård, säger han.
Men utmaningar kvarstår. De som har de djupaste problemen har svårt att hålla överenskomna tider. Många saknar telefon eller bostad, vilket gör det svårt att nå dem när de får plats på en vårdenhet.
Koski lyfter också fram belöningsvård som ett nytt alternativ för dem som använder stimulanter som amfetamin och alfa-PVP. För dessa droger finns ingen substitutionsvård.
– Belöningsvård bygger på belöning. Du får en gåva för att du kommer till vården. Sen när du går med på vård för en längre tid får du ett litet pris för att du satsar på din egen vård, förklarar han.
Budskap till politikerna
När Koski får möjlighet att ge ett budskap till beslutsfattarna är han tydlig:
– Jag tycker att vi borde satsa på vårdstigarna i allmänhet och på bredare samarbete. Efter avgiftningen och rehabiliteringen behövs det också mycket stöd och det tar en ganska lång tid att reda ut svåra problem, säger han.
Han efterlyser också att man på nytt tittar på alternativ som övervakade injektionsrum.
Samtidigt är han kritisk till nedskärningar i bostadsbidrag och andra stöd som drabbar de mest utsatta.
– Man borde inte ta bort bidrag från dem som redan har det svårt. Det leder till att problemen blir svårare och tar flera år att lösa, avslutar Koski.
THL:s projekt Ulos epätoivosta (Ut ur förtvivlan) fortsätter att forska om ungas narkotikadödsfall och hur de kan förebyggas.