Är det samhället eller familjen som ska vårda äldre? Det var en av många frågor där partiledarna hade olika synsätt i Yles finska valdebatt på torsdagskvällen.
Regeringspartiet Kristdemokraternas Sari Essayah sa att hennes parti anser att det är familjen som ger den bästa möjliga omsorgen.
– Vi kämpar för hemvårdsstödet och för stödet för närståendevård.
Anhörigvårdarna är oftast pensionärer, påpekade hon.
Harry Harkimo från Rörelse nu sa att alla vill ta hand om sina anhöriga om de kan, men att det inte är något som man kan kräva. Han anser att anhörigvårdare borde få bättre ersättning, bland annat för att fler skulle välja att vårda sina anhöriga själva.
Socialdemokraternas Antti Lindtman sa att människor vårdar sina anhöriga av kärlek. Han påpekade att det också utförs enorma mängder omsorgsarbete av anhöriga som inte får ekonomiskt stöd för det.
Koskela: Låter som något från 50-talet
Vänsterförbundets Minja Koskela anser att uttalanden om att mer ansvar för äldreomsorgen borde läggas på individen låter som någonting från 1950-talet.
– Situationen i vårt samhälle år 2026 är den att kvinnorna utför största delen av arbetet i hemmet. Kvinnorna bär också största delen av ansvaret som anhörigvårdare, sa Koskela, och nämnde att cirka 70 procent av anhörigvårdarna är kvinnor.
Vänsterförbundet vill att den offentliga sektorn ska ha ansvar för vården också framöver.
Finansministern, Sannfinländarnas Riikka Purra svarade att hon inte sett på saken ur jämställdhetssynvinkel och betonade familjens och individens ansvar i samhället.
– Jag vill inte reducera det här till omsorgsfrågan, utan det handlar om vad som är individens ansvar och skyldighet överlag. Vi måste kunna prata om det, sa Purra.
Hon ser det som viktigt att staten inte behöver finansiera så mycket vård och omsorg i fortsättningen.
Orpo: Handlar om vad som kan räddas
De grönas Sofia Virta påpekade att många finländare redan nu bär ett stort ansvar för sina anhörigas vård och kämpar för att till exempel föräldrar med demens eller barn med handikapp ska få den vård de behöver.
– Klart att var och en vill ta hand om sina anhöriga, men alla har inte samma möjligheter att göra det. Välfärdssamhället där ingen lämnas ensam när krafterna tar slut, har varit Finlands stolthet, sa hon.
Samlingspartiets Petteri Orpo sa att man i dag inte borde diskutera vad det borde satsas mera pengar på utan vad som över huvud taget kan räddas av välfärdssamhället. När det gäller vården bör ändå var och en också i fortsättningen kunna lita på att få vård av samhället, sa han.
SFP:s Anders Adlercreutz konstaterade att flera olika vårdmodeller behövs.
– För en del är anhörigvård en naturlig lösning, till exempel om man bor nära. Men någon kan vara ensam, helt utan anhöriga. Då kan vi inte bygga hela systemet på att den där anhöriga som inte finns är ansvarig.
Familjevård på små enheter?
Centerns Antti Kaikkonen anser att samhället klarar av att ta hand om sina åldrande medborgare.
– Även om samhället har ont om pengar så är vi ändå inte så fattiga att vi inte skulle kunna ta hand om den äldre befolkningen.
Han tog upp en form av familjevård av äldre som han anser kan vara kostnadseffektiv. Det handlar inte om att alla skulle vårda sina äldre familjemedlemmar eller släktingar hemma, utan om att familjevårdsföretagare vårdar äldre personer på små enheter, förklarade han.
– Det kunde vara till exempel några äldre vårdbehövande per enhet.