I veckans avsnitt av NHL-podden delar Mattias och Anders ut pris – existerande och konstruerade. Ett går till Björneborg.
Så är den så gott som förbi – NHL:s grundserie. Vilka blir de mest bestående minnena? För undertecknad är svaret lätt: tonårssensationerna Macklin Celebrini och Matthew Schaefer tillsammans med Buffalo Sabres osannolika väg från bottengyttjan till den högsta toppen.
Tonårsfenomenen
Sidney Crosby hyllas med all orsak för att han nu har snittat 21 säsonger i sträck med över en poäng per match. Hatten av för 38-åringen som gjorde succé redan som tonåring i världens bästa liga.
Apropå succétonåringar: Macklin Celebrini och Matthew Schaefer har tagit NHL med storm den här säsongen.
Ingendera av dem var ens född när Sid The Kid gjorde sin första säsong i NHL och samtidigt sin första säsong med över en poäng i snitt per match säsongen 2005–06. Inte har de heller hunnit bli lastgamla tills dags dato: kidsen är sammanlagt ett år yngre än Crosby. Perspektiv.
Fukt bakom öronen har ändå minsann inte hindrat 19-åringen Celebrini och 18-åringen Schaefer från att göra var sin fantomsäsong.
Celebrini är Sharks
San Josés odiskutabla ledare på isen, Celebrini, är första tonåringen sedan just Crosby att göra en 100-poängssäsong (108 poäng i skrivande stund) och första tonåringen att göra 40 mål sedan Patrik Laine (44 strutar 2017–2018) och Auston Matthews (40 mål 2016–2017).
Celebrini har när det här skrivs gjort 42 mål och har fortfarande fem matcher på sig att öka på saldot. Hur som helst kommer han att vara alla tiders tredje effektivaste tonåring i NHL:s historia när säsongen är över. Till Wayne Gretzkys 137 poäng och Crosbys 120 poäng når han inte.
Celebrini kan ändå matcha Gretzky och Crosby med att bli NHL-historiens tredje tonåring att vinna Hart Trophy – priset som ligans mest värdefulla spelare. Om han lyckas bogsera Sharks till slutspel borde det vara korvspad att han tar hem den mest uppskattade individuella titeln.
Fast det inte skulle gå vägen har Celebrini ändå verkligen burit Sharks till att vara ett lag som fortfarande, när det återstår under en vecka av säsongen, är med och kämpar om en plats i playoff: han har gjort 52 poäng och 19 mål fler än lagets tvåa, Will Smith.
Vem har betytt mer för sitt lag?
Schaefer överträffade direkt alla förväntningar
Ett år yngre Matthew Schaefer har däremot redan säkrat sin individuella titel. Det är såklart fråga om Calder Trophy. Ingen finns ens på samma varv i racet om titeln som årets nykomling.
Att New York Islanders första val i draften 2025 är en kommande stjärnback var de flesta ense om. Ändå ansåg majoriteten att Islanders kanske borde ha väntat ett år innan han lyfts in i världens mest krävande liga.
Schaefer fick säsongen 2024–2025 i OHL till stor del förstörd av en skada. Att han sedan genast efter endast 17 matcher juniorhockey under en hel säsong har tagit NHL med storm får termen ett enormt steg att låta som tidernas underdrift.
Speciellt då som backar inte kan ”gömmas” i en skyddad roll på samma sätt som exempelvis ytterforwardar.
Schaefer som fyllde 18 en månad innan NHL-säsongen körde igång har, istället för att köras in försiktigt, varit totalt hemma bland alla skäggiga och elaka bjässar från och med dag ett. Den eller de som planerade att köra över tonåringen och skicka honom tillbaka till juniorhockeyn har blivit besvikna.
Det är ändå bara introt på Schaefers säsong.
Han är inte endast bästa backen i Islanders, utan en av de bästa i hela NHL. Schaefer är tolva i backarnas poängliga (78 matcher, 58 poäng), delad tvåa i backarnas skytteliga (9 april) med 22 mål och har bara forwardsstjärnan Mathew Barzal framför sig i Islanders interna poängliga.
Gällande plus/minus är han med +15 bäst i Islanders. 18-åringen är också den i laget som snittar mest tid på isen, otroliga 24 minuter 38 sekunder – som tonåring!
Skridskoåkningen, hur redo han är fysiskt, blicken för spelet: här en back som ser ut att vara på väg in bland NHL:s superstjärnor mer eller mindre direkt.
Och det där målskyttet: såklart har ingen annan 18-åring någonsin gjort fler mål än Schaefer.
Nästa säsong har han dessutom möjligheten att bli alla tiders bästa tonårsback för såväl mål som poäng. Hockey Hall Of Fame-backen Phil Housleys omöjliga 31 mål och 77 poäng som 19-åring säsongen 1983–84 kan leva farligt.
Den stora frågan som blir obesvarad när det gäller Schaefers första NHL-säsong är OS. Vad hade han kunnat göra för Kanada i Milano? Cale Makar är den enda av Kanadas OS-backar som haft en bättre säsong än 18-åriga Matthew Schaefer.
Ursäkta Buffalo!
Levererar man självsäkra kommentarer om NHL, blir det att krypa in i skamvrån med jämna mellanrum.
Så sent som den 19 december kom undertecknad med väldigt starka synpunkter gällande Buffalo Sabres i fjolårets nästsista NHL-kommentar.
Precis efter att Jarmo Kekäläinen blivit utnämnd till Sabres nya GM skrev jag med stor övertygelse att Kekäläinen direkt måste kicka coachen Lindy Ruff som tappat kontakten med modern NHL-hockey och dagens spelargeneration.
När de orden blev till var Sabres sist i Atlantic, nästsist i östra konferensen och slutspelståget tycktes för femtonde gången i sträck ha lämnat perrongen.
Nåja, från och med 19 december ser verkligheten något annorlunda ut.
Buffalos Sabres är bäst i hela ligan med 33 segrar på 46 matcher och dessutom fyra enpoängare från drabbningar som slutat oavgjort efter 60 minuter. Alltså: endast nio förluster under ordinarie speltid. På 46 matcher.
Sabres har tagit 76,1 procent av de tillbudsvarande poängen från och med 19 december.
Ursäkta Buffalo.
Försvarets genmäle
Hittar ändå lite tröst från ett par synpunkter i kolumnen före jul. För det första skrev jag att Kekäläinen inte ärver en dålig trupp. För det andra skrev jag att målvaktsspelet måste fungera och att Ukko-Pekka Luukkonen varit ojämn under inledningen av säsongen.
Några månader senare vet alla som följer NHL att Sabres spelartrupp verkligen inte är dålig och att målvaktsspelet minsann fungerar.
Duon Luukkonen och Alex Lyon är båda två bland ligans bästa väktare från och med 19 december. Luukkonens räddningsprocent 91,8 är tredje bäst under perioden bland målvakter som spelat minst 15 matcher.
Coachen Lindy Ruff då? Med risk för att igen ha totalt fel: tror fortfarande inte på att han är ens närapå den optimala tränaren för detta Sabres. Så gott som alla fördjupade statistiska siffror pekar på att Buffalo vinner många matcher som motståndaren dominerar.
Är det så att målvaktsspelet och effektivt målskytte får Ruff att se bra ut? Ingetdera är ju riktigt sådant som har med taktik eller spelsystem att göra. Första slutspelet sedan 2011 blir en tuff mätare – både för spelarna och coachen.
Tänker ändå inte döma ut Sabres en gång till.
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.