Elevernas simkunnighet har försämrats och frånvaron från simdagar har ökat under åren. Vasa stad har fått 14 100 euro från Undervisnings- och kulturministeriet för att svänga trenden.
Magnus Erikson, gymnastiklärare vid Haga skola i Vasa, berättar att det i varje klass finns några elever som, av oklara skäl, inte deltar i simundervisningen. Det kan röra sig om 10–20 procent av eleverna.
– Det har alltid funnits, men de har kanske blivit lite fler. Mina kollegor i projektet hävdar att läget har blivit sämre efter corona, säger Erikson.
Erikson är koordinator för projektet för den svenska grundläggande utbildningen. Som en del av projektet har staden skickat ut en enkät till vårdnadshavare, lärare och elever för att kartlägga problemet. Svaren behandlas anonymt och konfidentiellt.
– Vi vill försöka ta reda på vilka faktorer som i verkligheten gör att eleverna undviker simdagarna. Sen ska vi försöka hitta lyckade verksamhetsmodeller som får fler att komma till simhallen, säger Erikson.
Frånvaron ökar från årskurs fyra
I Vasa har eleverna fem simtillfällen per läsår. I årskurserna 1–6 ansvarar klassläraren för gruppen fram till bassängkanten, sedan tar simhallens personal över.
Enligt Erikson ökar frånvaron från årskurserna fyra och fem, och det är fler flickor som inte deltar.
– Dels beror det på att när flickorna kommer in i puberteten och har mens kan de inte vara med och simma. Det kan också vara orsaker relaterade till gruppen man simmar med. Man är ganska oskyddad när man går till och från omklädningsrummen i baddräkt.
En annan orsak till frånvaron är att skillnaderna i simkunnighet ökar när eleverna blir äldre.
– Kompisarna kanske har gått framåt mer, kanske på grund av att de haft möjlighet att träna på fritiden. Om man blir efter och är ensam i den grunda ändan av simbassängen kanske man stannar hemma.
Stress och grupptryck
Bland de faktorer som Erikson tror spelar in, är stress över tidsschemat. Eleverna kan uppleva de inte hinner torka håret ordentligt eller få tillräckligt med tid i bastun. Också grupptrycket spelar roll.
– Någon säger att ”oj nej, nu är det simning - inte ska vi väl fara”. Då är det klart att det är lätt att haka på, säger Erikson.
Erikson överraskades av att det i enkätsvaren kom fram att eleverna önskar mer fritid i bassängen.
– Jag hade tänkt att fritiden är att man busar i något hörn, men de får vattenvana och kanske övar lite själv också.
Erikson säger att i en kuststad som Vasa är simkunnighet viktigt, och man behöver inte vara rädd för vatten. Enligt nationella siffror är omkring 55 procent av eleverna simkunniga när de går ut sexan, vilket definieras med att kunna simma 200 meter på två simsätt.
Erikson säger att förra sommarens drunkningsolycka i Kalajoki visat att alla behöver kunna simma. Målet är att 100 procent av eleverna ska vara simkunniga, men Erikson är realistisk.
– I praktiken kommer vi inte att klara det. Men vi vill göra så mycket som möjligt för att öka simkunnigheten.
Stödundervisning och lyckade koncept
Projektet innehåller flera åtgärder. Bland annat ska man utreda hur många som inte kan simma och stödåtgärder planeras för att stärka elevernas simkunnighet.
Projektet har beviljats 30 timmar stödundervisning för den svenska grundläggande undervisningen och 60 timmar för den finska sidan. Stödundervisningen ges både till elever som inte deltar i den vanliga simundervisningen och de som ligger efter.
I augusti ska projektet verkställas och då ska informationsmaterialet till föräldrar vara klart och skolorna ges ett infopaket om hur man lyckas öka deltagandet.
Undervisnings- och kulturministeriet eftersträvar att stärka simkunnighet och kunskaper i vattensäkerhet i den grundläggande utbildningen. I december 2025 beviljads kommuner och utbildningsanordnare totalt 3,5 miljoner euro i statsunderstöd. Vasa fick 14 100 euro.
– Det är en väldigt viktig färdighet att ha i livet, att kunna simma och inte behöva vara rädd för vatten, säger gymnastikläraren Magnus Erikson.