Thomas Lindström är ingen okänd figur för Akilles. Han har tidigare tränat både herrar och juniorer i föreningen, men mycket har förändrats sedan dess.
– Det är riktigt spännande att vara tillbaka. Det är en mycket större förening än när jag var här senast. Då hade jag juniorchefsuppgifter och var ensam anställd, konstaterar han.
Lindström börjar i praktiken jobbet i augusti, men planerar att dra igång träningar redan i maj och juni för att spelarna ska hinna bekanta sig med hans sätt att arbeta.
Nordisk spelstil med snabba passningar
Thomas Lindström har lång erfarenhet inom finländsk handboll. Han har spelat i herrlaget i Dicken och HC West, arbetat på handbollsförbundet och tränat flera lag genom åren.
Hans tränarstil bygger på snabb, intelligent handboll med fokus på passningsspel snarare än att bara springa upp och ner på planen.
– Vi talar om snabba passningar, att sätta kompisar i läge. Det är en nordisk stil med aktivt försvar där man försöker vinna bollar och få gratis mål, säger han.
Återväxten har saknats
Både Akilles dam- och herrlag har de senaste åren spelat i första divisionen utan att nå FM-nivå. Lindström anser att problemet inte varit dåligt arbete, utan ett glapp i återväxten.
– Det har inte funnits A-juniorer på flicksidan, och det är ett glapp mellan de vuxna spelarna och de unga som kommer, säger han.
Men framtiden ser ljusare ut. De yngre åldersgrupperna är starka, och Lindström tror på en bra blandning av erfarna och unga spelare.
FM-serien inom räckhåll
Lindström är mer optimistisk vad gäller damlaget om att kunna nå FM-målet.
– På herrsidan är det kanske inte helt realistiskt på ett par år. Men på damsidan tror jag att vi redan nästa år ska kunna spela jämna matcher mot FM-lagen, säger han.
Thomas Lindström pekar på andra lag, till exempel Cocks från Riihimäki, som har visat att det går att bygga upp ett ungt lag och nå framgång på några år.
– Det är inte alls orealistiskt att stiga till och med efter den här säsongen, säger han.
Lindström började sin handbollsbana efter att kompisar i skolan märkte att han kunde kasta snöbollar längre än de andra barnen.
Sedan 2009 bor han i Sibbo, men handbollshjärtat klappar fortfarande mest för Helsingfors.
– En stor del av det kommer alltid att finnas i Dicken, där jag började och spelade största delen av min karriär. Men jag tror att man kan ha många olika färger i hjärtat.