– Om det skulle vara min tävling skulle jag nog inte ha det på det sättet, det här med att förbjuda live instrument är ett radikalt beslut som har gjort det lättare att göra en produktion, säger musikern och producenten Jan Simons gällande Eurovisionens krav på förinspelad musik.
Sedan Eurovisionens start 1956 fram till 1998 var en liveorkester en central del av tävlingen. All sång och musik skulle framföras live.
År 1973 började man tillåta att en del av musiken var förinspelad, men instrumentet som var förinspelat måste vara synligt på scen.
1999 försvann orkestern helt och hållet, och en regel om att enbart förinspelad musik var tillåten infördes av både praktiska och ekonomiska orsaker.
Sången måste däremot framföras live. Att läppsynka, det vill säga att mima till förinspelad sång är inte tillåtet.
Det kunde ligga i tiden när folk tycker att mycket känns så plastigt och slipat. Allt som känns äkta och här och nu sitter bra.
Eurovisionskommentator Eva Frantz
Borde livemusiken återinföras?
Nu börjar vissa längta tillbaka till livemusiken.
Jan Simons anser att en del går förlorat om en musiker av Linda Lampenius kaliber inte tillåts spela live.
– Det jag tänker på som musiker för det första är ju att vi vill få fram ett riktigt uttryck, framförallt när vi har virtuoser som Linda Lampenius. Det finns en dimension där man kan lägga på lite extra så att hon faktiskt kommer fram, säger Simons.
En tillbakagång där all musik i tävlingen skulle spelas live är ändå inte realistisk. Många låtar produceras i dag på ett sätt som skulle göra ett sådant krav omöjligt. Men en kombination är inte alls tekniskt omöjlig, säger Simons.
– Flera stora artister kombinerar förinspelad musik och sång med livemusik på sina konserter idag. Vi har en värld full av proffsmusiker, det är viktigt att vi använder oss av dem och inte bara förlitar oss på teknik, säger han.
Svenska Yles Eurovisionskommentator Eva Frantz är inne på linjen att man kunde ha i alla fall något instrument mickat.
– Att micka upp och soundchecka en massa instrument skulle vara logistiskt väldigt utmanande och tidskrävande. I dag sker alla scenbyten på 40 sekunder, berättar Frantz.
Det får vara maximalt sex personer på scen under ett upprädande, alla ska få sjunga så det finns beredskap att micka sex personer.
– Kunde man då tänka sig att något instrument skulle få vara mickat? Som i Lampenius fall att hon skulle fiolmickas iställer för att sångmickas, det borde inte vara omöjligt, säger Frantz.
Hon berättar att det finns länder som funderat på att föreslå det här för EBU, att en del instrument kunde vara live.
– Det här kunde ligga i tiden också när folk tycker att mycket känns så plastigt och slipat. Allt som känns äkta och här och nu sitter ganska bra.
Live medför också risker
– Om man å andra sidan spelar live så tappar man det här trycket och en intensitet som bara finns i producerad musik som inte riktigt går att göra live, säger Simons.
Allting är väldigt noga inövat och man vill inte riskera att tävlingsnumret lider.
Flera artister har sökt tillstånd att spela sina instrument live tidigare år.
Tinkara Kovač (2014) från Slovenien ville spela blockflöjt och Netta Barzilai (2018) från Israel ansökte om att få använda sin loopmaskin. Bådas önskemål nekades.
Finlands delegation kan ansöka om att Linda Lampenius får spela live, men Eva Frantz bedömer chanserna som ganska låga att det skulle beviljas ännu i år.