Start

Koka din egen miljövänliga rödmylla med Jonathan Hemmings enkla recept

Rödmylla kan vem som helst koka och den är miljövänlig och enkel att stryka på. Mulet väder, uppehåll och plusgrader är optimala förhållanden för att måla.

några herrar kokar rödmylla i ett oljefat.
En gång i året kokar Solf byaföreningen 1000 liter rödmylla med talkokrafter. Det här gör de för att hålla rödmylletraditionen levande och få in en slant till föreningen. Bild: Inger Tallgård

Jonathan Hemming står vid sitt oljefat på gården i Solf och demonstrerar den gamla konsten att koka rödmylla eller slamfärg.

Kling kling. Han slår på det rostiga fatet som vittnar om många års användning, men rosten stör inte honom det minsta.

– Det ser väldigt rostigt ut här, men det gör ingenting för rödmyllans färg i sig utgår ju från järnoxid också, förklarar han. För ljusare nyanser krävs ändå ett fräschare kärl.

en äldre man med glasögon kokar rödmylla i en gammal oljetunna.
Jonathan Hemming kokar rödmylla i ett oljefat där ena bottnen tagits bort. Bild: Jessica Morney

Jonathan Hemming har ställt fatet på några tegelstenar så att han kan elda under. Saknas tegelstenar kan du gräva en grop där du eldar. Viktigt är att elda på grus eller annat eldfast underlag så inte elden sprider sig i terrängen.

Det behövs inte ett oljefat för att koka rödmylla, du kan till exempel koka i en kastrull om du gör en mindre mängd. Rödmylla innehåller inget giftigt eller något som skulle förstöra kärlet, det är bara att diska ur det efteråt.

Tålamod och muskelkraft krävs

I skottkärran har Jonathan Hemming säckar med grönaktig järnvitriol som ser ut som farinsocker. Pigmentet har dubbla funktioner: det konserverar färgen och motverkar mögelväxt på den målade ytan.

– Det är ju som att koka gröt i princip, säger han om den miljövänliga processen.

För en full sats behövs 150 liter vatten, 6 kilo järnvitriol, 12 kilo rågmjöl och 25 kilo järnoxidpigment.

Hemming väljer alltid ekologiskt mjöl. Mjölet fungerar som bindemedel som fäster pigmenten vid träytan.

Första steget är att värma vattnet till cirka 80 grader och tillsätta järnvitriol. Sedan tar man 20 liter kallt vatten och blandar i mjölet i flera repriser: tre kilo mjöl i fem liter vatten åt gången.

Smeten hälls i det varma vattnet och rörs kontinuerligt i minst en timme med en bred paddel.

– Man brukar röra så att man ritar en åtta i smeten, beskriver Hemming tekniken hur paddeln ska åka omkring i kärlet. Det är viktigt att röra ända ned i bottnen.

en paddel i ett oljefat där man kokar rödmylla.
Jonathan Hemming använder en bräda som han täljt så den ser ut som en paddel – smalare i ena änden så att den är bekvämare att hålla i. Bild: Jessica Morney

Om det blir för varmt finns det risk att blandningen kokar över när pigmentet tillsätts.

För att hålla koll på temperaturen kan du använda en stektermometer. Han tipsar om att du kan fästa termometern i en cellplastbit (styrox) som kan flyta på ytan och underlätta kontrollen.

Efter att pigmentet tillsatts krävs minst en halv timmes kokning medan man rör om hela tiden. Man kan testa om färgen är klar genom att doppa en bit trä i färgen. Om den fäster och täcker bra så är den klar.

– Man är nog lite mör i armarna efter att man har stått och rört ett par timmar, medger han.

Slamfärg kan också vara svart eller vit

Italiensk röd järnoxid är den vanligaste nyansen som används i Österbotten, även om leveransproblem från den traditionella finska tillverkaren i södra Finland har tvingat fram alternativ. Pigmentet ser ljusare ut i påsen än slutresultatet.

ett oljefat som är full med rödmyllefärg.
Färdigt kokad rödmylla har en ljusare färg än vad den kommer att ha efter ett halvår på en målad yta. Bild: Inger Tallgård

En kemisk reaktion mellan järnvitriolen, träet och pigmentet som gör att färgen mörknar något över tid, särskilt det första halvåret.

Men slamfärg kan ha många andra nyanser än just röd. Svart och gul järnoxid är andra populära val, och för att få vitare nyanser används titandioxid.

– Färgen kallas oftast för rödmylla eftersom den är den vanligaste färgen, säger Jonathan Hemming.

Att måla slamfärg på en träyta är förvånansvärt enkelt jämfört med andra färgtyper. På tidigare slamfärgsmålade ytor räcker det att borsta av damm innan du stryker på ett varv ny färg.

Rödmylla är färskvara

Hemming målar allra helst med pensel, men det går också att måla med färgspruta.

Färgen ska målas på ohyvlad träyta, för på hyvlad fastnar den inte riktigt, säger han. Penseln behövs för att smeta in färgen i skrymslen.

Färgen torkar snabbt. Om du strukit på den i lämpligt tunna lager är den torr vid beröring efter 1-2 timmar. Efter ett dygn är den torr och genomhärdad.

Men det är viktigt att inte vänta med att måla ut rödmylla som du kokat. Färgen håller nämligen bara 1-2 dagar efter kokning, möjligen en vecka till i svalt förvar om du tillsätter 200 gram salt.

Vädret måste också samarbeta när du målar med rödmylla.

– Man ska undvika starkt solsken. Mulet väder och plusgrader och inget regn i siktet, då är det lämpligt att måla, säger Jonathan Hemming.

en man vispar rågmjöl i vatten som sedan skall kokas till rödmylla.
För att röra rågmjölet i vattnet använder Jonathan Hemming en färgvisp som han fäst på en borr. Bild: Jessica Morney

Linolja eller inte?

En valfri ingrediens i rödmylla är linolja. Hemming väljer bort den.

– Linoljan tätar ytan, vilket kan vara problematiskt för gamla hus utan luftspalt där fukt behöver kunna torka snabbt, säger han.

Vill du lägga i linolja är mängden 5-10 liter till en sats på 130 liter. Linoljans uppgift är att binda färgen bättre.

Rödmyllans främsta styrka är att den låter träet andas samtidigt som den skyddar och färgar.

Jonathan Hemming säger att rödmyllefärgen är en tradition som förenar funktionionalitet med estetik.

– Varje sats är unik och varje penseldrag bär på århundraden av hantverkskunskap, säger han.