Malin Kiveläs huvudvärk har lagt sig efter den spännande thrillern som ordförandevalet i Finlands svenska författareförening blev. I valet vann hon med knapp marginal över motkandidaten Philip Teir.
Efter några veckor börjar hon så småningom komma in i sin nya roll.
Föreningen bevakar de finlandssvenska författarnas rättigheter. Som ordförande är Kivelä den som diskuterar författares villkor i samhället.
Just nu handlar diskussionerna mycket om AI och ljudböckers intrång på marknaden med allt vad det innebär.
Kiveläs största orsak att ställa upp i ordförandevalet var att hon anser att konsten och litteraturen är jätteviktig och grundläggande i samhället.
Hon är själv författare och har gett ut romaner, essäer, dramatik och barnböcker.
– Värdesättandet av konst och litteratur har minskat i samhället. Man vill bara ha innehållet, men man kan inte bara konsumera konst utan att komma ihåg vem som har gjort den. De som gör konst ska ha rättigheter och ekonomisk möjlighet att leva ett normalt liv.
Det betyder till exempel att förstå och värdesätta författare som vilken annan yrkesgrupp som helst, som ska kunna bli sjuka, gamla och arbetslösa.
Kivelä anser att de flesta med månadslön inte förstår vilka villkor en frilanskonstnär lever under.
– Den allmänna vibben i samhället är att man sätter pengar framför långsam konst, med oklar utgång.
Vi går på en promenad med Kiveläs katt Espeon i den närliggande skogsplätten vid deras hem.
Kivelä köpte bondkatten Espeon för 50 euro av en tjej i Karleby. Det var i samband med att hon på olika sätt ville komma närmare naturen medan hon skrev romanen Naturhaverierna (2025).
– En katt är ju ett tamdjur, men också vild. Så det var ett sätt att bekanta sig med naturen.
Författare är som katter
Katten Espeon är svår att styra, han går sin egen väg, lite som de finlandssvenska författarna som har stora personligheter och starka viljor.
Många skriver offentliga inlägg på Facebook och opinionstexter i tidningar. Dessa viljor ska Kivelä lyssna på och föra samman.
– Det finns ju massa olika slags författare. Det är en samling stora personligheter och förstås massa olika viljor. Jag är en sådan som vill att alla gillar mig, så det blir nog en utmaning att hålla alla nöjda och samtidigt göra det vad jag själv tror på. Vi kan inte lyfta varenda fråga.
Vi är en marginaliserad grupp som hela tiden måste påminna om att vi finns
Kivelä jobbar sju dagar i månaden för författareföreningen. Utöver henne finns två anställda, en verksamhetsledare och en jurist.
Den största utmaningen är att lyfta fram finlandssvenska författare som grupp och föra deras talan.
– Vi är en marginaliserad grupp som hela tiden måste påminna om att vi finns. Som minoritet måste vi föra fram vår talan extra mycket.
Hur mår den finlandssvenska litteraturen?
Den finlandssvenska litteraturen har under de senaste åren fått en högre status i Sverige.
Förut var den enda möjligheten att slå igenom på andra sidan viken att ge ut sin bok via ett svenskt förlag, men så är det inte längre, berättar Kivelä.
– När jag började var det ju lite: ”Usch, kusiner från landet, vi behöver inte de där lantböckerna, vi har våra egna”. Men nu ser man på finlandssvenska böcker som vilken svenskspråkig bok som helst.
Vi behöver skönhet, det ickerationella, och fantasier om andra liv
Trots att läsandet minskar och ljudböcker tar över ser Kivelä ljust på den finlandssvenska litteraturens framtid.
– Peter Sandström, en tidigare ordförande, sa när vi hade en sådan här diskussion: ”Ja, vi kommer nog alltid att finnas. Men vi kanske blir en museal grej, som de där ludditerna som sitter där med sina uråldriga laptops, och så går man och tittar på dem som på zoo”.
Men Kivelä är hoppfull och tror att det ändå i fortsättningen kommer att finnas ett sug efter böcker och att inkorporera sig i fiktion och andra världar.
– Vi behöver skönhet, det ickerationella, och fantasier om andra liv.
Öppnar för annanspråkiga medlemmar i framtiden
Malin Kivelä nämner också diskussionen kring författarförbundens språkkrav, om andra än finlandssvenska författare kan bli medlemmar i intresseorganisationen.
Hon berättar att författareföreningen är på väg att grunda en arbetsgrupp som ska föra frågan vidare och säger att hon tror att det kommer kunna bli möjligt. Men lägger till ett men:
– Vi är ändå en förening som bevakar finlandssvenska författares rättigheter, så fortsättningsvis kommer verksamheten att gå på svenska. Det blir kanske för dem som till exempel vill integreras på svenska, men är professionella författare på ett annat språk, eller för dem som önskar bli en del av just den finlandssvenska litteraturen i någon form.
Rättelse 22.4: I kortversionen stod det tidigare att ljudböckernas popularitet skulle vara ett problem, det anser inte Kivelä och det är ändrat till ”ljudboksmarknadens ofördelaktiga villkor”.