”Det är den värsta lördagen i mitt liv”.
På videon ser man en kvinna som snubblar fram på en stenig stig. Hon befinner sig på en vandringsled någonstans i bergen i USA.
Det är svårt att höra vad som sägs, för hon gråter och hulkar hysteriskt. Videon har en text som lyder ”POV: Du går på en vandring med honom i bergen men han lämnar dig ensam och du inser att han aldrig gillade dig från början.”
Det var i februari 2026 som Tiktok-användaren @everafteriya delade denna upprörande händelse i ett videoklipp.
Både klippet och fenomenet blev snabbt virala. I skrivande stund har klippet fått över 25 miljoner visningar.
Lämnade flickvän på toppen
Alpin skilsmässa, som ibland är dödlig, går ut på att ena partnern överger den andra under en ansträngande, avlägsen vandring eller klättring. Kanske skiljdes paret åt på grund av för högt tempo och bristande tålamod, eller genom att någon stormade iväg efter ett gräl.
Fenomenet fick stor spridning i samband med en uppmärksammad rättegång, när den österrikiske klättraren Thomas Plamberger dömdes för dråp efter att ha lämnat sin flickvän Kerstin Gurtner att dö på Österrikes högsta berg, Grossglockner.
I mitten av januari 2025 besteg paret berget. När de var nära toppen började kvinnan bli utmattad. Mannen bestämde sig för att hämta hjälp och lämnade henne. Under tiden han var borta dog kvinnan av hypotermi.
Rättegången fokuserade på bristande förberedelser som sen start och olämplig utrustning.
Plamberger försökte kontakta polis vid 21-tiden utan att lyckas, men reagerade inte när en räddningshelikopter flög över klockan 23. Efter midnatt ringde han bergspolisen och bad om hjälp, men svarade därefter inte på fler samtal.
En ex-flickvän anklagade honom för att ha övergivit henne under en vintervandring efter ett ”hetsigt gräl” om svårighetsgraden på rutten. Plamberger dömdes då till villkorligt fängelse i fem månader och ska betala 9600 euro i böter.
Mer eller mindre mordiska historier
Efter att jag läst om det här dök jag ner i kaninhålet.
Sociala medier kryllar av berättelser om allt från att bli övergiven på fjällstigar och i slalombacken till att gråtande ta sig hem ensam och förnedrad.
En kvinna berättar om en partner som rutinmässigt försvann 20 minuter in på varje vandring, en annan om hur hon blev lämnad ensam i främmande städer.
En annan kvinna tror att hennes ex-pojkvän planerade något värre. Han knuffade henne hårt mot ett stup, men backade när en främmande vandrare dök upp.
Efteråt sa exet att han bara hade skämtat. Senare visade det sig att han varit otrogen i flera år.
För ett par år sedan var jag och en kille i Saariselkä för att åka terrängskidor. Vi bestämde oss för att besöka slalombacken.
Jag avskyr slalombackar, är livrädd för höga höjder och när det går för fort.
Killen dumpade mig i en svart backe och stack iväg. Jag var tvungen att ringa min storasyster, den enda som kan lugna ner mig när jag är hysterisk.
Slalombackens personal råkade dyka upp på en skoter och jag tvingade föraren att ta ner mig. Killen har jag inte förlåtit. Att bli lämnad på det förnedrande sättet kommer jag inte över.
Tiktokare som pratar om alpin skilsmässa kanske inte vet att frasen kommer från en novell från 1893 skriven av den skotsk-kanadensiska författaren Robert Barr.
Den handlar om ett olyckligt gift par som tillbringar en helg i Alperna. Mannen har planerat att knuffa sin fru från toppen, men i en twist berättar hustrun att hon har satt dit honom för mord och hoppar från avsatsen själv, precis innan polisen dyker upp.
Maskulin prestationsfixering
Utan empati hade även jag kunnat vara förövaren. Jag paddlar mycket ute på blåsiga hav och vet vilka risker det medför om man inte är tillräckligt erfaren.
Jag tror att mycket av det här bottnar i tävlingsinstinkt, kontrollbehov och en känsla av överlägsenhet. I de här fallen är man beroende av sin partner i naturen. Man har kanske inte rätt utrustning eller tillräckligt med vatten, eller är inte bekant med terrängen. Då känner man sig sårbar.
Ingen säger: ”Jag rusade förbi min partner uppför berget för att komma upp snabbare, det förstörde allt mellan oss, men det var värt det.”
Även om det inte alltid handlar om kön menar experter att alpin skilsmässa ofta handlar om maskulin prestationsfixering. Vandringen blir en egotripp där gränser ska brytas, inte en gemensam upplevelse. Man vill förverkliga sig själv på andras bekostnad.
De flesta människor inser nog efteråt att de har gjort bort sig? Ingen säger: ”Jag rusade förbi min partner uppför berget för att komma upp snabbare, det förstörde allt mellan oss, men det var värt det.” De flesta tänker väl ”Vad dum jag var. Jag ångrar det verkligen.”
Men det som gör fenomenet skrämmande är kombinationen: du är hjärtekrossad, förödmjukad och fysiskt utsatt. Du måste hitta hem ensam medan personen som tog dig dit har beslutat att din säkerhet inte längre är hans problem.
En terapeut menar att män lär sig att styrka, oberoende och att hålla käft är det viktigaste, och det spelar in i hur alpin skilsmässan tar sig uttryck. Det handlar om maktbalans när paren klättrar med olika erfarenhetsnivåer och skillnaderna skapar ojämlikhet.
Men är inte detta ytterligare ett bevis på att manligheten är i kris? Männen har distanserat sig så långt från sin traditionella roll som beskyddare och försörjare att de nu inte tvekar att lämna dem de borde skydda.
Kia Svaetichin är kulturjournalist som leder podden Sällskapet.
Har du någon gång varit med om en alpin skilsmässa där du blivit lämnad ensam på en gemensam tur?