En barnbok om klimatförändringen är recensent Lotta Greens favorit av tre finlandssvenska bilderböcker som getts ut i april.
Men Green hittar mycket bra också i de övriga två hon har valt att recensera.
”Lätt som en plätt, sa Ossi Martinsson” knyter samman två generationer genom musik
Medieprofilen Thomas Lundin bilderboksdebuterar tillsammans med illustratören Catharina Nygård i en kärleksfull berättelse, Lätt som en plätt, sa Ossi Martinsson.
Efter skolan tar den 6-åriga Ossi hissen upp till sjunde våningen där hans mormors mor Helena bor. Denna 82-åring kan dansa, stå på huvudet och steka fantastiska plättar, men när hon ska streama musik från telefonen blir det stopp.
Till all tur vet Ossi precis hur man gör och kan visa hur man streamar från Helenas telefon.
I sin tur kan Helena visa för Ossi hur man spelade musik på hennes tid och lär honom att spela vinylskivor. Så småningom ligger Ossi och mormor i soffan och låter sig hänföras av musiken. ”De sjunger om ingenting på den här skivan. Men man känner orden om man sluter ögonen”, säger Helena.
Lundins omsorgsfulla berättande i kombination med Nygårds fräscha och vackert tecknade illustrationer, är en välskriven och godhjärtad bilderbok.
”Får jag bo hos dig?” är en vacker bok med klassikerkänsla
Får jag bo hos dig? är en poetisk och personlig debut av dramatikern Christoffer Mellgren och illustratören Herta Donner, som även hon bilderboksdebuterar.
Boken bär med sig en klassikerkänsla i sin trygga, repetitiva uppbyggnad och är väldigt prydligt och stilrent utformad, vilket avviker positivt från den ofta rätt naivistiska bilderboksestetiken.
Utan vidare förklaringar dyker ett litet rufsigt djur, Burr, upp i en park. Samtidigt som regnet börjar trumma och åskan hörs intill, inser Burr att det vore skönt att få krypa in hos någon och få skydd från ovädret.
Burr försöker hos Nosen, Myrorna, Fåglarna och Hunden, men ingenstans finns det plats för ett burr. Var ska hen hitta skydd från regnet?
Mellgrens prosalyriska verser slår kullerbyttor kring sina egna former, samtidigt som rimmen lekfullt för berättelsen vidare. Donners illustrationer får mig att dra efter andan av beundran.
Det finns en skörhet och rättframhet i teckningarna som är tecknade med en imponerande precision, och jag uppskattar stort när barnboksillustratörer vågar ge sig in bildlandskap som nästan är lite skrämmande.
”Aida och värmeböljan” visar värld i förändring ur djurens perspektiv
Aida och värmeböljan är en bilderbok som Hannah Lutz har skrivit tillsammans med språkvetaren Carina Frondén, miljöpedagogen Ida Berg och illustratören Jenny Lucander.
Detta kollektiva skriväventyr fick sin början då Frondén letade efter barnböcker som behandlade klimatkrisen på ett uppbyggande sätt och insåg att de inte fanns.
Aida är ett uppmärksamt barn som lägger märke till det mesta som rör sig kring henne: silverfiskarna nere i rören, algsoppan vid stranden och grannens hund som hörs genom väggen.
I drömmarna tar Aida skepnaden av olika djur. Till exempel blir hon en törstig gnu, en vombat som gömmer sig för elden, en hungrig valross och en fjärilsfisk.
Aida tittar ner. Klövar. Hon har inte fötter, men klövar! Runt henne går stora och tunga djur. De har också klövar. De är gnuer. Hon är omgiven av gnuer. Hon är en av dem. Var finns det vatten? frågar hon de andra. Men ingen svarar
ur Aida och värmeböljan
Jag har sällan läst en bok som känns så påtagligt aktuell och betydelsefull. Emellanåt berörs jag till tårar, samtidigt som läsningen sår små frön av hopp, utan att anklaga eller hota.
Klimatkrisen löses måhända inte genom empati och inlevelseförmåga, men den här boken lär barnen att känna efter och tar upp klimatkrisen på ett tryggt sätt. Det här är en av årets starkaste bilderböcker.