Britt Sundström och Brita Holmström från Ekenäs köper vanligtvis blommor på torget. De tycker att torgblommorna har bra hållbarhet, lika bra som i blomaffärerna.
– Det är större risk när man köper blommor i snabbköpen. Då kan man få blommor som åldras snabbt, säger Sundström.
Sundström köper gärna inhemska blommor om det finns. Men de kan vara svåra att få tag på, och då duger utländska lika bra.
Holmström brukar alltid fråga försäljaren varifrån blommorna kommer. Men inte heller för henne är deras ursprung avgörande.
Kvalitet viktigare än pris
Mona Winstén har en blomaffär i Ekenäs. Hon skulle gärna köpa in mer inhemska blommor, men utbudet är mycket begränsat. Det är också dyrare för butiker att köpa inhemska blommor.
Men för Winstén är kvaliteten, det vill säga hållbarheten, viktigare än priset. Hon skulle därför hellre köpa blommor av bättre kvalitet från inhemska småodlare än importera från utlandet.
Winstén tror att inhemska blommor är bättre för att odlarna satsar mer på kvalitet i stället för att försöka odla så mycket som möjligt per kvadratmeter.
– Men det finns inte så många inhemska odlare längre, för det är inte riktigt lönsamt.
Bristen på inhemska blommor gör att blomaffärer är tvungna att importera från andra länder.
Winstén använder utländska leverantörer från Nederländerna och beställer bland annat snittblommor, gröna växter och lökväxter därifrån. En del blommor kommer också från Danmark och ibland tar hon in rosor från Ecuador.
Kunder frågar sällan
Enligt Mona Winstén undrar kunderna sällan varifrån blommorna kommer. I stället brukar hon självmant berätta för dem vilka blommor som är inhemska.
Inte heller i Anki Nordbergs blomaffär i Karis visar kunderna ett stort intresse för blommornas ursprung. Men hon brukar också på eget initiativ berätta för kunderna vilka inhemska blommor de har i butiken.
Nordberg köper in blommor från en lokal trädgård i trakten. Därifrån tar hon alla snittblommor de har, till exempel narcisser, tulpaner och inhemska rosor.
Men majoriteten av blommorna hon importerar kommer från Nederländerna, och en liten del från Italien.
Däremot försöker Nordberg undvika att använda sig av långväga leverantörer, som till exempel afrikanska, för att minska transportsträckorna.
– Vi försöker tänka ekologiskt i den lilla mån vi kan i vår bransch.
Svårt att livnära sig på blomsterodling
Cecilia Hyvärinen odlar snittblommor i Snappertuna.
I början odlade hon för eget bruk, men under de senaste åren har det utvecklats till en bisyssla. Hon odlar allt från lejongap, dahlia, sommarflox och olika gräsarter.
Hyvärinens odlingar har hittills alltid varit lönsamma. Men eftersom det är frågan om en bisyssla, behöver lönsamheten inte vara så stor att hon kan livnära sig på den.
I Finland är odlingssäsongen för blommor kort, bara fem månader. Det påverkar möjligheterna att kunna livnära sig på att odla blommor. Enligt Hyvärinen är det en orsak till att det finns relativt få stora blomodlare.
Men hon ser ändå att det finns potential i branschen, eftersom det för tillfället finns en växande trend där fler vill köpa närproducerade blommor. Det gör att efterfrågan på dem växer.
Hyvärinen säljer sina snittblommor direkt till privatpersoner. För att kunna sälja dem till blomaffärer borde hon odla en större mängd av samma sorts blommor än hon gör nu.
– Det skulle behövas ett system där det finns separata producenter som levererar till blomsterbutiker. Alla skulle inte behöva göra allt från frö till konsument.
Hyvärinen tycker ändå att det är viktigt att konsumenter och blomaffärer väljer närproducerade och obesprutade blommor i stället för importerade.
– Korta transportsträckor och obesprutade blommor är viktiga aspekter. Det finns möjlighet att köpa annat än importerade blommor under en viss del av året.