26-åriga anfallsspelaren Ralph Kerrebijn har spelat landhockey på högsta nivå i Holland, amerikansk fotboll i Kanada och professionell fotboll i Serbien, Mellanöstern, Gibraltar, Grekland och Slovenien. Nu spelar han i ligaettan för Ekenäs IF.
– I Holland där jag växte upp spelade alla fotboll på gatorna, efter skolan och på kvällarna. Men jag spelade landhockey på högsta nivå ända tills jag var 14–15 år. Jag ville egentligen alltid spela fotboll, men det är svårt att sluta med en sportgren där man klarar sig bra.
Flytten till Kanada förändrade allt
När hans familj flyttade till Kanada för drygt tio år sedan fanns inte samma möjligheter att fortsätta med landhockey. Fotboll var heller inte den dominerande sporten, och avstånden till närmaste klubb var för stora för en tonåring utan körkort.
– Jag började spela amerikansk fotboll istället. Det är en ganska tuff sport, men jag gillade det en tid. Jag skulle ha fått ett stipendium för att spela för universitetet i Toronto.
Men en korsbandsskada satte stopp för den amerikanska fotbollskarriären.
– Jag får väl tacka Gud för knäskadan. Det betydde slutet på amerikansk fotboll för mig och öppnade dörren till vanlig fotboll igen, säger Kerrebijn med ett skratt.
Universitetet i Toronto blev vändpunkten
När Kerrebijn började på universitetet i Toronto började han spela vanlig fotboll. Efter ett halvår skrev han kontrakt med en professionell klubb och spelade för dess U21-lag. Sedan slog coronapandemin till.
– Då gick universitetet över till distansundervisning och det här hjälpte mig, förklarar han.
Under pandemin fick han kontakt med en scout som hade kopplingar till Serbien. Där fortsatte fotbollen så gott som normalt under nedstängningarna.
Vid 20 års ålder fick Kerrebijn sitt första professionella kontrakt med en klubb som spelade i serbiska division två.
– Kvaliteten på själva fotbollen I Serbien var riktigt bra. Men i laget blev jag inte så väl mottagen. Jag var den enda utlänningen och fick skulden när det inte gick bra.
Bara assisterande tränaren i laget talade engelska.
– Lyckligtvis talar jag spanska, så jag kunde kommunicera med en annan spelare. Men det var mentalt en väldigt tuff tid, säger Kerrebijn.
Samtidigt fortsatte han sina universitetsstudier online.
– Jag fick många lärdomar. Det förberedde mig för hur tufft proffslivet i fotboll kan vara. På så sätt var det en bra start på karriären, säger han nu.
Genom Europa utan agent
Efter Serbien provade Kerrebijn lyckan i Mellanöstern.
– Det var kanske inte det smartaste draget jag gjort, säger han och berättar att sejouren där blev endast ett par månader lång.
Därifrån fortsatte resan till Spanien och Gibraltar, sedan Grekland och slutligen Slovenien. Han har inte haft hjälp av någon agent.
– Jag har alltid gjort allt själv och gjorde mina egna misstag. Alla möjligheter jag fått har jag också ordnat själv.
I Slovenien fick Kerrebijn sin första stabila säsong. Men efter det kom skadorna tillbaka. En skada ledde till en annan och innan flytten till Finland och EIF hade han inte spelat en officiell match på nästan två år. Under de två senaste åren har han tränat men inte spelat officiella matcher i hemlandet Nederländerna.
– I normala fall betyder ett uppehåll på nästan två år slutet på karriären. Men för mig blev det lyckligtvis inte så, säger han.
Finland blev lösningen
Efter den långa skadeperioden missade Kerrebijn sommarens transferfönster i Europa. I vintras tränade han med ligalaget Gnistan i Helsingfors. Klubbens tränare kände EIF:s tränare Mikko Lignell och det gav honom chansen att komma på en tryout till Ekenäslaget.
– Jag kom hit för att träna med laget i några dagar och spelade en match med EIF. Det gick bra och de ville att jag skulle stanna. Det ville jag också.
Ralph Kerrebijn är nöjd med tillvaron i Ekenäs och EIF.
– Som utlänning känner jag mig välkommen här. Det är inte alltid så i andra länder. Tränarens spelstil passar mig också perfekt.
Hans flickvän är kvar i Nederländerna där hon arbetar som arkitekt. De har varit tillsammans i två och ett halvt år.
– Vi är i en sådan period i livet där vi båda bygger våra karriärer. Vi har kommit överens om att ta oss igenom det här och träffas så ofta vi kan.
Siktar mot ligan
Ekenäs IF hade en tung start på säsongen med flera förluster, men har möjligen vänt trenden nu.
– Vi hade lite otur i början. Kanske var inte alla detaljer på plats. Men nu börjar de falla på plats.
Målet för Ekenäs IF är att stiga till högsta serien för nästa säsong.
– Det har varit vårt mål från början.
För den 26-årige anfallsspelaren, som varit utan klubb i två år på grund av skador, betyder fotbollen allt.
– Jag älskar fotboll. Jag var borta väldigt länge, så det känns bara bra att vara här och göra det jag älskar. Jag hoppas att jag får stabilitet efter alla skador här.
På längre sikt har han ambitiösa mål.
– Det kan låta lite konstigt, men jag vill spela i Champions League någon dag. Jag är kanske inte så ung mera, men det är mitt mål. Jag tycker man ska ha höga mål som fotbollsspelare, säger Ralph Kerrebijn självsäkert.
