Det är båtägarens ansvar att föra bort sin sjöodugliga båt, men ibland tenderar just sådana båtar bli kvar vid strandskvalpet eller en bit upp på land.
Är det så att marken ägs av någon annan än båtägaren, då blir det på markägarens lott att ta sig an den ofta herrelösa och oregistrerade båten.
Det här är ett problem för bland annat kommunerna.
– Till exempel på Jägarbacken i Ekenäs, där vi har vår största hamn för fritidsbåtar, säger tekniska nämndens ordförande i Raseborg, SFP-politikern Britt-Marie Granström.
Att ta reda på vem som äger en övergiven båt är så gott som omöjligt om den är oregistrerad.
– Vi lägger i så fall en lapp på båten om att området ska tömmas. Båtägarna har en månad tid på sig att föra bort dem, efter det för staden bort båtarna, säger Granström.
De här båtarna förvaras ytterligare i tre månader, men efter det säljs de eller, vilket är vanligare, förs båtarna till en avfallsstation.
Många mindre båtar kan föras gratis till avfallsstationerna
Trots återkommande kampanjer och pressmeddelanden finns det gott om läckande och trasiga båtar längs stränderna.
Miljöministeriet, Trafik- och kommunikationsverket, kommunerna, miljöorganisationer och också avfallsbolag vill komma åt problemet med övergivna och sjöodugliga båtar som skräpar på land.
Avfallshanteringsbolaget Rosk'n Roll tar emot få båtar per år, ändå är det till och med gratis att komma med mindre träbåtar, aluminiumbåtar och andra metallbåtar.
– Träbåten klassas som träavfall och kostar ingenting. Den får också vara lackad och målad, det gör ingenting, säger Petra Lind, kommunikationskoordinator vid Rosk'n Roll.
Metallbåtar tas också emot gratis.
Glasfiberbåten kostar en del – är också den som överges mest
Däremot kostar det att föra en mindre glasfiberbåt eller en båt tillverkad i ABS-plast. De klassas som blandavfall och debiteras därefter.
Det är oftast just den typen av mindre rodd- eller fiskebåtar som man ser övergivna på land. Ändå kostar inte ens glasfiber- och plastbåtar speciellt mycket att föra till avfallsstationerna: 18,80 euro per påbörjad kubik vid Rosk'n Rolls avfallsstationer i västra och östra Nyland och 90 euro för en båt under fem meter i Sydvästra Finlands avfallsservice.
Har man en stor glasfiberbåt måste man anlita ett privat avfallshanteringsföretag.
Också glasfiberbåten har ett liv efter att den kommer till en avfalls- och återvinningsstation. Den blir råvara för cementtillverkning.
I processen ersätter glasfibern i båtarna bland annat ny kalksten.
– Miljöministeriet har utrett hur man kunde få fart på folk så att de skulle föra sina båtar till återvinning, säger Petra Lind.
Hon tillägger att det handlar om att informera, tipsa, ge råd och kommunicera med folk.
Förutom att kasserade båtar vid stränderna ser fula ut, kan de också vara en miljöfara om de har bränsle eller gamla batterier i sig. Med tiden lossar de också färg och plastrester i naturen.
Ingen pråm som tar skrotbåtar från holmar i Västnyland
Stugägare i den östnyländska skärgården har något som många med stuga på en holme i Västnyland avundas dem: Avfallshanteringsbolaget Rosk'n Roll anlitar sommartid en entreprenör som med pråm hämtar metallskrot, farligt avfall, men också blandavfall från kunder ute i skärgården.
– Eftersom små, sjöodugliga glasfiberbåtar klassas som blandavfall, så tar Otto-pråmen emot sådana, mot avgift, säger Petra Lind.
Varför finns ingen Otto-pråm i Västnyland?
– Vi har utrett möjligheterna i västra Nyland, men tyvärr finns det inte allmänna bryggor och hamnar där en avfallssamlande farkost kunde lägga till, det har fallit på det, säger Petra Lind, kommunikationskoordinator vid Rosk'n Roll.
Småbåtshamnen i Jägarbacken får vinterförvaring
Tillbaka till Raseborg och Jägarbackens småbåtshamn i Ekenäs. Området ska tömmas och snyggas upp för att också ge plats för vinterförvaring.
– Skrot som blir liggande smittar lätt av sig, men om vi har en bättre organiserad vinterförvaring med ordentligt utmärkta rutor och platser var båtarna ska stå, så blir det bättre, säger Britt-Marie Granström, ordförande för tekniska nämnden i Raseborg.
