Regeringen Orpos sista ramförhandlingsresultat blev allt för hårt, men samtidigt allt för svagt. Så kan man sammanfatta oppositionens, främst SDP:s reaktion.
För hårt, för att regeringen riktar nya sparkrav på områden som redan tvingats spara, till exempel tredje sektorns social- och hälsovårdsorganisationer.
Men samtidigt är resultatet för svagt, tycker SDP. Skuldtagningen bromsas inte, tvärtom. Fram till år 2030 kommer underskottet att växa till 17,4 miljarder från 13,1 miljarder i år.
Hur man skulle kunna minska på den takten utan att skära ned massivt eller höja skatter på bred front är ännu oklart, men SDP ser med stigande oro på det växande skuldberget som vältras över på nästa regering.
Regeringspartierna tvingades dämpa sin iver att dela ut tillväxtpengar
Ekonomisk tillväxt kunde vara den räddande ängeln, men dessvärre kommer Finansministeriet att sänka utsikterna i sin nyaste prognos som kommer ut kring valborg.
Regeringspartierna fick ta del av den opublicerade prognosen redan under förhandlingarna, och det dämpade den värsta ivern att dela ut pengar i så kallade tillväxtåtgärder.
Nu begränsas ”tillväxtåtgärderna” till några större satsningar på byggbranschen och skatteavdrag till hushållen. Som vanligt sprids också ett antal miljoner till olika mindre mål, som vägar och trafik, lantbruk och arbetslösa.
Några regelrätta tillväxtåtgärder kan man inte kalla ovanstående, menar ekonomerna. Snarare är de riktade stimulanspaket för att tala med ekonomiprofessor Niku Määttänens mun.
Skuldbromsen får nästa regering ta hand om
Den som följt den politiska debatten kanske känner sig förvillad.
Det senaste halvåret har partierna och medierna talat om skuldbromsen, som bottnar i EU:s nya finanspolitiska regler som träder i kraft redan nästa år.
I februari kom alla riksdagspartier utom Vänsterförbundet överens om att skuldbromsen betyder att man måste hitta 8–11 miljarder euro i främst skattehöjningar och inbesparningar under nästa regeringsperiod.
Orpos regering vet alltså om vad som komma skall, men varför har den inte räknat med alla de här miljarderna i planen för de offentliga finanserna? För åren 2027–2030 har regeringen bara listat en bråkdel av alla anpassningsåtgärder som de vet att krävs.
Svaret är krasst att det blir nästa regerings uppgift att bestämma om anpassningsåtgärderna trots att partierna redan slagit fast hur stora de ska vara.
Därav SDP:s missnöje med att ramuppgörelsen är för svag.
Det var bara kanske halvt på skämt som SDP:s Joona Räsänen i februari svarade på en journalists fråga om när man borde börja spara.
– Det verkar alltid vara bäst att tajma eventuella nedskärningar till nästa regeringsperiod.