Nora Lindahl tog en risk då hon beslöt sig för att byta den svenska landslagsdressen mot den finländska. Inom friidrotten genererar ett nationsbyte normalt sett en treårig karens, då man inte får representera någondera nationen i landslagssammanhang.
En så lång karens hade betytt att OS-löparen Lindahl hade missat OS i Los Angeles år 2028. Men trots den risken ansåg hon det vara värt att lämna Sverige och börja representera Finland.
– Jag såg det som en satsning på min framtid. I Finland finns de bästa förutsättningarna för mig att nå världstoppen, säger Lindahl i Sportliv
Se Sportliv om Nora Lindahl på Yle Arenan:
Större potential i Finland
Redan som junior stod Nora Lindahl inför ett val mellan ett av sina två hemländer. Lindahl har dubbelt medborgarskap med pappa Markus från Finland och mamma Frida från Sverige. När valet var aktuellt bodde familjen i Sverige och då kändes det för stunden som ett naturligt val. Även om familjen inte var helt överens.
Mamma Frida var kanske lite överraskande den som föreslog Finland, medan resten av familjen ansåg att Sverige var det bästa alternativet.
– Att det blev Sverige var på grund av bekvämlighetsskäl eftersom vi bodde där och Nora gick i skola och hade sina kompisar där, säger mamma Frida Lindahl.
I den svenska tävlingdressen blev det bland annat junior-EM guld på 200 meter år 2023. Lindahl knep även en plats i den svenska truppen till OS i Paris.
Men efter OS började hon fundera på om det skulle vara möjligt att få representera Finland i fortsättningen. Lindahl började utreda vad ett nationsbyte skulle betyda och om det var möjligt.
Klart var att enligt de internationella reglerna skulle en treårig karenstid verkställas, då hon inte fick tävla för någon nation i internationella stortävlingar eller landskamper. Trots detta så vägde fördelarna med ett nationsbyte tyngre.
– Det finska systemet passar mig bättre. Det är klarare vad som krävs av en idrottare för att få en plats i träningsgrupper eller att bli vald till mästerskap.
– Också träningsförhållanden är bättre här. Jag kom fram till att jag har större potential i Finland att nå världstoppen, att det kommer att vara värt det för min framtid.
Lindahl räknar upp träningsfaciliteterna i Urhea, Helsingfors Idrottsakademi och Finska Olympiska kommitténs träningscenter, med alla test-, höghöjds- och återhämtningstjänster som en stor fördel. I Sverige hade hon inte tillgång till det här i samma utsträckning.
Klarheten och tydligheten i det finska systemet var kanske ändå något som vägde tyngst. I Finland vet hon precis vad som krävs för att ta en plats i mästerskap.
Inför OS i Paris hörde Lindahl till de idrottare i Sverige som, trots avklarade kvalgränser, fick vänta på att bli uttagna till laget. Lindahl kände sig besviken över faktum att hon klarat de krav som satts upp, men ändå inte var garanterad en plats i laget.
– Det är ett lite flummigt system i Sverige. Inför OS i Paris var det inte så roligt med hur man blev behandlad. I Finland är det klart vad som gäller och det ger en lugn som idrottare när man vet vad som krävs.
Även tidpunkten för ett byte kändes rätt. Nu när hon tar steget in på seniornivå är ett kapitel avklarat och ett nytt kan börja.
– Jag är ju bara 21 år, så jag har många år framför mig.
Ett byte som väckte reaktioner
Nora Lindahl gör sig redo för den första sprintintervallen på löpbanan i Urhea-hallen i Helsingfors. Morgonens träningspass består av 40-, 50- och 60-meters spurter i serier på tre.
Mellan varje lopp görs laktattest. Den här möjligheten till tester är något hon inte haft tillgång till i samma utsträckning i Sverige.
Beslutet att byta nation väckte en hel del diskussion både i Finland och i Sverige. Att det blev en större sak i Sverige än i Finland var något som överraskade Lindahl.
– Jag visste nog att folk skulle reagera, men att det blev så stort i Sverige överraskade mig. En del förstår min situation, medan andra inte alls förstår och det har varit väldigt blandade reaktioner.
I Finland har mottagandet varit enbart positivt och de flesta som kommenterat flytten här har varit glada och taggade på att Lindahl ska börja tävla för Finland. För Lindahl själv har flytten inte varit någon stor sak.
”För mig har det känts ungefär som att byta klubb. Jag har ju tävlat i Finland för Helsingfors IFK alla somrar som vi varit här.”
Tre års karens förkortades till två år
Representationskarensen på tre år hade betytt att Lindahl skulle missa OS 2028 i Los Angeles. Det finska friidrottsförbundet sökte om förkortning av karensen till Internationella friidrottsförbundet World Athletics.
I slutet av mars kom beslutet där karensen förkortades till två år och upphör den 31 december 2027. För Lindahl betyder det här att hon har chans att tävla i OS 2028 i finska färger.
– Jag hade förberett mig på tre år, men när det blev två så var det en stor lättnad. Det hade varit en lång väntan på följande OS. Men det var en risk jag var beredd att ta.
Att få tävla för Finland i ett OS var en av drömmarna innan bytet av landslag. Nu kan drömmen gå i uppfyllelse tidigare än väntat. Under 2028 är det inomhus-VM, EM och OS på programmet – ett häftigt år att få inleda med.
Jag känner mig mer finsk nu när jag får tävla för Finland
Nora Lindahl
– Jag missar ju ett EM och ett VM under karensen, men nu har jag ju chans att bygga upp de här två kommande säsongerna precis som jag vill.
Ett familjeprojekt
Efter det högintensiva löppasset förflyttar sig Lindahl till längdgropen. Där ska det bli explosiva hopp i olika former tillsammans med belgiska sprintern Simon Verherstraeten. Han innehar det belgiska rekordet på 60 meter och 200 meter.
Att bjuda in idrottare från andra länder och därmed få nya influenser är något som Lindahls sysslar aktivt med. Noras satsning på idrott är lite av ett familjeprojekt.
Mamma Frida har varit Noras tränare sedan starten. Frida har ansvaret för träningsplaneringen och genomförandet, medan pappa Markus är en allt i allo men kallar sig officiellt tävlingsagent. Båda är på plats på träningar och tävlingar.
Pappa Markus Lindahl har FM-medaljer i HIFK:s färger och flera landslagsuppdrag under sin aktiva karriär på 90-talet. Markus deltog bland annat i EM i Helsingfors år 1994. Men när det kommer till dotterns träning har han ingen talan.
– Frida är boss där. Det är fyra arga ögon som stirrar på mig om jag kommer för nära, skrattar Markus
– Min uppgift är att finnas där som stöd och sköta allt omkring, också finansieringen.
Mamma Frida, eller coach Frida, som Nora kallar henne i träningssammanhang, har ett modernare synsätt på träningen än vad pappa har.
– Pappa tänker lite gammalmodigt och det är inget vi vill ha. Vi kör med modernare metoder och använder oss av ny forskning. Pappa har fastnat på 90-talet, skrattar Nora och tittar mot pappa som gräver i längdgropen.
Mamma Fridas tes är att skynda långsamt. Att nå världstoppen är ett långsiktigt mål som man jobbar mot.
– Vi ska ju inte vara som bäst nu utan först om flera år. Då får man inte förivra sig. Att vi kom till OS i Paris fanns inte i planerna, det var ju först de två följande spelen vi siktat in oss på.
För tillfället är det snabbheten som det jobbas på, men i planerna finns att småningom gå upp från 100 och 200 meter mot 400 meter.
Rekordet på 200 meter ligger nu på 22,88. Med den tiden var man bland de 30 främsta i den europeiska statistiken år 2025.
– Nu kan vi i lugn och ro bygga upp träningen i två år framåt mot det håll vi vill, när vi inte har stortävlingar som bestämmer kalendern. Målet är att ta sig till OS och där vara i final, senast i Brisbane, avslutar tränarmamman Frida.
Framtid
Lindahl avslutar dagens träningspass med femsteg utan ansats. Pappa Markus är lite orolig att han inte grävt och gjort sanden porös tillräckligt långt i längdhoppsgropen. För säkerhets skull tar han några spadtag till och kommer till femmetersmarkeringen.
– Det ska nog räcka.
Efter det första försöket kan han dra en suck av lättnad. Nora landar i sanden vid fyrametersmarkeringen.
Lindahl ser fram emot att få tävla i Finland igen i sommar. Nu känner hon sig dessutom mer finsk än tidigare då det blivit klart att hon ska börja tävla för Finland också internationellt.
Även om det inte blir stortävlingar för Lindahl under de två kommande åren har hon rätt att delta i bland annat Diamond League och andra större tävlingar. Men hon ser fram emot även de finska GP-tävlingarna för stämningen på dem är helt annan än i liknande tävlingar i Sverige.
”Det är ju nästan fullsatt på GP-tävlingarna. Publiken är driven och hejar fram oss idrottare. Intresset är helt enkelt mycket större i Finland. Det är en jättestor skillnad mot Sverige.”
Om två år har hon en första chans att ta sig till OS i den finska tävlingdressen. Känslan att få dra på sig de kläderna och representera sitt andra hemland är något hon verkligen väntar på.
– Det kommer att kännas väldigt skönt, då har jag uppfyllt ett av mina mål. Jag ser väldigt mycket fram emot att få representera mina båda hemländer. Att ta sig till en OS-final för Finland är följande mål.
På vägen kommer hon flera gånger att stöta på sina gamla svenska lagkamrater. Framför allt då det blir aktuellt med Sverigekampen.
– Jag tänker inte så. Friidrott är ju en individuell sport så vi tävlar alltid mot våra kompisar oavsett om de är i samma landslag eller inte. Så det spelar ju ingen roll vilken dräkt jag har på mig.