Fjärdeklassarna i Rungon koulu i Pikis kastar tärning, funderar på vilken fråga de ska svara på, springer ut ur klassrummet, går emellanåt ner på huk, hoppar upp och kommer tillbaka in.
På lektionen i svenska finns svaret till uppgiften nämligen inte i boken, utan svaret får du genom att göra olika saker.
Svenska ska vara roligt, och det är det i Pikisskolan.
– Om jag kan svenska blir det lättare att få ett bättre jobb. Jag skulle till exempel vilja jobba i Muminvärlden i Nådendal, säger Viola Jansson.
– Jag har mycket lättare att lära mig svenska nu i fyran, och sedan har jag nytta av det på jobbet om där finns svenskspråkiga, säger Emma Laine.
Båda har redan haft nytta av svenskan. De har kunnat svara eller tacka på svenska, fast det ibland är svårt.
– Det svåraste är att veta hur man böjer orden, som bil–bilar, säger Jansson.
– Och ibland heter det strumpa–strumpor. Det är svårt, säger Laine.
Vill vara den bästa svenskläraren som finns
I Rungon koulu väljer de allra flesta att läsa svenska som ett A2-språk redan från årskurs 4. Av de 32 fjärdeklassarna har 28 valt att börja med svenska redan i fyran.
– Jag tror att jag har lyckats skapa en sådan kultur att det är kul med svenska, att det är något som man vill lära sig. Eleverna kommer redan i trean och frågar mig: ”Mimmi, när kan vi börja med svenska?” säger läraren Mimmi Kotiranta.
Kotirantas egen entusiasm har säkert mycket att göra med att svenska är så populärt. Den har smittat av sig.
Hon blev intresserad av svenska när hon började läsa svenska bloggar. Hon tyckte att de var lite coola och språket lät fint.
Hennes mamma har alltid varit uppmuntrande, så att både hon och hennes syster blev svensklärare. Dessutom säger hon att hon själv alltid haft väldigt bra svensklärare.
– Jag störde mig jättemycket på att folk inte gillade svenska för att de haft en så dålig lärare. Jag hörde den historien väldigt ofta, så jag ville ändra på det. Jag vill vara den bästa svenskläraren som finns, så att alla börjar tycka om svenska. Och det har jag lyckats med, tror jag.
”Jag har två hunder hemma”
Fastän det bara är 15 kilometer till Åbo, är det inte många som talar svenska i Pikis. Men barnen ser skyltar och vägskyltar på båda språken, och de hör svenska då de besöker Åbo eller Sverige.
– Det är roligt att prata svenska, och jättenyttigt om man till exempel skulle flytta till Sverige, säger Olivia Tuominen.
– Min gudfar bor i Sverige, så jag vill lära mig svenska, säger Camilla Butterlin.
Det svåra är att få ungdomarna att våga prata svenska. Det kan finnas en ängslighet för att prata om man inte är helt säker på att säga rätt.
– Jag försöker alltid framhäva att om du säger hunder, att du har två hunder hemma, så gör det inget. Alla svenskspråkiga förstår dig ändå, säger Mimmi Kotiranta.
Minskad motivation på andra håll
Många finskspråkiga känner sig obekväma med svenskan. Ändå ses majoritetsbefolkningens kunskaper i svenska som en nyckelfaktor för svenskans framtid i Finland.
Undersökningar visar att motivationen att lära sig svenska minskar, vilket leder till sämre svenskkunskaper.
Allt färre skriver studentexamensprovet i svenska, allt färre upplever nyttan med språket – och svenska används sällan utanför klassrummet.
– I Finland har språkkunskaperna i övriga andraspråk än engelska försämrats drastiskt och även blivit ensidigare. Språkkunskaperna i svenska som det andra inhemska språket har försämrats under de senaste 20 åren, och i skolorna erbjuds det allt mindre undervisning i andra språk än engelska och de inhemska språken, säger Anne-Maj Åberg, universitetslärare i svenska vid Åbo universitet.
I staden S:t Karins, som Pikis hör till, läser 210 av de 411 finskspråkiga fjärdeklassarna svenska som A2-språk.
Det är bara 29 kommuner i hela Finland som erbjuder svenskundervisning från fyran. Dessutom finns det 7 kommuner där du kan börja läsa svenska som A2-språk från årskurs 5.
Peka på din kommun på kartan, så får du veta om där erbjuds svenska redan i fyran.
Men siffrorna går neråt. Överlag är trenden att språkkunskaperna i Finland blir sämre och ensidigare.
Åberg är med i ett nytt forskningsprojekt vid Helsingfors universitet som åren 2026–2029 undersöker vad som motiverar finskspråkiga elever att lära sig svenska.
Pikis och S:t Karins kunde vara ett bra forskningsobjekt för forskarna, säger hon.
– Trots att lärresultaten i A-svenska är goda erbjuds den oftast endast i tätorter, i större städer och oftare också nära svenskspråkiga områden. Här kunde kommuner förbättra sig och satsa mera på språkutbudet, säger Åberg.
Jämfört med resultaten i B1-svenska har nämligen de elever som läser A-svenska positivare uppfattningar om sina egna kunskaper, de upplever att de har mer nytta av språket och de tycker också mer om ämnet svenska.
Vill du sticka ut är det bra att kunna svenska
Mimmi Kotiranta möter sällan negativa attityder mot svenskan. Hon har inte på länge behövt motivera sina elever till att lära sig svenska.
– Min storasyster valde svenska i fyran, och hon lärde sig mycket lättare engelska. Jag tycker också om svenska, säger Lilja Nikula.
– Jag vill prata svenska med mina kusiner i Sverige, fast de är så små att de inte pratar så mycket ännu, säger Amanda Haverinen.
Mimmi Kotiranta har också varit med om att göra en helt ny lärobok i svenska, full med roliga och varierande uppgifter.
Att lära sig svenska ska inte bara handla om att lära sig böja substantiv i pluralis rätt.
– Det finns sådana uppgifter i boken också, men därtill ska det finnas mycket aktiviteter som att kasta tärning och hoppa X-hopp. Jag tror att jag har lyckats med att eleverna ser svenskan som någonting roligt.
Vi vill lyfta fram berättelser om hopp, lösningar, gemenskap och framtidstro – från hela Finland. Har du varit med om något som kan inge hopp eller inspirera andra? Vi kommer att kontakta en del av dem som har skickat in svar.