Författaren Rainer Alander, född den 2 juni 1937 i Åbo, har avlidit i en ålder av 88 år.
Vid 17 års ålder for han till sjöss, och år 1962 tog han styrmansexamen vid Åbo navigationsskola.
År 1963 debuterade han som författare med novellsamlingen Ansiktet, och året därpå utkom romanen Sandkornet – böckerna kan beskrivas som absurdistiska och Beckettinspirerade.
Till stil och innehåll skiljer de två första verken sig en hel del från Alanders senare produktion där han i en mer realistisk stil skildrade livet till sjöss – bland annat i verk som Barlast (1979) och Hälsningar från San Francisco (1986).
Hemingwaysk anda
Under många år varvade Rainer Alander sjömanskapet med författarskapet, och erfarenheterna till sjöss kom också att prägla hans författarskap.
I böckerna skildrade Alander såväl den kärva kamratskapen och maktbalansen mellan manskapet som den hierarkiska världen ombord på ett fartyg, lika väl som hamnstädernas undre värld med sjömän, prostituerade och olika kriminella element.
I programmet Prosa i backspegeln – Rainer Alander som sändes i Rundradion år 1984 konstaterar Gustaf Widén att Rainer Alander effektivt bryter mot de klichébilder om sjömannens fria liv som brukar förekomma i enklare äventyrsromaner:
– Hos Alander skildras sjölivet ofta som ett helvete med stränga klassgränser i vardagen ombord, och med mer eller mindre själlöst superi och jakt efter villiga kvinnor i hamnarna. Han är realist, men har samtidigt starka psykologiska visioner. Mitt i den hårdkokta stilen som han utvecklar med finess i en hemingwaysk anda vill han tränga bakom sjömannens yta och väcka den kännande människa som döljer sig bakom den tuffa fasaden.
I Från Lexå till Glitterscenen (2013) konstaterar Tuva Korsström för sin del att Alander under sina tidiga år tog litterära intryck av såväl Anders Cleve som Aksel Sandemose, men att han så småningom övergick till en mer hårdkokt och korthuggen stil à la Ernest Hemingway och en mer provokativ samhällssatir i Charles Bukowskis anda.
Drama för radio, tv och scenen
Under 1970-talet började Rainer Alander i allt högre grad ägna sig åt att skriva dramatik – framför allt för radio och tv, men också för scenen.
Alander skrev sammanlagt 19 dramatiska verk – från debuten med Fiskmåsen (1967), en barnpjäs som Alander skrev tillsammans med sin dåvarande fru Siw Orre, till Varför är inte du som jag (2014), en pjäs om det hat som leder till brödrakrig.
När Rundradions kulturredaktör Charlotte Sundström hälsade på Rainer Alander i samband med premiären för hörspelet Hälsningar från Amsterdam (inslag i Kulturmagasinet Razzia hösten 2004) konstaterade Alander att han har ett lite märkligt förhållande till författarrollen:
– Jag har aldrig riktigt känt mig hemma i författarrollen. Jag har alltid känt mig som om någon skulle klä ut mig i frack och skicka ut mig på stan. Jag har alltid skyggat för intervjuer och officiella tillställningar. Jag trivs bättre på torpet i Pargas än i intellektuella författarkretsar.
Förutom pjäser och romaner gav Alander också ut några finstämda kåserisamlingar i flanörstil, som Små stycken av Stockholm (1996) och Mellan Stockholm och Åbo (1999).
År 2014 gav Alander ut romanen Däckslast som utspelar sig på 1970-talet och bygger på hans egna erfarenheter:
– Romanen är inte självbiografisk, men den är sann. Varje replik är fälld av någon, berättade Rainer Alander för Maud Stolpe på Yle Åboland i oktober 2014.
– Berättelsen är inte politisk korrekt i något avseende. Skildringarna av prostitution får kanske håret att resa sig på någon, men det är inte effektsökeri utan så som verkligheten såg ut på den tiden.
– Jag har skrivit mycket och det har varit en del av mitt liv, kanske det viktigaste i mitt liv. Att jag for till sjöss var mer ett äventyr, jag var aldrig redo att bli sjöman och styrman på heltid. Jag gjorde det mest på skoj.
År 1972 belönades Rainer Alander med Längmanska stiftelsens pris.
År 2022 gav han ut sin sista bok, novellsamlingen Trålfiske, där författaren gör nedslag i olika människors liv och miljöer.