Allt allvarligare ungdomsbrottslighet och brutalare våldshandlingar bland barn under 15 år väcker frågor om hur polisen ska hantera så unga förövare.
Ett av de senaste exemplen som väckt mycket uppmärksamhet är gänget i Nordsjö. Tio flickor under 15 år misstänks för ett flertal allvarliga brott, bland annat misshandel och rån.
Barn under 15 år är inte straffrättsligt ansvariga och kan inte dömas för brott.
I nuläget kan personer under 15 år hållas frihetsberövade i 24 timmar, en tidsgräns som Helsingforspolisen vill rucka på.
Motiveringen är att utredningen av brott försvåras av att barn inte kan hållas i förvar mer än ett dygn.
Julia Korkman är docent i rättspsykologi och verksam vid Europas kriminalpolitiska institut Heuni.
Hon kan förstå att polisen tänker sig att en ändring av tidsgränsen kan vara fördelaktig av praktiska skäl. Till exempel kan barnet då få mer tid för att öppna upp och berätta om det som hänt.
Barn kan också behöva skyddas från personer som eventuellt manipulerar dem till att begå brott, så kallad ”crime as a service” (brott som en tjänst).
Hon ser polisens uttalande som ett tecken på oro och att det här är ett problem de stöter på.
– Men att hålla barn fängslade i fängelseliknande förhållanden är absolut inte rätt väg att gå, säger Korkman.
I stället efterlyser hon ett starkare samarbete mellan barnskyddet och polisen. Syftet ska vara att skydda barnen och utveckla nya, effektiva metoder med respekt för barns rättigheter.
Ta modell av Estland, inte Sverige
I Sverige har regeringen bestämt sig för att inrätta särskilda ungdomsfängelser för personer under 18 år. Dessutom föreslår landet att straffrättsåldern tillfälligt ska sänkas till 13 år för allvarliga brott som mord och mordförsök.
Förslagen har mött stark kritik eftersom de kan ha negativa konsekvenser för de unga.
Korkman beskriver Sveriges system som ett avskräckande exempel. Det är fruktansvärt att tänka sig så unga personer i fängelser och isoleringsceller, säger hon.
– Det är tortyrmässiga förhållanden för dem och det stöder definitivt inte deras utveckling. För att inte tala om att det strider mot barns grundläggande rättigheter.
I Danmark sänktes straffrättsåldern från 15 till 14, men höjde den senare igen eftersom ungdomsbrottsligheten ökade.
Korkman tycker att vi borde rikta blicken mot Estland, där en kedja av åtgärder gjort att ungdomsbrottsligheten har minskat betydligt.
– Det allra sista man vill ta till är att sätta barn i fängelse. Det tycker jag att vi borde kopiera, i synnerhet då statistiken tyder på att det fungerar.
Får inte glömma att det är fråga om barn
Tomas Luoto, handledare på organisationen Stationens barn, säger att det som ofta driver minderåriga att begå brott är viljan att hitta tillhörighet och att få något att göra på fritiden.
Personer under 15 år har inte en uppfattning av vad grova brott leder till för konsekvenser, konstaterar Luoto.
De ungdomar han träffar vet sällan vad de har gett sig in på när de varit inblandade i farliga situationer.
– Fastän man varnar dem hur mycket som helst fungerar det inte alltid.
Luoto anser att det vore bra att tänka över hur vi talar om minderåriga som begår brott.
– Vi glömmer på något vis att de är barn. Våra insatser verkar grunda sig på kontroll.