Tyskland har sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina satsat stort på försvaret. Miljarder i extra satsningar riktas på försvarsmakten.
Många experter tycker ändå att civilförsvaret, samhällets krisberedskap, har försummats i satsningen.
Hur ska sjukhusen säkra sin verksamhet och hur befolkning, transporter och infrastruktur ska skyddas i fall av krig eller kris, är ändå frågor som allt oftare diskuteras i Tyskland.
Debatten gick het när temat var uppe i det tyska parlamentet i mitten av mars. Det talas bland annat om att man har vaknat upp sent och att landet fortfarande står tämligen oförberett inför hoten.
– Är vi där vi borde? Mitt svar är nej och jag svarar på frågan i egenskap av en person som i huvudsak befattar sig med just det civila försvaret, säger Helena Quis på den säkerhetspolitiska tankesmedjan Edina.
– Vi måste se att civilt försvar är lika viktigt som satsningarna på militären, fortsätter Quis.
I en färsk rapport slår hon fast att den tyska försvarsförmågan förblir bristfällig så länge den civila sidan inte stärks med samma strategiska beslutsamhet som den militära.
Satsningar enbart på militären
År 2022 gick Tyskland in för en kursändring gällande försvarspolitiken, men enligt Helena Quis var kursändringen relativt ensidig.
– Man har sett försvar enbart som en militär angelägenhet och den här synen har under årens lopp knappt förändrats.
En liten kurskorrigering kom i fjol när man i Tyskland kunde slå fast att staten ska kunna ta lån för satsningarna på försvaret.
För att ställa sig bakom ändringarna krävde oppositionspartiet De Gröna att också den civila sidan stärks, och att mer pengar går till civila organisationer som står för krishjälp. Det är i första hand till katastrof- och räddningsorganisationen Technisches Hilfswerk THW samt myndigheten för befolkningsskydd och katastrofhjälp BBK.
Där det nu står mer pengar till förfogande kvarstår ändå andra problem, till exempel hur samarbetet mellan militärt och civilt ska fungera.
– En fråga som inte över huvud taget har lösts är hur befolkningen ska involveras i det hela, säger Quis.
Samtidigt varnas för att man med förberedelserna inom det civila försvaret inte får sprida rädsla och panik.
– Jag tror att man delvis underskattar befolkningen när man använder de här argumenten. Befolkningen är varken blind, döv eller dum, och naturligtvis vet man att hotbilden nu ser helt annorlunda ut än vad den gjorde tidigare, säger Quis.
Rätt typ av informationsförmedling förebygger panik, säger Quis:
Mycket avund – lite handling
Bland befolkningen verkar det samtidigt finnas ett växande intresse för säkerhetsfrågor. I fjol somras besökte jag en säkerhets- och resilienskurs i staden Aalen.
Här gick man bland annat igenom hur man kan förbereda sig för längre strömavbrott, och vad man borde ha färdigpackat ifall man på kort varsel måste lämna sitt hem.
– Jag får ofta höra att jag sprider rädsla då jag hela tiden talar om riskerna. Jag svarar då att jag endast sprider säkerhet. För då jag vet hur jag ska skydda mig kan jag också bättre hantera möjliga hot, säger Petra Weber, som är chef för centret som arrangerade kursen.
– Det är viktigt att göra klart att anledningen till att vi gör det här är för att försvara oss själva. Det handlar inte om att förberedelserna skulle tjäna till att vi ska kunna starta ett krig, säger Helena Quis.
– Samtidigt är det traditionellt svårt att i Tyskland med den stora allmänheten prata om frågor som på något sätt har beröringspunkter med det militära, fortsätter Quis.
Inom resiliens och civilt försvar ses Finland ofta som förebild:
– När man blickar mot Finland, Norden och Baltikum, så är det med en viss avund man konstaterar att man i de här länderna har rätt tankesätt och inställning.
– Men man frågar sig aldrig hur vi i Tyskland ska uppnå det samma. Det är en omvandling som tar tid och kräver mycket arbete, till exempel att genom kurser och information involvera befolkningen, säger Helena Quis.