Dagen efter ”Århundradets match” har Auteuil-kurvan knappt hunnit tysta, det kan mycket väl hända att PSG:s pendeltåg till ytterbackar fortfarande springer.
PSG mot Bayern München var verkligen en urkraft till fotbollskväll, 5–4-matchen var en renrasig propaganda för den offensiva, löddriga fotbollen.
Kvicha Kvaratskhelia såg ut som världens bästa spelare, Michael Olise vände ut och in på Fotbollseuropas bästa vänsterback som om Nuno Mendes vore en junior. Luis Diaz gjorde ett rasande vackert sistamål, Harry Kane pratar redan om returen i München.
Det här var den moderna fotbollen, Champions League på speed.
Eller som PSG-tränaren Luis Enrique sa:
– Det var den bästa matchen som jag har varit tränare i. En match där båda lagen verkligen ville visa sina offensiva kvaliteter. Alla som tittade hade roligt och jag hade roligt för att vi vann matchen.
Bayern München under tränaren Vincent Kompany är en maktfaktor som kan tugga och tugga tills allt kött är uppätet via kontrollfotboll, men den här frisläppta, vrålande varianten av offensiv charmar alla.
PSG är i sin tur regerande Europamästare och fortfarande fascinerande att titta på. Under Luis Enrique är de som en sjuhövdad hydra. De hugger överallt och hela tiden.
Framför allt: Vårens PSG och Bayern München är nästa påminnelse om hur Europas två bästa klubblag 2025/2026 är ett balanserat kollektiv.
Knappt spelat i ligan
Luis Enrique och Vincent Kompany bjöd Parc des Princes på galaelvorna. Kvaratskhelia, Dembélé och Doué i fronten för PSG – Kane, Olise och Diaz på andra sidan i Bayern.
Tjugotvå spelare visade upp säsongens tveklöst största fotbollsunderhållning, och det är rent av logiskt att de verkar orka hur mycket som helst.
Belastning, planering och trupphantering är nycklar för lagen som ska vinna Champions League. PSG och Bayern ser ut som de två moraliska finalisterna i Europas pampiga turnering och den här våren planerar de allt för att optimera i Europaspelet.
I april har både PSG och Bayern München spelat fyra matcher i ligaspelet vid sidan om Champions League-slutspelet. PSG-backen Achraf Hakimi är den enda utespelaren som har startat i samtliga fyra.
Hela PSG:s anfallstrio vilades förra helgen mot Angers, Harry Kane har spelat två halvlekar tysk ligafotboll på en månad och mittbacken Dayot Upamecano har inte spelat en sekund i Bundesliga i april.
Reserverna ordnar ny ligatitel
När man argumenterade runt PSG:s oförmåga att gå långt i Champions League var sanningen länge att nivån i Ligue 1 är för låg och det ledde till att PSG inte var redo i Europaspelet.
När kalendern är så proppfull med matcher att ingen mäktar med allt är den småputtrande Ligue 1-vardagen snarast en fördel för PSG.
I praktiken har vissa PSG-spelare senast haft en längre sommarledighet för snart tre år sedan. EM-finalen 2024 avgjordes den 14 juli, förra sommaren spelade PSG final i klubblags-VM den 13 juli – en månad senare startade den här franska ligasäsongen.
Luis Enrique har behövt montera ihop en svårfångad lagmaskin med precision. Nu kan förstaelvan matchas lagom mycket i ligan, bänkspelarna är tillräckligt duktiga för att PSG ska säkra femte raka ligatiteln inom kort.
PSG möter Lorient i Ligue 1 på lördag, Bayern München spelar parallellt mot Heidenheim i Bundesliga. De matcherna sköter reserverna om.
Allt för en till förtrollande, febrig Champions League-semifinal i München om en vecka.
Senast PSG var i München blev allt som Paris drömt om sedan Qatarmiljarderna rullade in verklighet. De sprang över Inter, blev Champions League-mästare och fick nästan en att glömma sporttvättssmutsen som det här PSG-projektet alltid bär med sig.
Nu ska de till södra Tyskland en gång till, två utvilade lag lär inte göra oss besvikna. De har säsongsplanerat för de här veckorna hur länge som helst.
Mats Ahlnäs är sportjournalist på Svenska Yle och bevakar internationell och nationell fotboll.