Den gamla BB-byggnaden på Kvarnbacken i Jakobstad har fungerat som daghem under Ebeneserkyrkans vingar sedan 2012, men nu kan sagan vara all. Staden överväger att sluta understöda daghemmet ekonomiskt, vilket skulle stjälpa hela verksamheten.
Idag har Anna daghem 15 barn, men 21 platser. För nästa termin hade man redan tagit emot 18 anmälningar. Hur det blir med fortsättningen avgörs nu.
När staden Jakobstad ser över sin daghemsverksamhet finns det många element i spelet. En del äldre daghem behöver omfattande åtgärder för att kunna fortsätta och både nybyggnad och ombyggnad finns på ritbordet.
Målsättningen är större enheter som också förväntas vara mer kostnadseffektiva.
Snabbt och ödesdigert besked
Som en del av paletten fick Anna daghem i slutet av april beskedet att staden upphör med sitt ekonomiska stöd till verksamheten. Daghemmets föreståndare Sonja Johansson blev bestört över beskedet.
– Det kom som en kalldusch. Både vi i personalen och föräldrarna blev bestörta att det kom så plötsligt, säger hon.
Tidigare år har det ekonomiska stödet spikats kring årsskiftet, så daghemmet kunnat planera nästa års verksamhet. Nu dröjde beskedet till våren och var dessutom negativt.
Vårdnadshavarna togs också på säng av nyheten. Heidi Hellén som har två av sina barn på Anna, tog tillsammans med trebarnsmamman Tove Söderholm initiativ till en namninsamling.
– Senast jag kollade hade vi lite över 400 namn, så det är en bra början, säger Hellén.
Hon säger sig ha mejlat alla berörda för att visa på behovet av mindre enheter inom småbarnspedagogiken, och även fått förståelse för läget. Själv har hon en son som behöver en mindre grupp för att känna sig trygg.
Utbudet av mindre daghem är i övrigt litet i Jakobstad numera. Anna daghem var redan tidigare i vågskålen då staten ändrade sina kriterier för kommunala daghem. Till följd av det stängdes ett av de små som fanns, Jacobs kindergarten.
– Men Anna daghem överlevde och nu kom nästa smäll, så det är hotat igen. Och nej, det vill vi inte, säger Söderholm.
Stort ska byggas, smått ska bort
Torsdagen den 7 maj sammanträder nämnden för bildning och välfärd med bland annat denna fråga på mötesbordet. För lokalpolitikern Kristiina Hellstrand (KD) kom ärendet som en överraskning.
– Vi blev alla väldigt förvånade, eftersom vi under vintern funderat på hur vi ska få platser för alla barn och att Jakobstad behöver ett nytt stordaghem. Sedan mitt i allt behövs inte Anna daghem, säger Hellstrand.
Hon understryker dessutom att om Anna daghem försvinner, minskar också valfriheten för föräldrarna. Anna daghem bygger sin verksamhet på kristen grund, vilket en del av föräldrarna värdesätter högt.
– Jag och många andra uppskattar profileringen med ett litet daghem som har värderingar som förut var väldigt allmänna i alla daghem, men som inte mera finns, säger Hellstrand.
Staden har nu kartlagt de 15 enheter som är verksamma inom småbarnspedagogiken. Vissa gamla fastigheter behöver grundlig reparation, eller på sikt stängas. Samtidigt planerar Folkhälsan ett nybygge vid Östanlid.
Dessutom har staden visat intresse för ett stordagis i församlingscentret, om det visar sig att den kyrkliga samfälligheten tvingas sälja fastigheten av ekonomiska skäl. Den saken diskuteras på ett allmänt möte på torsdag kväll i centret.
Men att bygga om befintliga byggnader är dyrt – liksom nybyggen.
Kristiina Hellstrand säger att hon förstår att staden behöver hålla hårt i pengarna, men ifrågasätter de insparingar som görs om barnen från Anna daghem omplaceras till kommunala enheter.
Snyggt avslut önskvärt
Anna får förutom stadens stöd också stiftelsebidrag, vilket möjliggjort verksamheten. Men utan stadens bidrag på 120 000 euro årligen går ekonomin inte ihop, enligt föreståndaren Sonja Johansson.
– Vi hoppas få fortsatta bidrag, så vi kan fortsätta ett år framåt. På så sätt kunde vi avsluta på ett fint sätt, så att alla kunde hitta nya dagisplatser, men också så att personalen hinner söka nya jobb, säger Johansson.
Anna daghem måste nu betala de fyra anställdas lön för sex månader efter uppsägningen. Genast verksamheten upphör, slutar också intäkterna, medan lönerna rullar på, vilket sätter företaget i en svår ekonomisk sits.
Men varken föreståndaren eller föräldrarna är beredda att ge upp kampen. De hoppas nu att staden och politikerna ser till mer än bara ekonomin.
– Vi jobbar båda själva för staden, så nog förstår vi att det är kärvt. Men jag tycker att då staden nästan saknar små enheter och det inte finns familjedagvård kvar, saknas också valmöjligheter för barn som inte klarar av stora enheter, säger Tove Söderholm som får medhåll av Heidi Hellén.
– Man behöver tänka mer långsiktigt. Det här lägger grund för hela deras trygghet framöver, hur de sedan upplever hela skolvärlden. Om den saknas: vilka problem kommer då hos ungdomar och barn?