LONDON Stödet för Storbritanniens premiärminister Keir Starmer ligger i vågskålen då England, Skottland och Wales i dag går till lokal- och regionval.
Det handlar om val till lokala fullmäktige på olika håll i England samt till de regionala parlamenten i Skottland och Wales, där tusentals politiska mandat står på spel.
Valet ses som ytterst betydelsefullt för Starmer och arbetarpartiet Labour som kämpat med ett rekordlågt stöd i opinionsmätningarna och politiska skandaler som tärt på förtroendet för regeringen.
Starmer har tappat kraftigt i opinionen och gör enligt en majoritet av britterna ett dåligt jobb som premiärminister.
Förväntningarna inför valdagen är av förekommen anledning dämpade inom Labour, som enligt vissa mätningar kan förlora upp till tre fjärdelar av de nuvarande mandaten i de kommuner och regioner där val ordnas.
– Starmer har som premiärminister haft några riktigt tunga veckor och månader – i stort sett det senaste året – bakom sig, och han är oerhört impopulär, säger programdirektören Akash Paun vid tankesmedjan Institute for Government till Svenska Yle.
En brakförlust för Labour kan enligt Paun bli startskottet för en nedräkning som utmynnar i Starmers avgång som premiärminister.
– Mätningarna tyder på att det kommer att gå riktigt dåligt för Labour i stora delar av landet. Det kan bli droppen som får bägaren att rinna över för parlamentsledamöter som oroar sig över sina mandat i nästa val. Vi kan alltså stå inför början på slutet för Keir Starmer.
Ett politiskt landskap i gungning
På pappret handlar lokalvalet om att välja in representanter för kommuner, städer och regioner på olika håll i England. Samtidigt väljs också representanter till de självstyrande parlamenten i Skottland och Wales.
Men valet ses allmänt också som ett mellanbokslut för premiärminister Keir Starmer, som tog en betryggande seger i parlamentsvalet år 2024, men som sedan dess har fått se stödet för regeringen rasa i opinionsmätningarna.
Missnöjet med regeringspartiet Labour och det största oppositionspartiet Tories spelar i händerna på såväl högerpopulistterna som de gröna i ett politiskt landskap som framstår som allt mer fragmenterat.
På högerkanten försöker Reform UK, lett av brexitarkitekten Nigel Farage, stärka sina positioner på bekostnad av såväl arbetarpartiet som konservativa Tories.
– De konservativa har sannolikt förlorat mer än Labour på Reform UK:s uppsving. Reform har i praktiken blivit det dominerande partiet på högerkanten, åtminstone enligt opinionsmätningarna och troligen snart i lokal- och regionalvalet, säger Akash Paun.
På vänsterkanten utmanar De gröna Labour i flera storstäder, bland annat London, där makten i flera lokalfullmäktige kan gå från Labour till De gröna.
För många väljare handlar valet mindre om ideologi och mer om vardagsekonomi. Enligt Ipsos anger 54 procent av britterna att levnadskostnaderna är den viktigaste frågan när de röstar.
Missnöjet har blivit en grogrund för både De gröna, som vill införa förmögenhetsskatt och hyresregleringar, och Reform UK, som lockar väljare som känner sig övergivna av de traditionella partierna.
Nationalister starka i Skottland och Wales
I Skottland hoppas självständighetspartiet SNP kunna behålla makten och blåsa nytt liv i en ny folkomröstning om självständighet, något som den brittiska regeringen kategoriskt nekat till.
I parlamentet i Wales kan arbetarpartiet Labour i sin tur förlora makten för första gången sedan 1999 till nationalistiska Plaid Cymru och Reform UK som båda ligger starkt till i mätningarna.
Utgången i de båda regionerna kan ytterligare försvaga Labour och samtidigt stärka självständighetsrörelserna i Storbritannien, menar Akash Paun.
– Opinionsmätningarna tyder på att de nationalistiska partierna kommer att gå starkt i Skottland igen och Wales. Båda partierna vill lämna Storbritannien och återgå till EU. Vi kommer att se ganska mycket diskussion om det, säger han.
Samtidigt understryker Paun att regeringspartierna traditionellt haft en tendens att klara sig dåligt i lokal- och regionalvalen. Inget talar för att arbetarpartiet Labour skulle tvingas ge upp makten före parlamentsvalet om tre år, även om Starmer avgår.
– Det politiska landskapet har förändrats snabbt de senaste tio åren med ständiga byten av premiärministrar och partiledare. Fler överraskningar kan vänta framöver, sammanfattar Akash Paun vid tankesmedjan Institute for Government.