Axel Holmberg blev lärare efter ett besök hos arbetsförmedlingen när han ännu studerade i gymnasiet.
– Mina föräldrar tyckte väl att jag behövde någon riktning i livet. Jag fyllde i några papper och fick höra att jag skulle bli biologi- och geografilärare. Det tyckte jag inte lät så dumt, berättar han.
Som son till en biolog var valet av yrke ändå inte särskilt långsökt. Holmberg berättar att hans intresse för naturen delvis bottnar i att han kunnat se den ur pappans ögon då de varit ute till havs.
– När vi varit ute och tagit upp nät och det passerat någon fågel, så känner han igen den. Vi har överlag pratat om naturen på ett annat sätt, förklarar han.
Det är något han strävar ge vidare till sina elever. Istället för att sitta vid pulpeterna tar han ut dem gärna på fältet så mycket som möjligt.
– Vi är helt beroende av naturen, men om vi inte vet hur den fungerar och inte förstår att uppskatta den, så sköter vi inte heller om den, konstaterar han.
Klimatförändringen väcker obehag
Under sina tjugo år som lärare har han märkt av en stor förändring i inställningen till klimatförändringen. Elever har gått från att vara skeptiska till att tro på den, och på senare år tröttna på att höra om den.
– Den väcker ett visst obehag så då stänger de hellre ögonen, eller öronen, och tänker på något annat.
Holmberg tror därför starkare på att låta naturens skönhet locka fram önskan att skydda och bevara den.
Kadaver i frysen
Naturen är ändå inte bara vacker. Holmberg presenterar gärna också gruvligare sidor, så som djur som förolyckats.
– Tyvärr så händer det att till exempel ejderungar trasslar in sig i nät jag lägger ut. Får jag inte ut ungarna levande brukar jag lägga dem i frysen och sedan tar vi dem till skolan och studerar dem med eleverna.
Ibland levererar lokala jägare mårdhundar och grävlingar till honom för samma syfte.
Det betyder också att familjen får finna sig i att ett och annat kadaver upptar plats i frysen.
– Det kan bli lite tokigt när man sträcker in handen efter en glass och tar tag i en tass, säger han skämtsamt.
Holmbergs engagemang har inte gått obemärkt förbi. I fjol fick han plötsligt ett samtal av en obekant man.
– Jag var lite kort i tonen för att jag trodde det var en försäljare. Efter att han började tala om något pris och en prissumma trodde jag det var en busringning.
Det visade sig att Holmberg utsetts till årets lärare av Finska Vetenskaps-Societen.
Han berättar att utmärkelsen kom som en total överraskning.
– Jag har aldrig tänkt att jag skulle få något sådant, utan jag harvar på som vanligt utan att fundera på saker.