Under ett orrspel i de djupa skogarna kan man se praktfulla orrar som drabbar samman och slåss om de bästa revirtuvorna i en ljudlig symfoni.
Studentteaterns dramagrupp AKT har inspirerats av denna orrarnas ”upptuppning” i sin senaste föreställning.
Skådespelarna Oscar Laitila och Ivar Sundman har repeterat varje kväll inför premiären av Orrspel, som hålls utomhus på Blåbärslandet i Helsingfors. De är både trötta och exalterade.
I nattklubben är man lite lik en fågel. Man tuppar upp sig, sträcker på sig som om man skulle ha vingar och kollar runt och tänker: Jag är längst här, jag är störst här, jag är finast här.
Oscar Laitila
Orrspel är vårens satsning av Studentteatern i huvudstaden. Föreställningen utforskar människans performativitet och undersöker hur man visar upp sig för varandra.
I processen, som leds av Joel Forsbacka och Antonia Henn, har de har funderat på hur, var och när människan tuppar upp sig för varandra och manifesterar sin identitet.
– I nattklubben är man lite lik en fågel, i alla fall vissa typer. Man tuppar upp sig, sträcker på sig som om man skulle ha vingar och kollar runt och tänker: Jag är längst här, jag är störst här, jag är finast här, säger Oscar Laitila.
Ivar Sundman förklarar att det egentligen är intressantare att ställa frågan om det finns ett tillfälle när vi inte är performativa. Som när man går på toaletten.
– Man kanske ser sig i spegeln och poserar lite. Men det blir snabbt ganska existentiellt. Vad är det riktiga jaget? Det finns en tanke om att vi bär en mask och att det finns någonting äkta där bakom, men är det verkligen så enkelt?
Performativitet är hur man visar upp sig själv
Begreppet performativitet har använts flitigt inom genusteorin där Judith Butler förespråkade att könet är en social konstruktion. Performativitet är också ett grundläggande begrepp inom teatervetenskapen.
Begreppet har på sistone blivit mer allmänt känt genom sociala medier där man talar om performativa män och performativ läsning.
I april arrangerades till och med finska mästerskap i performativt läsande i Kajsaniemi. Performativ läsning är när man visar sig offentligt med en (viss) bok för att signalera att man är en som läser (en viss typ av) böcker.
Sundman har använt sig av en poets performativitet i föreställningen och spekulerat i hur hen ”visar upp sina fjädrar”.
– Jag har funderat på hur poeten använder sina uttryck för att visa upp sig för sin publik. Det handlar mycket om att visa upp sina färger, sitt sätt att vara, men att hen samtidigt vill vara sårbar inför sin publik.
Performativiteten finns också i vardagen och i alla yrkesgrupper och studieinriktningar. Joel Forsbacka förklarar att de tillsammans har funderat på olika människors vardagliga ”skådespelande”.
– Kan man se på en typ på gatan vad den håller på med på fritiden? Hur är en skådespelare eller en småbarnspedagog eller en körsångare? Vi undersöker detta genom en generaliserande teaterlek.
Oscar Laitila, som själv studerar ekonomi, vill inte kasta skit på sin egen bransch men har märkt att ekonomistuderande jämför sig mycket med varandra.
– De har ett behov att visa att jag fick det här jobbet eller att jag har fått den här praktikplatsen.
Han avbryter sig själv innan han säger för mycket och Sundman flikar in med att det är lätt att tänka att performativitet är någonting negativt, men att det inte behöver vara det.
– Det som vi identifierar som något negativt är egentligen snarare att det finns någon slags oärlighet i performativiteten. Om du skapar en bild av dig själv som inte stämmer, så finns det en lögn där, som att till exempel visa upp att jag är en sådan som läser (fast man inte läser, red. anm). Jag tänker att det är den där lögnen som är problemet och inte själva performativiteten. Att visa upp vem man är och hävda sig är en naturlig del av hur vi fungerar som människor.
Från Strindberg till performance
I år blir det alltså en mera ordlös experimentell teater av Studentteatern, men gruppens tradition är att den inte har en enlighet form utan det har gjorts allt från Strindberg till mera performance liknande verk. Just nu jämför Forsbacka Studentteatern med en frigrupp.
– Vi skapar tillsammans, alla får tycka till och testa och utforska tillsammans.
Laitila avslutar med att uppmuntra alla unga att söka till Studentteatern.
– Se på mig, jag är en ekonomistuderande som är här. Man behöver inte vara rädd för att teater är något nischat som bara vissa förstår sig på. Har man ett behov av att stå på scen så är det här rätt grej.
Orrspel visas ännu den 7, 8 och 9 maj klockan 19 på Blåbärslandet i Helsingfors.