Medan Finlands regering slipar sina saxar för att möta en historisk skuldbroms, fortsätter de finlandssvenska stiftelserna att växa i rikedom. Sju finlandssvenska fonder står för nästan 30 procent av landets största privata bidrag.
Men med pengarna följer också ett växande politiskt tryck: Kan en krympande minoritets stiftelsekapital förväntas bära upp de delar av kultur- och bildningslivet som staten inte längre har råd med?
Visst finns det ett spänningsmoment här, och det lär bli ännu tydligare i framtiden.
Björn Teir, direktör
Svenska litteratursällskapet (SLS) förvaltar ensamt 2,4 miljarder euro, i det ingår även Svenska kulturfondens kapital. Kulturfonden delar ut omkring 50 miljoner euro årligen. Det är summor som får beslutsfattare i ett ekonomiskt pressat Finland att lystra.
– Visst finns det ett spänningsmoment här, och det lär bli ännu tydligare i framtiden. Men den offentliga sidan har ett lagstadgat uppdrag finansierat av skattepengar, medan vi förvaltar privata donationer med syften som donatorerna har bestämt, säger Björn Teir, direktör för SLS.
Han säger att söktrycket inom vissa humanistiska och samhällsvetenskapliga områden har ökat med över 50 procent på bara två år.
Sören Lillkung, vd för Svenska kulturfonden, varnar för att fonderna inte kan förvandlas till en ”reservbudget” för staten.
– Vi ser att beloppen som man anhåller om blir allt större. Man försöker helt enkelt lappa hål där det offentliga kärvar. Men vi kan inte ersätta samhällsuppdraget, bara komplettera det, säger Lillkung.
Uppdrag: Trygga svenskan i all evighet
För att förstå varför stiftelserna och fonderna vaktar sina miljarder så hårt måste man gå tillbaka till år 1885. SLS grundades som en kulturell livförsäkring mot fennomanernas frammarsch – en rörelse som ville göra finskan till landets enda ledande språk. SLS:s uppdrag var och är att trygga det svenska i Finland ”för all framtid”.
I dag skapar det här evighetslöftet friktion. Trots att miljarderna är juridiskt låsta till specifika ändamål, gör kontrasten mot statens svångrem att stiftelserna hamnar i ett politiskt blickfång de aldrig var tänkta att hantera.
– Det är en onyanserad analys att tro att det bara är några rika släkter som håller uppe det här. Stiftelseväsendet är en nationell tillgång, menar Björn Teir men tillägger:
– Men det är klart att vår storlek gör att vi förstås har ögonen på oss speciellt mycket.
För att inte tappa sin betydelse och möta donatorernas vilja i dagens förändrade samhälle har stiftelserna slutat att bara se till de egna leden och börjat satsa bredare.
Majoriteten av donatorerna är finlandssvenskar och fortsätter vara det. Under de senaste tio åren har SLS och Kulturfonden fått donationer på sammanlagt 35 miljoner euro, som hunnit växa till 42 miljoner i dag, och donationerna har gett upphov till 31 nya fonder.
– Intresset för att donera tyder på att det finns en genuin omsorg om det svenska i Finland, säger Björn Teir.
Nya målgrupper för det svenska
Att de finlandssvenska fonderna står för nästan 30 procent gäller alltså i den absoluta toppen bland landets största bidragsgivare enligt de senaste uppgifterna (2024).
Men ser man till hela fältet blir bilden mer nyanserad.
Av de cirka 250 stiftelser som ingår i branschorganisationen Stiftelser och fonder står de finlandssvenska för cirka 100 miljoner av en total utdelning på 600 miljoner euro.
Sören Lillkung påpekar också att de finska fonderna spelar en roll även för minoriteten.
– Många av de stora finska stiftelserna delar ut till hela landet. Det betyder att deras pengar också kommer det svenska i Finland till godo, påminner han.
Sören Lillkung poängterar att Kulturfonden aktivt söker nya målgrupper vilket också slogs fast i deras senaste strategi om att gynna det svenska i Finland, inte enbart finlandssvenska.
Vi måste hitta människor som vill vara en del av den här gemenskapen, oavsett bakgrund
Sören Lillkung
Det handlar inte längre bara om att stödja dem som redan har svenska som modersmål, utan om att till exempel inkludera nyfinländare, antirasism i skolor och unga som riskerar marginalisering samt strategiska satsningar på sådant som behöver extra skjuts.
– Man kan söka bidrag från oss fast man inte talar svenska, så länge syftet är att gynna det svenska i Finland. Vi måste hitta människor som vill vara en del av den här gemenskapen, oavsett bakgrund, säger Lillkung.
Genom strategisk, tidsbunden ”matchning” försöker Svenska kulturfonden lyfta projekt till nya nivåer tillsammans med staten och andra stiftelser.
– Dialogen har blivit ännu aktivare eftersom vi ser att de privata pengarna ökar, säger Lillkung.
Om en part drar sig ur, kan allt falla
Redan nästa höst arrangeras ett framtidsforum där offentliga och privata finansiärer strålar samman. Syftet är att identifiera gemensamma vägar för att säkra bildningssamhällets fortlevnad.
Exemplet med Konsttestarna, en storsatsning där alla åttondeklassare får uppleva kultur, är talande. Kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden gick in som finansiärer i hopp om att staten skulle axla ansvaret på sikt.
Nu möts de av en statlig ovilja att fortsätta. Lillkung konstaterar att stiftelserna inte kan upprätthålla så stora projekt i all evighet om inte staten hjälper till. Om en part drar sig ur, kan hela projektet falla.
Samma logik gäller när stiftelserna matchar pengar till universitet eller hjälper organisationer att nå EU-stöd. Det handlar om att få pengarna att växa tillsammans med det offentliga.
– Matchningssystemet är vårt sätt att få folk att lugna ner sig, jag tror det köper mycket tid i dag, säger Sören Lillkung.