STOCKHOLM Två uppmärksammade fall våren 2026:
En 12-årig flicka döms för att hon kastat två skarpa handgranater vid en port till ett lägenhetshus i Borås, troligen på uppdrag av Foxtrot-nätverket. Hon förklaras skyldig i en så kallad bevistalan – en rättslig process för barn under straffmyndighetsåldern.
En 15-årig flicka häktas för att ha mördat två tonåriga pojkar i Vårby och Malmö på tre dagar. Enligt svenska medier kan även dessa mord kopplas till Foxtrot och ha beställts av en man i 30-årsåldern som befunnit sig utomlands.
Länge har tjejerna i de kriminella nätverken varit ganska osynliga. Nu räknar Brottsförebyggande rådet med att de kan vara så många som 10 000.
– En anledning till att både tjejer och barn rekryteras kan vara att de går under radarn. Det är inte de vi förväntar oss ska begå de här brotten, säger kriminologen Camila Salazar Atías.
Salazar Atías jobbar som seniorspecialist vid Fryshuset i Stockholm. Där försöker man på olika sätt stötta ungdomar som riskerar att dras in i de kriminella gängen – eller behöver lämna dem.
Enligt henne har man först nyligen på allvar fått upp ögonen för hur tjejerna deltar i den kriminella verksamheten, tidigare sågs de huvudsakligen som offer.
Många av tjejerna står utanför nätverksstrukturen, men samarbetar och utför tjänster åt gängen, delvis för att de anses vara svårare för rättsväsendet att upptäcka, säger Salazar Atías.
– De kan vara möjliggörare som förvarar eller transporterar vapen och narkotika. Eller vara så kallade goare som lockar ut killar till ställen där de blir måltavlor. Men vi ser också en mindre andel som själva är med om att begå våldshandlingarna, både skjuter och spränger.
En gåva eller en betalning
Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet uppger de flesta tjejer två skäl till att begå brott: att tjäna pengar och att ställa upp för närstående killar.
Ofta dras de in av äldre pojkvänner.
Camila Salazar Atías understryker flickornas dubbla utsatthet. Eftersom de är i minoritet i en våldsam maskulin miljö blir de inte bara måltavlor för fysiskt våld, utan extremt sårbara för systematisk sexuell exploatering.
– Att ha många tjejer omkring sig kan vara en statussymbol. Tjejerna i de miljöerna kan bli sexuellt utnyttjade eller till och med användas som en gåva eller som en del av en betalning.
Det är också vanligt att tjejer smygfilmas när de utsätts för sexuella handlingar. Sedan förvandlas filmerna till utpressningsverktyg för att de ska begå grova brott mot sin vilja.
Den ständiga närvaron av våld och övergrepp gör att gränserna för vad som är normalt till slut raderas ut helt.
– Vissa tjejer har aldrig egentligen haft en normal sexuell relation. Det har alltid varit olika typer av övergrepp, men de tror att det är det enda som finns, säger Salazar Atías.
Samhällets blinda fläckar
Eftersom tjejerna ofta formellt står utanför gängens innersta kretsar är de svårare för myndigheter att upptäcka och hjälpa.
Tjejerna uppfattar sig inte nödvändigtvis själva som gängkriminella och söker sig därför sällan till avhopparprogram.
Samhället har också svårare att identifiera tjejers riskbeteenden i tid. Ett exempel är adhd-diagnoser, som är en känd riskfaktor för att dras in i kriminalitet. Medan utåtagerande pojkar ofta fångas upp tidigt upptäcks tjejer allt för sent.
Camila Salazar Atías efterlyser till exempel större medvetenhet hos skolsköterskor. Om en flicka söker hjälp för våld i en nära relation måste personalen våga ställa följdfrågor för att ta reda på om det finns en större, kriminell kontext bakom våldet.
– Risken är att de får mycket mindre stöd än en kille som kommit till vården med samma ärende.
Även föräldrar uppmanas till vaksamhet. Rekryteringen via sociala medier går oerhört snabbt. Barn kan lockas in i till synes oskyldiga chattar, för att dagar senare sitta fast i livsfarliga utpressningssituationer.
Den svenska regeringen sänker i augusti straffbarhetsåldern till 13 år för grova våldsbrott. Syftet är att skydda samhället och hjälpa barnen att bryta den kriminella banan.
Camila Salazar Atías hoppas att så få barn som möjligt ska hamna i fängelse och att man satsar mer på förebyggande arbete. Hela 93 procent av de barn och unga som begår våldsdåd är kända av socialtjänsten, polisen eller skolan.
– Vi vet vilka de är. I dag lägger vi resurserna när de hamnar i fängelse, med en kostnad på cirka 10 000 kronor per dag (ungefär 900 euro), i stället för att vi hade lagt resurserna när vi identifierade problemen, och kunde ha gjort någonting i tid, säger Salazar Atías.