Åtminstone tio personer har dött till följd av våld i nära relationer under årets tre första månader. Nio av offren är kvinnor, och i alla tio fall har en man misstänkts.
– Det här är en påminnelse för oss som jobbar med de här sakerna, hur viktigt förebyggande arbete är, säger Josef Westerlund, handledare för våldsutövare vid föreningen Frida – Fri från våld.
Westerlund berättar om sitt jobb och hur han arbetar med våldsutövare i Nyhetspodden.
– Det är viktigt att lyfta upp de här sakerna på bordet så att vi kan fundera på hur vi får ett slut på det, säger han.
Westerlund ser att lösningen på familjevåld ligger hos förövarna. Enligt statistiken är våldsutövare till allra största majoritet män, men det finns också kvinnliga förövare, och barn som utövar våld mot sina familjemedlemmar.
Vad ligger bakom våldet?
Fysiskt våld, särskilt det som leder till dödsfall, är en liten del av våld i nära relationer. Psykiskt våld är mycket vanligare, och när fysiskt eller sexuellt våld pågår finns det nästan alltid också en psykisk dimension.
Det finns många faktorer som kan leda en person till att bli våldsam mot sina närmaste. Beroendeproblematik, psykisk ohälsa och personlighetsstörningar är väldigt olika problem och kan överlappa varandra, berättar Josef Westerlund.
– Om vi utgår från att det är en person som kan känna empati och som söker hjälp på egen hand, då kan man ofta förändra sitt beteende.
Han fortsätter:
– Många gånger bottnar det beteendet i något personen varit med om i barndomen eller som tonåring.
Han berättar att män som inte har verktygen att handskas med traumatiska upplevelser eller en trasslig uppväxt kan känna vanmakt och kontrollbehov. Kontrollbehovet gäller inte bara jaget, utan hela omgivningen.
Men det går inte att kontrollera sin partner eller sina familjemedlemmar. Det är ofta så här våldet uppstår.
– Det förklarar en del av våldet, men det ursäktar inte det. Det är fortfarande handlingar som någon måste utstå, och som är väldigt brutala.
I många samtal får jag höra att ”om hon bara vore tyst skulle det inte bli problem”. Det är inte att äga sina handlingar
Josef Westerlund, handledare för våldsutövare
Westerlund beskriver våld i nära relationer som hierarkiskt och intelligent. Hierarkiskt på det sättet, att det alltid sipprar neråt.
– Vi attackerar aldrig någon vi inte tror vi kan vinna över. Det gäller i världspolitiken, men också i familjen eller på jobbet.
Våld i nära relationer är också intelligent, även om det kan framstå som spontant eller ogenomtänkt. Westerlund berättar att det är en effektiv metod för att förövare ska få som de vill.
– En av de stora anledningarna till att våld används är att det ger ett snabbt resultat, man får ofta sin vilja igenom direkt. Att det samtidigt är djupt destruktivt och skadar andra kommer ofta i andra hand.
Går det att rehabilitera en man som idkar våld mot sin partner eller sina familjemedlemmar?
– Ja, det gör det. Klart att det beror på vilka orsaker som ligger bakom, men grunden är att om jag vill förändra mitt beteende så kan jag göra det.
Westerlund betonar att om man vill förändra sitt beteende måste man äga sina handlingar.
– I många samtal som jag har hör jag att ”om hon bara vore tyst skulle det inte ha blivit något problem”. Det är inte att äga sin handling.
När våldet i en relation upphör är det svårt att säga om relationen kan byggas upp igen, säger Westerlund.
Den som utsatts för våld känner sig otrygg och har ingen tillit till förövaren. Det kan ta en lång tid att bygga upp tilliten, och om förövaren faller in i samma våldsamma mönster igen, faller tilliten direkt tillbaka till noll.
En ond cirkel
Våld i nära relationer har en tendens att eskalera över tid. Det börjar sällan plötsligt, utan växer från skrik, till grepp, till slag.
Westerlund berättar att barn som ser eller hör våld också är direkt utsatta av våldet. Om omgivningen inte ger barnet verktyg att hantera traumat, är det möjligt att hen växer upp och börjar använda våld själv som vuxen.
– Om våld har varit en del av ens uppväxt, till exempel så att man har sett sin pappa slå sin mamma, eller har levt i en miljö präglad av destruktivitet, då kan de erfarenheterna forma mönster för hur man senare i livet hanterar konflikter.
Westerlund fortsätter:
– Det är först när man tydligt tar avstånd från våld och destruktivitet och aktivt tar ställning emot det, som man får möjlighet att bryta den cirkeln.
