Riksdagsledamoten Henrik Wickström (SFP) skräder inte orden: vårdreformen fungerar inte som tänkt, och nästa regering måste ta tag i problemen.
– Jag är fortsättningsvis besviken på att vårdlösningen blev som den blev. Den har försämrat förtroendet för vården, säger Wickström.
Regeringen tillsatte nyligen en parlamentarisk arbetsgrupp som ska ta fram förslag om vårdens framtid. Gruppen består av två representanter per parti.
Wickström, som är partiets mest profilerade vårdpolitiker och ledamot i social- och hälsovårdsutskottet, fick inte sitta med i gruppen. I stället valdes riksdagsgruppens ordförande Otto Andersson, och Mikko Ollikainen som ersättare.
– Jag meddelade mitt intresse, men valdes inte som SFP:s representant den här gången, säger Wickström.
Otto Andersson kommer från Östra Nyland och Mikko Ollikainen från Österbotten, som har ett svårare ekonomiskt läge och ett betydligt mindre invånarantal än Västra Nyland, som Wickström kommer ifrån.
Enligt Andersson handlar det om ett så stort uppdrag att det föll på hans bord.
– Det tyngsta argumentet var att man ville ha gruppens ordförande som representant. Och att Mikko blev ersättare handlar framför allt om att man ville ha en regional spridning, säger Andersson.
Wickström säger sig ha förståelse för att politikernas regionala hemvist spelar en roll när partierna utser sina företrädare.
– De här frågorna är känsliga eftersom de områden där SFP är starkt befinner sig i så väldigt olika situationer, säger Wickström.
”Orättvist system”
Henrik Wickström är frustrerad över att välfärdsområdena sparar olika mycket. Han tycker det är orättvist att områden som genomfört hårda sparbeslut nu straffas genom minskad finansiering.
Han syftar på sitt eget område, Västra Nyland, men också andra folkrika områden som Helsingfors och Egentliga Finland.
– Vi kan inte ha en utveckling där vi ändrar finansieringsmodellen för att rädda mindre områden, säger Wickström.
Som exempel nämner han Lappland, som tillsammans med Östra Nyland och Mellersta Finland befinner sig under finansministeriets specialgranskning på grund av dålig ekonomi.
Han påpekar att Östra Nyland nu fattat tuffa beslut som han hoppas ska räcka för att trygga servicen och ekonomin.
– Vi kan inte ha en finansieringsmodell som håller kvar områden som inte klarar av att ordna tjänsterna bara för sakens skull. På sikt är det inte heller bra för invånarna, säger Wickström.
Wickström vill inte utesluta färre områden
Hur många välfärdsområden Finland ska ha kommer att bli en valfråga. Svenska folkpartiets officiella linje är att antalet inte får minska.
Enligt Otto Andersson, som sitter i den parlamentariska vårdgruppen, skulle det vara en katastrof för svenskan att slå ihop områden. Han nämner Östra Nyland och Österbotten som exempel.
– Historiskt sett vet vi att svenskan alltid blir i kläm när man gör reformer som skapar större enheter. Om finlandssvenskarnas andel av befolkningen i ett område minskar så brukar det leda till sämre svensk service. Om områdena blir större blir också hotet om en ännu starkare centralisering av vården aktuell, säger Andersson.
Henrik Wickström är inte lika kategorisk. Han pekar på experternas syn om att Finland skulle klara sig med 6–11 välfärdsområden, i stället för nuvarande 21.
– Min personliga åsikt är att man inte kan utesluta det. Jag vill inte höra till dem som säger att det inte är ett alternativ att minska antalet områden, säger Wickström.
Beskattningsrätt skulle rädda demokratin
Henrik Wickström är också orolig för välfärdsområdenas demokrati. En stor del av den vårddebatt som nu förs i riksdagen skulle kunna tas i välfärdsområdena om de skulle få beskattningsrätt, anser Wickström.
Experter, senast Institutet för hälsa och välfärd THL, har förespråkat beskattningsrätt som ett alternativ för att stärka områdenas självbestämmande – ett förslag som inte kan ignoreras av politikerna, menar Wickström.
Han har tidigare motsatt sig idén eftersom det totala skattetrycket skulle höjas. Men nu vill han inte längre skjuta ner förslaget.
– Ur demokratins perspektiv skulle det vara bättre, för då skulle vårdpolitikerna ha en verklig möjlighet att påverka. Just nu kan man endast påverka klientavgifterna genom att anpassa verksamheten, säger Wickström.
Förtroendet för den offentliga vården har sjunkit kraftigt under de senaste åren. Enligt Wickström handlar det om att områdena gjort ”enkla beslut” som att stänga serviceställen nära invånarna, i stället för att förbättra verksamhetens effektivitet.
– Jag har själv suttit i HUS styrelse och sett hur mycket av skattebetalarnas pengar som går till spillo på grund av misslyckade upphandlingar. Vi borde bli bättre på det här.
Det största problemet är enligt Wickström att ingen just nu har incitament att satsa på primärvården, varken kommunerna eller välfärdsområdena.
– Det finns inga morötter att satsa på förebyggande verksamhet, fast vi alla pratar om att det ska göras.
Den nyländska särlösningen skapar konflikter
HUS-sammanslutningen som ansvarar för den specialiserade sjukvården i Nyland styrs av fem ägarområden. Den här så kallade nyländska särlösningen skapar regionalpolitiska konflikter, säger Henrik Wickström.
– Under förra perioden kunde man klart se att övriga områden gaddade ihop sig mot Västra Nyland. Man valde att anpassa först genom att spara från Lojo och Raseborg.
Enligt Wickström borde de nyländska välfärdsområdena få mer makt att själva styra över de regionala sjukhusen, eftersom HUS inte ser det som sin uppgift att hålla sjukvården nära invånarna.
– Man tittar på vad som är bäst från systemets perspektiv, inte från invånarnas perspektiv, säger Wickström.
Han oroar sig särskilt för specialistvården på svenska i Nyland.
– Det ligger riktigt risigt till just nu. Vi måste på riktigt börja fundera på någon typ av särlösningar för att trygga specialiserad sjukvård på svenska, säger Wickström.
Skulle det vara bra att minska antalet välfärdsområden? Diskutera i kommentarsfältet.