Läroböckerna Salam – islams väg har använts i finländska grundskolor i över tio år, trots att Utbildningsstyrelsen vetat om att innehållet är problematiskt.
Nu dras bokserien tillbaka.
Enligt grunderna för läroplanen ska undervisningen vara religiöst, konfessionellt och partipolitiskt obunden. Men böckerna innehåller konfessionella inslag, vilket betyder att den främjar en viss tro.
Texterna ger bland annat uppmaningar om hur man ska utöva sin tro och normativa formuleringar som bygger på ”vi och dem”-tänk.
”Varför nu?”
Isak Hannus, som undervisar i islam på svenska i Helsingfors, undrar varför myndigheten drar tillbaka materialet just nu.
– Läroböckerna och läroplanen har varit de samma i flera år. Har man ändrat åsikt om innehållet, har man inte haft koll på vad man ger ut eller finns det en annan förklaring?
Hannus menar att lärarna har känt till problematiken länge.
– Av de kollegor jag pratat med har ingen använt böckerna rakt av. Alla säger att man behöver lägga till eget material för att nyansera bilden.
Kurt Torsell, direktör med ansvar för den svenskspråkiga enheten vid Utbildningsstyrelsen, medger att myndigheten har gjort fel.
– Man borde ha plockat bort böckerna från marknaden och reviderat dem helt och hållet. Vi har korrigerat saker, men det har inte varit tillräckligt. Kvalitetssäkringen brast.
Ungefär fyra procent av eleverna i grundskolan läser islam. Det innebär att kring 21 000 elever har undervisats med de brisfälliga läromedlen.
Enligt uppskattningar läser 200–250 elever islam på svenska i Finland.
Isak Hannus har själv använt bokserien för sina elever i grundskolans lägre klasser.
– Vi har läst ur dem, tittat på grafik och illustrationer, och gjort övningsuppgifter.
Han har reagerat på att bokserien innehåller konfessionella inslag.
– Det finns passager där böckerna uttrycker sig väldigt definitivt, till exempel ”muslimer tror att ...” och ”vi som är muslimer tänker att ...” Plikten att fasta presenteras som ett faktum. Det borde finnas något som nyanserar bilden.
Konfessionella inslag är inte ett problem i sig, men de behöver ramas in och nyanseras, anser Hannus.
– Särskilt delarna som är för årskurserna 1–4 blir ganska svartvita om man läser dem rakt av.
Hannus menar att bokserien inte kan användas som den enda källan i undervisningen.
Eleverna ifrågasätter
Elever som Isak Hannus undervisar har olika utgångspunkter. En del har reagerat på innehållet i böckerna.
– De kan säga ”min pappa ber inte” eller ”min mormor har ingen slöja”. Om man bara ger dem boken och inte diskuterar blir det ensidigt.
Hannus har hanterat situationen genom att använda annat material, till exempel utdrag ur böcker i livsåskådning, samt genom att öppna upp för samtal och kritik under lektionerna.
– Jag har varit noga med att aldrig utgå från att allt som står i boken måste vara sant för alla. Jag har kompletterat med annat material och erfarenheter.
Problemen var kända redan 2014, då en pro gradu-avhandling granskade böckerna Islam – yhteinen uskomme och Salam – islamin polku 1–2.
Enligt avhandlingen försöker texterna i böckerna aktivt vägleda eleverna till att utöva islam som religion, i stället för att lära dem om den. Böckerna innehåller instruktioner om hur eleverna ska klä sig, bete sig, äta samt förhålla sig till andra.
En privatperson anmälde boken 2023, men myndigheten reagerade först efter en granskning av tidningen Iltalehti i april.
Utbildningsstyrelsens förlag tryckte upp boken 2011 och kände redan då till de problematiska formuleringarna.
– När man gjorde läromedlet var man inte helt nöjd och insåg att det kanske inte var perfekt. Men eftersom det funnits ett skriande behov beslutade man ändå att ge ut det, säger Kurt Torsell.
Material för läraren inom samma serie utkom på svenska så sent som 2025.
Utbildningsstyrelsen producerar läromedel på finska och svenska för små målgrupper. Verksamheten finansieras med intäkter från försäljningen och med ett statligt stöd på 620 000 euro per år.
Alla böcker granskas
Nu har undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP) beordrat myndigheten att kontrollera alla läromedel i de olika åskådningsämnena.
Adlercreutz säger till Helsingin Sanomat att Utbildningsstyrelsen agerade för långsamt och att det kan finnas ett systemfel.
Kurt Torsell säger att man på Utbildningsstyrelsen nu tagit itu med problemet.
– Det vi direkt sett är att läromaterial inom ortodox religion har motsvarande problem. Det har vi plockat bort från hemsidan.
Det är enligt Torsell svårt att bedöma vilka följder materialet haft.
– Sista länken i kedjan är läraren, men så här borde det inte gå till. Jag vill understryka att allt vårt material ska hålla måttet.
”Gränsen är hårfin”
Isak Hannus säger att det är svårt att lära ut religion icke-konfessionellt. Enligt honom är gränsen hårfin och var den ligger beror på vem man frågar.
– Jag tror inte många lärare i Svenskfinland skulle reagera om en kollega säger ”herregud”, men om någon säger ”Alhamdullilah” eller ”Gud är stor”, blir det plötsligt religiöst laddat. För någon som växer upp i en annan kontext kan det vara tvärtom, säger han.
Men om undervisningen ska vara icke-konfessionell kan man enligt Hannus inte presentera något som den enda sanningen.
– Man måste visa på olika sätt att tro och lämna det öppet för eleverna och familjerna.
Hannus säger att han undervisar i islams trosgrunder och praktik, som tron på en Gud, profeterna och ritualer.
– Praktiska ritualer som bön och tvagning utövar vi inte i klassrummet. Det är utövning av religion. Däremot tittar vi på filmer, och elever som vill kan visa hur bönen går till. Men vi kräver inte att andra ska göra likadant eller rättar elever i hur de borde göra.
Hannus efterlyser läromaterial om hur den praktiska religionsutövningen ser ut i dag.
– Hur många muslimer är det som ber fem gånger om dagen, varje dag? Nu finns det mycket text om dogmer och regler, men det saknas exempel på hur religionen ser ut i praktiken.