– Kärleken har blivit som ett politiskt minfält.
Det menar den svenska författaren och debattören Lena Andersson, då hon besöker Helsingfors en solig majdag.
Andersson är en av Sveriges mest särpräglade och polariserande intellektuella röster. Som en ideologisk motpol till rådande trender utmanar hon etablerade sanningar ur ett strikt liberalt och rationalistiskt perspektiv.
Temat för hennes senaste bok, Män och kvinnor (2025), är hur extremt politiserade och laddade relationerna mellan könen har blivit det senaste decenniet.
Det är den tredje boken om Ester Nilsson, och efter tio års väntan väljer Lena Andersson att låta sin ständigt analyserande hjältinna faktiskt få uppleva lycklig kärlek.
Det politiserade köksbordet
Lena Andersson presenterade oss för Ester Nilsson redan för mer än tio år sedan. Mycket har hänt sedan dess.
Andersson menar att det senaste decenniet av radikalfeminism, Metoo och transrörelsen har gjort relationer till ”politiskt stoff” och nästan förvandlat synen på manligt och kvinnligt till juridik.
Titlarna på Anderssons två tidigare Nilsson-böcker är juridiska termer: Egenmäktigt förfarande (2013) och Utan personligt ansvar (2014).
– Det som har hänt de senaste tio åren är att relationen mellan män och kvinnor har blivit oerhört politiserad, den har blivit politiskt stoff. Därför heter boken just Män och kvinnor. Det är inte en juridisk term. Faktum är att relationen nästan har blivit juridisk under de här åren, säger Andersson.
Lotta och Douglas är själva sinnebilden för den politisering och polarisering som vi har sett.
Medan Ester Nilsson är bokens självklara nav, är det väninnan Lotta och hennes man Douglas som får agera blixtledare för det politiserade relationsdramat.
Lotta brottas ständigt med tvivel kring om hon borde vara en oberoende kvinna eller stanna i äktenskapet. Paret tycker mycket om varandra, men deras relation blir en exakt spegelbild av vår tids debattklimat.
– Lotta och Douglas är själva sinnebilden för den politisering och polarisering som vi har sett. De förkroppsligar den, fast på ett lite kärvänligt sätt, förklarar Lena Andersson.
Deras vardagsliv har helt enkelt blivit samhällets makrodrama i mikroformat.
– De kan inte ens läsa en restaurangmeny eller göra någonting alls utan att det blir politik av det, säger Andersson.
”Strejkar vi för att vi har det för bra?”
I sin betraktelse över relationernas tillstånd fångar Lena Andersson obarmhärtigt upp en växande trötthet hos nordiska män.
Hon menar att denna frustration bottnar i att männen ständigt kallas för förtryckare trots att kvinnor i dag sitter på maktpositioner överallt.
– Jag tror faktiskt att män generellt har känt att ”nej, du är inte så förtryckt som du påstår, nu får det räcka ändå”. Det är ju kvinnor överallt på höga poster, vd:ar och hela kultursfären är full av kvinnor. Vad är det för förtryck? Det är inget förtryck, slår Andersson fast.
Då [det går bra] konstruerar man en kamp som kanske inte riktigt är motiverad och hittar på nya slagfält för att hålla konfliktnivån uppe.
Lena Andersson
Så varför vrids tonläget upp precis när samhället är som mest jämställt? Andersson har en osentimental och provocerande förklaring: arbetare strejkar mer när tiderna är goda.
– När kampen börjar få resultat, det är ganska jämställt och kvinnor är fria, då tänker man att ”nu får vi inte tappa tempo, vi måste fortsätta kampen”. Då konstruerar man en kamp som kanske inte riktigt är motiverad och hittar på nya slagfält för att hålla konfliktnivån uppe.
Ett direkt svar på detta infekterade klimat är att Andersson nu väljer att bryta mot samtidens förväntningar. Istället för att bara granskas av kvinnor får männen kliva fram som egna subjekt.
– Eftersom det har blivit så laddat, politiserat och konfliktfyllt kände jag att männen måste få ge sin syn på det och på kvinnorna. Jag ville skildra bra män, män som anstränger sig för att göra rätt och som inte skulle komma på tanken att våldta någon.
Vad ska räknas som förtryck?
Lena Andersson pratar om att en odiskad disk inte nödvändigtvis är ett uttryck för tusenårigt förtryck och att man måste sluta dra de stora växlarna i varje ögonblick.
– Även om kvinnokönet har varit förtryckt i alla tider, så är det inte säkert att du är förtryckt i just den här situationen när disken inte är diskad. Det kanske bara är en disk. Eller en säng som är obäddad. Man behöver inte dra de stora växlarna i varje ögonblick, slår Andersson fast.
Lösningen kräver varken djupa terapisamtal eller nya feministiska teorier. Det stavas i stället praktisk empati, fantasi och att lägga ner stridsyxan.
– Mannen kan ju tänka att han kanske ska diska nu, även om hon inte har bett honom. Och så får man tänka på hur man uttrycker sig, så att det inte låter så spetsigt och irriterat. Det handlar helt enkelt om att leva sig in i den andre, konstaterar hon.
Ester Nilssons sista akt
Men för att återgå till huvudpersonen i boken. Efter tio år har Ester blivit något äldre och framför allt försiktigare, och denna gång får hon uppleva en riktigt bra och lycklig kärlek tack vare mannen hon träffar.
Men den som förväntar sig en djupt transformerad kvinna som genomgått en modern, terapeutisk personlighetsresa blir besviken. Lena Andersson avfärdar helt vår tids naiva tro på ständig inre utveckling.
– Jag tror inte att människor utvecklas så väldigt mycket efter en viss punkt i livet. Vi går i cirklar, står och stampar och är som vi är. Ester har blivit lite äldre, men det är ju ingen garanti för att man blir klokare, slår Andersson fast.
Den som hoppas på en evig följetong om Esters relationsanalyser kommer nämligen att bli besviken. Andersson vägrar mjölka ur sitt koncept, och beslutet att sätta punkt bottnar i ren, kylig form.
– Det här är sista gången vi möter Ester Nilsson. Som huvudroll är det färdigt. Tre böcker är bra. Det är ett tretal som alltid har fungerat väl, slår hon fast.
Hur ska då kärleken överleva i en politiserad tid? Lena Anderssons egen analys är osentimental: vi måste helt enkelt släppa på garden.
– Man behöver inte dra de stora växlarna i varje ögonblick i sin relation, avslutar hon.
Lena Andersson föreslår mer empati och fantasi som lösning på relationsproblem. Vilka konkreta sätt använder du för att förstå din partners perspektiv?