Catharina Englund är ny kyrkoherde i Jakobstads svenska församling. Den första kvinnan och den första kyrkoherden som församlingsmedlemmarna fått rösta fram på nästan hundra år.
Englund valdes med med 709 röster mot Niklas Wallis som fick 323 röster.
– Det känns bra, och det är skönt att den här långa processen är över. Det känns också jättebra med det stora förtroendet jag fick samtidigt som det också är ett stort ansvar att vara kyrkoherde, säger Englund.
Catharina Englund jobbade länge som sjukhuspräst innan hon för ett år sedan blev tillfrågad om hon ville vikariera som kyrkoherde i församlingen. Englund säger att hon innan dess inte ens tänkt tanken att bli kyrkoherde, men sen väcktes tanken om att det kunde vara intressant att pröva på något annat.
– Jag ville helt enkelt se om jag kan göra något annat, och sen insåg jag att här finns en helt annan sida av mig själv att arbeta med som kyrkoherde, säger Englund.
Första kvinnan som kyrkoherde i Jakobstad
Catharina Englund är alltså den första kvinnan som blivit vald till kyrkoherde i Jakobstads svenska församling. Det är inte heller någon hemlighet att det finns ett motstånd mot kvinnor i prästämbetet, speciellt inom vissa väckelserörelser i nejden.
– Visst är det lite annorlunda att vara kyrkoherde och kvinna, det är bara att acceptera. Det är både positivt och utmanande. Samtidigt är jag bara jag, med de egenskaper som jag har.
Englund upplevde inte att kyrkoherdevalet blev ett val mellan en kvinna och en man.
– Tillsammans med Niklas handlade det om vem vi är, vilken profilering vi har och hur vi vill leda församlingen. Det råkade bara vara en man och en kvinna, det hade lika bra kunnat vara två män och jag är väldigt glad för att det var så.
Att alla församlingsmedlemmar inte har samma syn på ämbetsfrågan är en verklighet som man får leva med säger Englund, och hon upplever att det finns en levande dialog även om synen på prästämbetet är annorlunda, och att samtalet präglas av ömsesidig respekt.
Väntade i fem år med att låta sig prästvigas
Inte heller för Englund själv var det självklart att hon skulle låta prästviga sig. Först vigdes hon till lektor och jobbade på sjukhuset men insåg själv att det var en prästs arbete hon utförde. Fem år senare, 2004, tog hon steget till att bli präst.
– Det var ingen självklarhet, det var en stor bearbetning, och ett jättestort steg för mig. När jag väl tog steget kändes det väldigt naturligt och när jag ser bakåt är det svårt att förstå varför det där var så jättestort för mig. Men så kändes det just då.
Varför är du präst, vad är det i arbetet som tilltalar dig?
– Det blir ens identitet och ett kall. Att vara präst är min livsuppgift. Man är präst hela tiden.
Vad är det för sorts församling du tar över?
– Det är en mycket livaktig församling som engagerar många människor som vill mycket. På en vecka träffar jag folk i alla åldrar, allt från dagklubbsbarn, konfirmander, vuxna mitt i livet som deltar i kurser och alla som deltar i vårt rika gudstjänstliv.
Men fler ryms med säger Englund som i sitt arbete som sjukhuspräst kommit i kontakt med många människor som hon kanske inte träffat i det vanliga församlingsarbetet.
– Risken är att man börjar jobba väldigt mycket i sin församlingsbubbla. Men jag har sett att det finns så mycket tro hos människor, fast de inte syns i kyrkan. Och jag vill hitta ett språk för den här tron och den här längtan.
Vikariatet gav mod att söka fast tjänst
Kyrkoherdens arbete handlar till största del om administration och att leda både medarbetare och församling. Englund säger att det handlar om helt vanligt ledarskap, samtidigt som hon också ska vara en andlig ledare.
Som kyrkoherde kommer hon också att utföra förrättningar, mest jordfästningar. Det är det hon har mest erfarenhet av.
Det administrativa ser hon som den stora utmaningen. Personalfrågor är alltid utmanande, människor är människor även om de jobbar i en församling.
– Här kanske det andliga och det världsliga ledaskapet krockar. Vi är väldigt snälla och försiktiga med varandra och då kan det bli svårt att ta tag i det svåra. Konflikter är lika svåra i kyrkan som på alla andra ställen.
Som tillförordnad kyrkoherde har hon ändå haft ett år på sig att träna. Utan det året i ryggen säger Englund att hon knappast sökt tjänsten.
– Jag tror inte att jag skulle ha vågat. Jag skulle inte haft modet att tro att jag klarar av uppgiften. Arbetet som kyrkoherde är så väldigt mångfacetterat och man håller många bollar i luften. Arbetsmängden är bottenlös.
Som motvikt till arbetet rör hon sig gärna ute i naturen, där samlar hon krafter. Om sommarhalvåret går och springer hon, och skidar om vintrarna. En annan avkoppling är att läsa böcker och då läser hon det som finns på hyllan i biblioteket.
Det sitter inte i väggarna
En stor fråga för Jakobstads svenska församling just nu är om man ska ha kvar det stora, 25 år gamla Församlingscentret. Församlingslivet har förändrats och de stora salarna fylls inte längre på samma sätt som förut med stora minnesstunder och samlingar.
Under de senaste tio åren har också medlemsantalet sjunkit med 1 200 personer. Det beror till allra största del på att äldre medlemmar dör, inte på att att antalet avhopp skulle vara speciellt stort i Jakobstad, säger Englund.
– Det här huset blev byggt i en annan värld och det handlar om ekonomi. Men församlingslivet sitter inte i väggarna, en byggnad är trots allt bara yttre utmaningar.
Englund säger att kyrkan representerar stabilitet i oroliga tider och alldeles speciellt inom diakonin ser man att samhället blivit allt hårdare. För den som hamnat i knipa kan diakonin vara den sista utvägen.
Det känns viktigt att få vara med och göra en insats för människor och göra deras liv lite lättare, om så bara för en stund.
Vart vill då Jakobstads svenska församling och vilka är de största utmaningarna nu, utöver ekonomin?
– Att kunna fånga upp människors tro och längtan, så att de känner att församlingen är en del i deras liv.
Att kunna finnas där för människor är det viktigaste.
– Det är lätt att säga ”kom som du är”, men det är också viktigt att sedan inte sätta upp osynliga murar kring församlingen, säger Englund.