Konstnären och författaren Veronica Leo avled den 1 maj i en ålder av 90 år.
Veronica Leo föddes år 1935 som dotter till Paul-Hinrich Leo och dockteaterpionjären och författaren Mona Leo.
På 1950-talet studerade Veronica Leo grafisk design och dekorationsmåleri på Konstindustriella läroverket i Helsingfors, och parallellt med studierna arbetade Leo som tecknare på Hufvudstadsbladet.
Debuten som barnboksförfattare skedde redan vid åtta års ålder, när Leo år 1943 gav ut boken Puppes egen bok – en fantasiberättelse där en leksakskanin berättar om olika äventyr han varit med om innan han landat i den barnkammare där han sitter och skriver.
År 1955 illustrerade Veronica Leo sin mors sagobok Fireli och Mireli och trettio år senare moderns bok Resan till Mångurdistan (1985).
Under årens lopp kom Leo att illustrera flera verk av författare som Sebastian Lybeck, Irmelin Sandman Lilius, Zacharias Topelius och Britt G. Hallqvist.
Veronica Leo hjälpte också sin mamma Mona Leo med hennes dockteater. Tillsammans gjorde de bland annat dockfilmen Den osynliga handen (1962) som Veronica Leo regisserade och som hon tilldelades en Jussi-statyett för.
I sina illustrationer använde sig Veronica Leo huvudsakligen av akvarell- och gouachefärger samt tusch, men på 1990-talet började hon också använda sig av färgpennor.
Veronica Leos målningar präglas av finstämda och dekorativa detaljer samt milda och klara färger. De harmoniska, magiska, varma och ibland också vilda och humoristiska illustrationerna fångar stämningen i varje saga.
År 1967 flyttade Veronica Leo till Sverige, där hon vid sidan av sitt konstnärskap kom att arbeta som kostymtecknare och scenograf på olika teatrar i Stockholm och Uppsala.
Engagerad i den tibetanska kulturen
Veronica Leos verkförteckning upptar drygt 100 verk. På listan finns såväl böcker av andra författare där Leo gjort illustrationerna, men även ett tiotal böcker där Veronica Leo själv står för såväl text som bild.
Under åren 1940–45 kom nästan 70 000 finska barn till tillfälliga fosterhem i Sverige. Ett av dem var Veronica Leo, som tillbringade några månader som krigsbarn i Stockholm.
I bilderboken Ekorrögon (1990) berättar hon i ord och bild om sina upplevelser, en traumatisk erfarenhet av utanförskap och rädsla.
I sina berättelser tar Veronica Leo ofta avstamp i folksagor från olika delar av världen, från den finska, nordiska och ryska sagoskatten till den tibetanska, som i bilderboken De tre silverslantarna (1994) som handlar om den tibetanska pojken Jimpa, och Den vilda flykten (1996), som är en återberättad jataka-berättelse.
Jataka-berättelserna är en omfattande samling buddhistiska fabler och berättelser om Buddhas tidigare liv, både som människa och djur. Berättelserna har använts för att lära ut moral, medkänsla och visdom.
Under årens lopp kom Veronica Leo att skriva och illustrera ett flertal böcker som baserar sig på jataka-motiv, bland dem samlingen Haren i månen (1997) och Jataka – 21 berättelser från Buddhas tidigare liv (2021).
Veronica Leo hade ett stort intresse för Asien och det österländska. Den tibetanska kulturen stod henne speciellt nära.
I radioprogrammet Reflektion från år 1998 framgår att Veronica Leo hade för vana att under långa perioder bo i den nordindiska staden Dharamsala, hemvist för Dalai Lama och säte för den tibetanska exilregeringen.
I Dharamsala jobbade Veronica Leo aktivt för att bevara och levandegöra den tibetanska kulturen på olika sätt.
För redaktören Cita Reuter berättar Veronica Leo att hon i hög grad påverkas av livet och formspråket i Tibet:
– Den tibetanska formvärlden attraherar mig. Jag har samma benägenhet att använda mig av rundade former. Och hela deras färgvärld passar mig utomordentligt väl. Kanske jag har dragits till detta eftersom det funnits latent i mig – kanske det var så att jag skulle hitta dit och inte det som skulle hitta mig?
Veronica Leos mor, Mona Leo, var även hon intresserad av Tibet och hon läste mycket aktivt i Den tibetanska dödsboken, en bok som också kom att bli viktig för dottern Veronica:
– Jag är mycket påverkad av min mor, och det var nog hon som öppnade dörrarna till Tibet för mig.
Veronica Leos böcker har översatts till ett tiotal språk, bland dem finska, danska, norska, estniska, tyska, kurdiska, japanska, tibetanska och olika arabiska språk.
År 1974 premierades Veronica Leo med Litteraturfrämjandets illustrationspris, år 1980 erhöll hon Författarfondens belöning för litterär tjänst och året därpå tilldelades hon Litteraturfrämjandets stora barn- och ungdomslitteraturpris.