Det är en grå fredagsmorgon strax utanför Sogamoso, en medelstor stad några timmar från huvudstaden Bogotá.
Ett enormt nytt reklamplakat har dykt upp längs Diagonal 14, en av gatorna som leder in mot stadskärnan.
”Rösta på tigern”, står det på plakatet. ”Stå fast för fosterlandet.” En man med vältrimmat skägg gör honnör framför en mörk bild av Colombias fladdrande flagga. Någon har klottrat över ansiktet med svart färg.
Mannen heter Abelardo de la Espriella, och kallar sig för El Tigre – alltså tigern. Han har goda chanser att bli landets nästa president.
Till hans främsta löften inför valet på söndag hör att ta till med hårdhandskarna mot kriminalitet, enligt honom har den sittande presidenten Gustavo Petros förhandlingspolitik varit ett rejält misslyckande.
– Med mig kommer ni aldrig att se banditer på gatan i La Alpujarra [område i centrala Medellín] igen, utan i de tio megafängelser som jag ska bygga, skanderar de la Espriella från en skyddande glasbur under sitt avslutande kampanjmöte i Medellín.
Hård politik mot brottslighet är en ny trend i Latinamerika
Abelardo de la Espriella vill kväsa kriminaliteten i Colombia. Han har bland annat talat om att bomba drogkarteller och förstöra kokaodlingar med besprutning.
Men Colombia är stort land och de kriminella grupperna har mycket makt.
– Det är svårt för staten att kontrollera. Det är därför man har haft långtgående problem med gerillagrupper som ofta levt i symbios med brottslighet, inte minst med knarkhandel, utpressning och smuggling, säger Fredrik Uggla, docent vid Uppsala universitet.
Abelardo de la Espriellas idéer är inget nytt i Latinamerika. El Salvador är det starkaste exemplet, där beräknas nu omkring två procent av befolkningen sitta i fängelse.
Det kan jämföras med USA, där omkring en halv procent av befolkningen är fångar.
El Salvadors president Nayib Bukele har kritiserats för att massgripandena undergräver misstänktas rätt till försvar.
– Om man ska fängsla två procent av befolkningen, så kan man inte ägna allt för mycket tid åt ordentliga rättsprocesser eller överklagande och liknande, säger Fredrik Uggla.
Säkerheten har ändå förbättrats, vilket har gett Bukele en popularitetsboost.
– Han har kallat sig själv för världens coolaste diktator, allting tyder på att han här har med sig stora delar av befolkningen, säger Uggla.
El Salvador har blivit ett riktmärke för politiker i regionen. Folket verkar acceptera att regler bryts om det uppnår resultat.
Uggla räknar upp länder där ledare blivit valda med liknande löften: Chile, Costa Rica och Ecuador.
Colombia minns statligt våld under tidigare ledare
El Salvador-modellen lär ändå inte vara någon universallösning. Bortsett de juridiska orospunkterna skulle modellen vara svår att införa i länder som Colombia, tror Fredrik Uggla.
– Tidigare presidenter i Colombia, inte minst Álvaro Uribe, som var president i början på 2000-talet, försökte också med mycket repressiv politik mot gängen, och framförallt mot gerillagrupperna utan större framgång.
Ett konkret exempel var operationen i Comuna 13 i Medellín år 2002, då polis och militär gick in för att kväsa gerillagrupper, paramilitärer och drogkarteller.
Operationen ledde till omfattande civila offer. Enligt människorättsgrupper saknas nästan hundra personer än i dag.
– Uribes år visar hur mycket övergrepp som kan rymmas i den hårda handens politik. Det tror jag att många colombianer är fullt medvetna om fortfarande. En del är säkert beredda att ta den risken, men många andra tror jag vänder sig emot den, säger Uggla.
I dag är Comuna 13 ett färgsprakande kvarter och populärt turistmål.
De som förespråkar Uribes politik menar att operationen banade väg för utveckling. Skeptiker betonar att förändringen skedde långsamt, efter offentliga investeringar.
Folkets tålamod för vänstern tryter
När presidenten Gustavo Petro med smal marginal vann valet 2022 blev han landets första vänsterpresident.
Under Petro har de fattigaste arbetarna fått det bättre. Vid nyår höjdes minimilönen med nästan en fjärdedel. Arbetslösheten har sjunkit, inflationen stabiliserats och ekonomin fortsatt att växa.
Petros styre har genomfört sociala reformer utan att krascha ekonomin, en farhåga med tanke på grannlandet Venezuelas historia.
Men trots det upplever främst medelklassen att utvecklingen gått långsamt, samtidigt som nyheterna fyllts av våldsbrott.
Under det senaste året har flera dödliga terrordåd inträffat, vilket tolkas som ett misslyckande för vänsterns fredspolitik, Paz Total.
Gustavo Petro kan inte ställa upp för omval. I stället kandiderar partikollegan Iván Cepeda för att fortsätta det arbete som Petro inledde, att fortsätta förhandla med gerillor och driva sociala reformer.
Frågan är om folkets tålamod med vänstern räcker. Petro vann år 2022 med 50,4 procent. Även det kommande valet lär bli ytterst jämt
Förväntningarna på staten är låga
I Colombia är det ändå få som låter sig svepas med av politikernas stora löften.
Colombia har en lång demokratisk tradition, men demokratin har präglats av djupa korruptionsskandaler, och många upplever att politiken inte når den vanlige medborgaren.
Colombias bruttonationalprodukt ligger på ungefär samma nivå som Belarus, och utvecklingen går långsamt. Den vanligaste förklaringen är att staten och den politiska eliten främst ser till sina egna intressen.
Därför känner många att de själva också måste göra det, att betala skatt svider när man inte ser några resultat.
När vänstern kom till makten 2022 hade många höga förväntningar och den långsamma utvecklingen känns som en besvikelse.
Vänsterkandidaten Cepeda kandiderar bland annat på mänskliga rättigheter, men sådana ideal kan kännas avlägsna då brottsligheten är en del av vardagen.
Vänsterns löften om långsiktiga resultat har fortfarande stöd, men det verkar också finnas stöd för ett styre som tar i med hårdhandskarna.