Det är trångt mellan hyllorna i källaren. Amanuensen Solveig Bergholm rullar upp det ena arkivskåpet efter det andra, och avslöjar rader med hela uppstoppade djur och fåglar av alla de slag, men också mindre delar av dem.
– På den här sidan har jag däggdjurshorn och några sälar, och här är de mindre däggdjuren som ryms i hyllorna, förklarar hon, och vevar upp nästa hyllskåp.
– Efter dem har vi en hylla som är fylld med skelett. Vi har inga monterade skelett, men skallar och ben och en massa skinn.
Ett räknande som aldrig tar slut
I den här källaren någonstans i centrala Borgå förvaras alla de föremål som blev hemlösa då Borgå naturhistoriska museum stängdes år 2009, på grund av fuktproblem i Borgågården där museet var inhyst.
Eller nästan alla. De allra största objekten (till exempel det uppstoppade lejonet som många kanske minns) var helt enkelt för stora för att rymmas in genom källardörren. De förvaras istället i en depå i Huktis.
Ingen vet exakt hur många föremålen är. Solveig Bergholm är ändå den som vet bäst. Hennes jobb är just att räkna och katalogisera objekten, och det har hon hållit på med i 13 år nu.
– Jag har hunnit räkna till lite över 52 000. Men det finns ju mera här, säkert omkring 55 000 föremål i dagens läge.
Och arbetet tar inte heller slut i första taget, för samlingen fortsätter hela tiden att växa. Nästa större tillskott kommer i höst, då Bergholm väntar en donation med uppskattningsvis 15 000 fjärilar.
30 000 insekter och en binnikemask på flaska
Solveig Bergholm är både biolog och konservator, och hennes arbete med den naturhistoriska samlingen är både noggrant och tidskrävande.
Hon går igenom varje föremål, kontrollerar att det är i gott skick, artbestämmer det och för in uppgifterna i museets databas.
Sedan laddar hon upp samma information tillsammans med fotografier till Finlands artdatacenter, där vem som helst kan leta efter information om vad som finns i Borgå museums samling.
Och här finns det mesta man kan tänka sig att kan finnas på ett naturhistoriskt museum.
De uppstoppade djuren och fåglarna är kanske de som tar upp det mesta av utrymmet och pockar på den största uppmärksamheten, men det är insekterna som är flest. Omkring 30 000 finns det, och av dem utgör fjärilarna redan nu den största delen, omkring 90 procent.
Men lagret inkluderar också omkring 14 000 botaniska föremål: pressade blommor, mossor, lavar och svampar.
Och inte att förglömma fågeläggen, stenarna, fossilerna, halvädelstenarna, snäckorna och musslorna. Samlingen är ett till synes bottenlöst ymnighetshorn – till och med en kinesisk ullhandskrabba och en binnikemask inlagd i flaska ingår.
Alla tiotusentals föremål är intressanta, tycker Solveig Bergholm, men på frågan om hon har några speciella favoriter kommer ändå svaret omedelbart.
– Småfågeläggen. De är så nätta, som påskkarameller – helt fantastiskt vackra!
Ovärderligt för klimatforskningen
Men samlingen är inte bara vacker – den är också vetenskapligt värdefull. Speciellt viktigt är det med den här typen av samlingar nu i klimatförändringens tid, säger Solveig Bergholm.
– Det är svårt att se förändringar i naturen från ett år till ett annat. Men i och med att vi har samlingar så har vi också fakta om hur naturen förändras. Och när vi har tillräckligt mycket fakta så kan vi också lista ut vad det beror på och hur man kan motverka negativa förändringar.
Här har forskarna också nytta av insekter som har samlats in för tiotals år sedan lite längre söderut, i Estland eller Centraleuropa. Det är nämligen just de arterna som nu börjar dyka upp här hos oss, konstaterar Bergholm.
När man nu upptäcker en ny okänd art så kan man helt enkelt gå till den gamla samlingen och kolla om den finns där, och på det sättet snabbt identifiera den. Det här händer faktiskt också i Borgå, intygar Bergholm förtjust.
– Speciellt Pellinge är en guldgruva! Det är så långt söderut så dit kommer de ofta först, både växter och insekter.
Oklart när och om publiken kan få se föremålen
Just nu är det ändå alltså bara forskare som har nöje och nytta av Borgås naturhistoriska samling.
Av säkerhetsskäl finns lagret bakom lås och bom på en hemlig plats, och det finns inga möjligheter för vanliga besökare att bekanta sig med föremålen.
Borgå museum och Borgå stad har inte heller några planer på att göra samlingen, eller ens delar av den, tillgänglig för allmänheten, åtminstone inte inom de närmaste åren, säger museidirektören Johanna Lehto-Vahtera.
Eventuellt kan det bli aktuellt att ställa ut en del av de naturhistoriska objekten i Gamla rådhuset om två till tre år, säger hon, men det är ingenting hon kan lova.
Några nya ställen där samlingen kunde visas är för sin del en helt utopistisk tanke i dagens ekonomiska läge.
– Det är helt enkelt inte möjligt, det finns inga resurser. I dag får vi vara glada över att vi har bra platser för föremålen och en expert som sköter dem, säger Lehto-Vahtera.
Det här är, enligt Solveig Bergholm, naturligtvis trist. Hon säger att hon visserligen är tacksam för att samlingen åtminstone används vetenskapligt av forskare, men visst önskar hon att ”hennes” föremål skulle få en större synlighet.
– Jag tycker att de här monterade djuren är så fina att de gärna skulle kunna vara med i en utställning också. Lite synd är det ju att de sitter här i källaren.