Granbarkborren är en liten skalbagge som alltid har förekommit naturligt i våra granskogar. Under normala förhållanden angriper den främst redan försvagade träd, men vid massförekomst kan den angripa även friska träd.
Klimatförändringen skapar tyvärr mera gynnsamma förhållanden för granbarkborren. Fler och mera intensiva stormar, värmeböljor och svampsjukdomar försvagar granarnas vitalitet.
Skadorna upptäcks ofta sent, när kronorna gulnar och barren singlar ner. Då är det redan för sent och trädet är obrukbart. För att följa upp skadeläget har Skogsvårdsföreningen i Österbotten på tre olika platser placerat ut så kallade feromonfällor i regionen: en i Närpes, en i Korsholm och en i Kronoby.
Fällorna kontrolleras en gång i månaden mellan maj och augusti och nu var det dags för den första tömningen. Vi följde med processen i Korsholm och resultaten var tyvärr ganska oroväckande. I de fällorna hittades cirka 5 800 granbarkborrar. Det är betydligt fler än året innan då man hittade 1 800 stycken vid samma tidpunkt.
I Närpes var läget betydligt bättre, cirka 400 djur och i Kronoby ännu bättre, bara cirka 100. Men i Vasatrakten är det alltså skäl att vara orolig inför den stundande sommaren.
Jami Pirttimäki, fältchef för Skogsvårdsföreningen, tror att den varma våren är en orsak.
– I fjol var ett ogynnsamt år för granbarkborren. Vi hade en kall vår och svärmningen började långsamt. Och det påverkar hela sommaren. Tack vare en kall vår hade vi lite granbarkborrar under hela sommaren. I år hade vi en varm vår. Dessutom har det varit jättetorrt. Så troligtvis kommer vi att ha mycket mera av dem i sommar än ifjol.
Borren trivs efter stormen Hannes framfart
Stormen Hannes, som våldsamt drog fram över Österbotten mellan jul och nyår, förvärrade läget. Fortfarande finns det mycket färska döda granar i skogen och de är mums för granbarkborren. Därför är det viktigt att snabbt ta hand om stormfällda eller skadade barrträd.
Gamla och redan torra döda träd utgör däremot ingen risk. Tvärtom är det både tillåtet och önskvärt att lämna sådana träd kvar i skogen. Flera av granbarkborrens naturliga fiender lever och förökar sig i död ved och kan därför på sikt bidra till att bromsa barkborrens spridning.
Men det mest effektiva sättet för skogsägaren att skydda sig mot granbarkborreangrepp är förebyggande skogsvård.
– Ett sätt att minska på riskerna för skogsägare är att gynna flera trädslag, vet Jami Pirttimäki. Då fördelar man risken ifall skogen blir angripen av granbarksborren.
Man ska också undvika att plantera gran på alltför torra eller annars olämpliga växtplatser. På torvmarker (cirka en tredjedel av alla skogsmarker i Österbotten) kan för djupa diken och för låg grundvattennivå orsaka torka.
Granbarkborrfällorna är i år utplacerade på skogsägaren Stefan Nybergs marker. De är placerade på ett nyligen kalhugget område med äldre granskog som närmaste granne, en idealisk plats för att följa granbarkborren.
Oroliga skogsägare
Det fanns granbarkborrar på skiftet och det var också därför han valde att avverka just här. Han hade egentligen tänkt avverka ett annat område. Nyberg oroar sig för skalbaggens framfart.
– Det är ju klart att man är lite orolig när man har hållit koll på läget. Därför försöker jag odla en frisk skog som kan stå bättre emot. Det kan man göra nu när man nyplanterar men med lite äldre skog kan man inte göra så mycket annat än att avverka dem.
Hans förändrade tänk syns också i nyplanteringen. Förut har här funnits en monokultur av gran. Men nu blir det annorlunda.
– Det blir gran på de lite bättre områdena, men där det är torrare blir det tall. Och så ska det komma björk däremellan. Det är bättre med lite blandskog, tror Nyberg.
– Men man kan ju inte vara säker på någonting. Men man har inte heller så mycket att välja på. Här i Finland, så långt norrut och med inte så bra marker heller är det ju nästan bara gran, tall och björk som gäller.
Så vet man att ett träd är angripet
Men hur vet man egentligen att ens skog är angripen av granbarkborren? Det är ju inte så att alla har en fälla stående på sina marker och kan kolla läget.
– Nedanför stammen kan man se om det finns fint spån som har fallit ner eftersom granbarkborren har borrat sig in i träet, förklarar Jami Pirttimäki. Man kan se små hål i trädet och sedan kan man se på stammarna om det har runnit ner kåda, det är en försvarsmekanism från granen.
– Om skadan har gått långt börjar granarna torka ut. För granbarkborren bryter vätskeströmmen från rötterna upp till toppen. Topparna blir bruna.
I dag kan man se sådana skador på bilder som har tagits med en drönare. Tidigare fanns riskzonerna i kanterna mot hyggen eller i sluttningar där det förekommer torka.
– Men det börjar finnas tecken på att granbarkborren angriper mitt inne i ett bestånd och det kan till exempel bero på rotröta som försvagar granarna. Och hittar man enstaka träd behöver man ännu inte drabbas av panik utan man kan, om man har möjlighet, avverka dem själv. Om man inte får ut träden ur skogen kan man fälla och barka av dem så att de torkar, eftersom granbarkborren lever i basten mellan barken och veden.
– Då skulle det vara bra om man gör det här på våren innan larvarna utvecklas till granbarkborrar och kommer ut ur de angripna träden. Om skadan blir större, vi talar om tjugo till trettio skadade stammar, då kan det bli aktuellt att man måste avverka dem maskinellt.