Enligt en ny rapport från Institutet för hälsa och välfärd (THL) har var tredje kvinna utsatts för fysiskt våld i en nära relation. Det är en oroväckande trend som polismyndigheten jobbar aktivt med.
För Maria Rodas, hemma från Malax, betyder arbetet som erfarenhetsexpert allt. Det är smärtsamt och fortfarande omgärdat av skam att tala om sin uppväxt. Men det är viktigt för henne.
– Som barn förstod jag inte vad ett tryggt hem eller en sund relation egentligen var, berättar Rodas som växte upp med en våldsam far.
Hon bar länge på känslan av att det var hon som gjorde fel. Om något hände hemma kunde hennes mamma först försvara henne i stunden. Men när pappan gick ut lades skulden ändå på Rodas.
Det är först på senare år hon har börjat förstå att hon har rätt att sätta gränser. Rätt att inte bära skulden för någon annans våld.
– När jag var barn kände jag att det var mig det var fel på i de där situationerna. Det har nästan varit med mig hela livet.
Ett slag blev avgörande
Det fanns ingen som grep in när Rodas var barn. Hon var yngst i syskonskaran. En del syskon hade redan flyttat hemifrån och grannar varken hörde eller såg vad som hände. När hon var 17 år gammal fick hon ett slag som blev avgörande. Rodas vill inte gå in på fler detaljer än så, men efter det flyttade hon hemifrån.
Men även om barndomen satte spår vägrar Rodas låta den definiera hela hennes liv.
– Antingen låter man våldet styra ens framtid eller så bestämmer man sig för att aldrig själv föra det vidare, säger Rodas som i dag mår bra. Och har fått skinn på näsan.
Man kan inte hjälpa andra i en sådan här situation förrän man själv har läkt sina sår. Det har hon gjort nu. Speciellt i samband med utbildningen till erfarenhetsexpert.
Från utsatt till erfarenhetsexpert
Efter att Rodas tagit sig ur en destruktiv relation sökte hon sig till Österbottens skyddshem. Hon frågade efter utbildningar och ville veta hur hon kunde bidra.
Till slut fick hon möjlighet att utbilda sig. I dag använder hon sin egen erfarenhet för att hjälpa andra att förstå att det finns ett liv utanför våldet.
– Om jag kan hjälpa någon att förstå att det inte är normalt att vara med om psykiskt eller fysiskt våld, då känns det ungefär som en lottovinst för mig.
Hon beskriver arbetet som ett kall. Det är frivilligt, men hon hittar alltid tid för det.
– Jag brinner för det. Jag berättar delvis min historia och försöker förklara att man kan få ett bra liv.
Hon vill inte berätta allt om uppväxten. Dels för att det är för personligt, dels för att hon vill skydda sina vuxna barn, som haft en relation till sin morfar.
Vill se strängare straff
Trots allt hon har varit med om känner Rodas ändå hopp. Hon är glad över att våld i nära relationer är något som allt mer diskuteras och lyfts fram. Hon säger att hon försöker tänka positivt.
– Men inte blir man ju glad då man läser om vilka straff förövarna får. De borde vara strängare.
Vägen från ett brutet självförtroende kan vara lång. Rodas vet att den som blivit utsatt kan känna skuld, skam och förvirring. Hon vet också att den som står bredvid kan ha svårt att förstå varför någon stannar.
– Som offer blir man bearbetad en längre tid. Långsamt börjar man tro på att man förtjänar våldet. Och ofta blir man lovad att det aldrig ska ske igen. Och så blir allt rosenrött ett tag. Tills det händer igen.
Politiker ryter till
För några dagar sen uttryckte SFP:s riksdagsledamot Eva Biaudet stor oro.
”Trots skärpt lagstiftning och mycket arbete för att hjälpa våldsoffer har vi inte lyckats stoppa ens det allvarligaste våldet i hemmet och i nära relationer. ” säger hon i ett pressmeddelande.
Biaudet menar att nya anvisningar för polisen är välkomna och behöver systematiskt och målmedvetet förankras i hela landet.
Hon betonar att för att de som utsatts för våld ska våga söka hjälp måste de kunna lita på att myndigheterna tar våldet på allvar.