På fredag skrivs det sista av universitetens sammanlagt nio nationella urvalsprov. Då är det sökande till utbildningslinjer inom språk och litteraturvetenskap som ska skriva provet.
Ansökningsrumban inleddes den 25 maj, då var det studieplatserna vid de pedagogiska fakulteterna runt om i landet som stod på spel.
Det kanske inte låter så spännande, inträdesproven till universiteten har ju alltid skrivits den här tiden på året.
Det som ändå gör årets ansökningsrumba lite speciell är att ansökningsprocessen har genomgått en stor förnyelse.
År 2024 ordnades över 120 inträdesprov till universitetsutbildningarna i Finland. År 2025 var antalet urvalsprov nio.
Nu är det andra gången som det förnyade systemet är i bruk och snart börjar vi se effekterna av förändringen.
Så här funkar det hela
Alla urvalsprov omfattar en gemensam del som alla provdeltagare avlägger. I vissa urvalsprov, såsom provet för ekonomiska utbildningslinjer, är det enbart den gemensamma delen som gäller.
Vissa urvalsprov har differentierande delar utöver det gemensamma provet. Till exempel skriver blivande humanister också extra prov i till exempel historia eller filosofi.
Urvalsproven är gemensamma för alla universitet.
Via de nationella urvalsproven antas ungefär hälften av de nya studerandena till studier på kandidatnivå. Övriga kommer in med sina studentbetyg.
En liten andel tar sig in via studier på de öppna universiteten.
Hittills har responsen varit positiv
Enligt Anna Oksanen, som är utbildningspolitisk sakkunnig vid Finlands studentkårers förbund, är det svårt att dra allt för stora slutsatser i ett så här tidigt skede. Samtidigt har den första responsen på förändringen varit positiv.
– Studerande har överlag varit ganska nöjda. Många upplever att det är skönare att fokusera ordentligt på ett prov istället för att läsa till flera olika, säger Oksanen.
En markant skillnad från de tidigare urvalsproven är att sökande idag har mycket mindre tid att förbereda sig. Relevant litteratur publiceras bara dagar före själva provet.
– Det här kan öka jämlikheten bland studerande. Den korta förberedelsen minskar behovet för och betydelsen av dyra prepkurser, konstaterar Oksanen.
Kan reformen öka söktrycket till svenskspråkiga utbildningar?
En fråga som har lyfts fram är hur det nya gemensamma ansökningssystemet påverkar de svenskspråkiga utbildningslinjerna.
I princip kan man med samma prov söka till såväl Svenska handelshögskolan som finskspråkiga handelshögskolan vid Aalto-universitetet.
– I teorin är det möjligt att systemet bidrar till att fler finskspråkiga söker sig till svenskspråkiga utbildningar. Det är ändå ganska svårt att avgöra hur det här ser ut i praktiken, vi har ingen statistik på detta vid FSF, säger Oksanen.
Det ställs ändå språkkrav för de som vill studera på svenska i Finland, vilket motverkar ett alltför högt söktryck.
– Tvåspråkighet är viktigt så det är positivt ifall flera vill studera på svenska. Samtidigt är det förstås centralt att personen har tillräckliga språkliga förutsättningar för att delta i undervisningen, konstaterar Oksanen.
Här behövs det ännu förbättring
Även om den nya reformen verkar gå hem hos de berörda så finns det ännu ett centralt problem som fortsätter skava.
I det nuvarande systemet prioriteras förstagångssökande, alltså personer som inte har fått någon studieplats.
Det är däremot mycket svårare att söka in till en ny studieinriktning ifall man redan tidigare tagit emot en studieplats.
– Unga börjar vara mer strategiska och funderar länge på ifall det är värt att ta emot en studieplats. Man är rädd för att förlora sin förstagångstatus och det påverkar hela ansökningssystemet, säger Oksanen.