I augusti 2025 ändrades villkoren för det statliga stöd som studerande kan få för boende. Numera kan studerande få ett bostadstillägg som är kopplat till studiepenningen. Stödsumman är mindre än före reformen när studerande kunde få ett separat, allmänt bostadsbidrag året om.
Pargasbördiga Freja Siivonen var minderårig och gick i Brändö idrottsgymnasium i Helsingfors när de nya reglerna trädde i kraft. När stödet sänktes samtidigt som hyran höjdes, uppstod ett minus på cirka 200 euro per månad i kassan.
Det blev tuffa tider för Siivonen som satsar för fullt både på studier och handboll i Grankulla IFK:s elitlag och damlandslaget.
– Vissa veckor fick jag ransonera min mat, så att jag skaffade köttfärs och makaroner och visste att jag får lov att klara veckan med det. Mina vänner sa också att jag kan höra av mig om jag behöver mat, och föreningen hjälpte mig också om jag behövde, berättar hon.
Det nya stödsystemet uppmuntrar studerande att ta studielån i situationer som Freja Siivonens. När stödet krympte var hon minderårig och gick i gymnasiet för att fullfölja sin läroplikt.
För mamman Johanna Pyy kändes det fel att dottern hade varit tvungen att ta lån. Hon skrev in sig på ett bemanningsföretag för att jobba extra på ett serviceboende i Korpo.
Fem dagar i veckan jobbade hon heltid som närvårdare i Pargas, och under de två resterande dagarna tog hon extraturer på boendet.
– Korpo ligger ju bakom två färjor, så det är en bit bort, men det löste sig så att jag kunde jobba kanske kvällspass där, sova över på boendet och sedan köra ett morgonpass, för att sedan åka hem tillbaka. Jag behövde alltså inte pendla av och an varje dag jag jobbade där.
För att få ihop ännu mer pengar har Pyy också tagit extra arbetspass inom hemvården.
Också Freja Siivonens pappa och andra vuxna i hennes liv hjälpte ekonomiskt, och hon fick stipendier för att kunna fortsätta med studier och handbollskarriären.
– Vi vuxna ville på något vis lösa det för hennes skull. Som minderårig får man ju inte heller arbete så lätt, och jag vet inte i vilket mellanrum hon skulle ha haft tid att arbeta extra efter studier, träningar, matcher och läger, säger Pyy.
Hur ska en ungdom skramla ihop flera hundra euro i månaden?
Johanna Pyy har nu trappat ner på extratimmarna eftersom de var rätt så slitsamma för henne. Som mest arbetade hon över 60 timmar per vecka, och ibland kunde hon gå direkt från sitt ordinarie arbetspass till ett extra pass.
– Jag vet faktiskt inte hur jag har fixat det här, nu när jag ser bakåt på hur många arbetstimmar jag har lagt ner.
Pyy säger att det inte var ett alternativ för henne att dottern skulle avbryta gymnasiestudierna i Helsingfors och till exempel flytta tillbaka till Pargas.
– Nej, jag hade aldrig kunnat ta henne därifrån.
I dag är Freja Siivonen 18 och får en högre studiepenning än då hon var 17. Studiepenningen höjdes från cirka 113 euro till 279 euro när hon blev 18. Nu är studiepenningen och bostadstillägget sammanlagt 575 euro för de månaderna hon går i skola, medan hyran är 591 euro.
Hon tycker ändå att det blir en enorm stressfaktor för en minderårig när stödet inte täcker hyran.
– Det finns inte så mycket jag kan göra åt det, för jag har inte tid att jobba. Så om jag inte får hjälp så klarar jag inte mig. Då måste jag säga upp min lägenhet och avsluta mina studier, ta paus eller hitta någon annan lösning.
Mamma Johanna Pyy är lättad över att studieförmånerna nu nästan täcker hyran, och för att alla extra slantar som familjen nu skrapar ihop kan gå till busskort och mat.
Men hon önskar att dottern hade fått lite mer studiepenning efter stödreformen – redan innan hon fyllde 18.
– När Freja började i gymnasiet före reformen fanns det ändå några tior åtminstone till ett busskort. Jag förstår inte hur de tänker att en ungdom på 16–17 år ska försöka skramla ihop flera hundra euro extra i månaden? Det finns ju också andra som måste flytta från sin hemort för att studera på andra stadiet.
När dottern började sina gymnasiestudier fanns också ett Helsingforstillägg i bostadsbidraget som föll bort under hennes andra gymnasieår.
Går i mammas fotspår och jobbar hårt
Freja Siivonen är tacksam för all hjälp hon får för att klara gymnasiet, samtidigt som hon genom Huvudstadsregionens idrottsakademi Urhea får utvecklas som handbollsspelare.
– Det är ju jättesnällt av mamma att hon orkar hålla på för min skull, för jag har inte haft tid eller möjlighet att jobba. Stort tack till henne, helt otroligt att hon orkar. Och till pappa och andra släktingar också som har hjälpt mig.
I sommar har Freja Siivonen fått sommarjobb som servitris på ett hotell i Nagu.
Alla pengar hon lyckas spara in under sommaren behövs, då bostadstillägget numera faller bort under sommarmånaderna när man inte studerar.
Hon hoppas att det blir lite pengar över till hösten. Chanserna är goda, för hon går i sin mammas fotspår och tar gärna lite extrajobb.
– Jag började jobba genast när skolan tog slut, och har förhandlat om att få extra turer om det finns. Jag tog också ett extrajobb till, och ett tredje jobb vid sidan om, så jag kanske har något kvar i handen när skolan börjar. Då känns det lite lättare att börja på hösten igen.
I augusti 2026 inleder hon sitt fjärde och sista år i gymnasiet.