Vi träffar Jan-Ove Nyman i hans gasbil vid LNG-terminalen på storindustriområdet i Karleby.
Nyman har nyligen tagit emot ett jobb som viltexpert på föreningen Suomen Sikayrittäjät. Det är ändå inte därför vi har stämt träff.
– Jobbet är närmast för att säkra att jag har lön, så att jag har råd med mina hobbyer som huvudsakligen gäller biogas, säger Nyman med ett leende.
Tidigare har han haft flera biogasprojekt, bland annat en tankstation för biogas i Kronoby. Det rann ut i sanden, eftersom han inte fick finansiering.
Sedan dess har mycket hänt när det gäller biogas som drivmedel för personbilar. Vi ska återkomma till det.
Nu har fokus för såväl Nyman som branschen i stort i stället skiftat till den tunga trafiken och industrin.
– Jag tror det är där vi har användning för biogas i framtiden. Elbatterierna har inte gått framåt så starkt som folk trodde. Den tunga trafiken måste ännu köra på annat än el, och då är gasen ett väldigt bra alternativ.
Inga nya gasbilar
När det gäller privatbilismen nåddes toppen för gasbilarnas del år 2024.
Då fanns drygt 16 600 gasbilar i trafik i Finland. Fram till det ökade antalet för varje år från att biogasen introducerades som drivmedel i mitten av 00-talet.
2025 registrerades endast en ny gasbil i Finland under hela året. Samtidigt minskade antalet gasbilar i trafik för första gången.
En stor orsak är att EU sedan några år tillbaka mäter bilars utsläpp vid avgasröret. Då gör det ingen skillnad om en bil går på förnybar biogas eller fossil naturgas, medan en elbil alltid har nollutsläpp.
– När man räknar utsläppen på det viset är det inte intressant för biltillverkare att tillverka annat än elbilar, säger Nyman.
EU:s beslut fick flera tillverkare som tidigare gjort biogasbilar att lägga ner produktionen. Möjligheten att konvertera bilar för gasdrift finns fortfarande, men det är få som gör det.
Tankstation för långtradare i Karleby
Inom den tunga trafiken är riktningen en annan.
Av de lastbilar som nyregistrerades i fjol är nästan 8 procent gasdrivna. Andelen har ökat de senaste åren.
I fjol beviljades Nyman Energimyndighetens infrastöd för en LBG-tankstation i Karleby, det vill säga en station där långtradare kan tanka flytande biogas.
Den ursprungliga planen var att placera stationen intill LNG-terminalen i Karleby, men han har börjat titta på alternativa placeringar. Just nu är en placering i närheten av den planerade aluminiumfabriken på gränsen mellan Karleby och Kronoby mest lovande.
– Det kommer säkert mycket trafik dit, så en LBG-tanksstation söder om Karleby låter väldigt intressant, säger Nyman.
Inom loppet av det här året måste Nyman presentera en plan för genomförandet av tankstationen. Alternativen är att han får med sig en utomstående finansiär eller säljer projektet till en annan aktör som genomför det.
Kostnaderna för projektet beräknas till cirka 750 000 euro, varav infrastödet står för 30 procent. Energimyndighetens beslut är i kraft i tre år.
Biometan för industrin
Utöver tankstationen har Nyman två andra biogasprojekt i görningen.
Det ena gäller den tidigare nämnda LNG-terminalen i Karleby, där han vill göra det möjligt att mata in även biogas. Gasen används sedan av företagen på industriområdet i ett lokalt nätverk.
– Om vi hade en inmatningspunkt för biometan här bredvid terminalen, skulle vi kunna producera flera hundra gånger mer biogas än vad vi producerar i dag.
Efter sommarledigheterna kommer han att utreda intresset för att köpa biometan bland företagen på området. Inom industrin används metan både som bränsle och råvara.
Visar det sig att företagen är intresserade är det en annan aktör som genomför själva projektet.
– Jag nöjer mig med att fungera som katalysator, säger Nyman.
Produktion möjlig i Lochteå
Den tredje bollen som Nyman försöker sätta i rullning gäller produktionen av biogas.
För det ändamålet reserverade han under våren en tomt i Lochteå i Karleby, närmare bestämt den gamla avstjälpningsplatsen.
– Jag vaknade till tanken när en tjänsteman från Karleby stad sa att det är den bästa platsen för en biogasanläggning. Jag reserverade den, så får vi se vad det blir till.
Nymans förhoppning är att få till stånd något liknande som i Ranua i Lappland. Där invigdes i februari en biogasanläggning som ägs gemensamt av 21 jordbruksföretagare i området.
I höst ska han diskutera med jordbrukarna i Lochteå för att se om ett liknande koncept skulle fungera där.
Att producera biogas i sig är väldigt enkelt, säger Nyman.
– Allt organiskt kan du röta till biogas. Men vad som ger tillräckligt med gas för att det ska vara lönsamt kan variera lite.
”Samma betalt för mjölken och skiten”
För Nyman är det viktigaste att den ekonomiska nyttan stannar på hemmaplan.
– Det som var viktigast för mig när jag köpte gasbil var att man får köra på lokal energi.
I Österbotten ser han en stor potential att både producera och använda biogasen. Det förutsätter ändå att tillräckligt många aktörer går in för det.
För den tunga trafikens del bedömer Nyman att en majoritet kunde börja gå på biogas, så länge det finns tankstationer och kostnaderna inte blir för höga.
För i slutändan är det, som så mycket annat, en fråga om pengar.
– En jordbrukare sa till mig en gång att han hoppas att han en dag ska få lika mycket betalt för skiten som för mjölken. Biogasen kan vara lösningen på det.