Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj tog den 25 maj för första gången emot belarusiska oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja vid ett officiellt möte i Kiev.
Samma vecka hade Belarus enväldiga ledare Aleksandr Lukasjenko erbjudit sig att träffa Zelenskyj ”var som helst i Ukraina eller Belarus för att diskutera relationerna mellan länderna”.
Men det var Tsichanouskaja, inte Lukasjenko, som fick inbjudan.
Tsichanouskaja lever i exil och anses av många vara den verkliga vinnaren i det riggade presidentvalet i Belarus år 2020.
Enligt forskaren Ryhor Nizhnikau på Finlands utrikespolitiska institut markerade det historiska mötet en tydlig skiljelinje.
– Zelenskyjs budskap var att det belarusiska folket är Ukrainas vänner medan Lukasjenko är en fiende som är medansvarig för kriget.
Ukraina ser folket i Belarus
Genom att ta emot Svjatlana Tsichanouskaja i officiell egenskap markerade Kiev en ny fas i relationen.
– Det belarusiska folket är verkligen Ukrainas allierade och det har hittills känt sig försummat, säger Ryhor Nizhnikau.
I sitt tal under mötet betonade Volodymyr Zelenskyj att det belarusiska folket är gisslan både hos Ryssland och hos Aleksandr Lukasjenko.
Enligt Nizhnikau är detta ett viktigt steg framåt. Ukraina visar en vilja att investera i belarusiska folket och tänka långsiktigt.
– För att gränsen mellan länderna ska bli trygg måste Belarus också bli del av Europa, precis som Ukraina, säger han.
Samtidigt vill Kiev påminna västvärlden om att Lukasjenko är medskyldig till Rysslands anfallskrig.
Reaktion på amerikansk press
USA har börjat sätta press på både Ukraina och EU att lätta på sanktionerna mot Belarus export av kaliumgödsel.
Washingtons syfte verkar vara att använda sanktionslättnader för att få politiska fångar frigivna, och att försöka locka Minsk bort från den ryska krigsekonomin.
Dessutom behöver de amerikanska bönderna billigare gödsel.
Enligt Ryhor Nizhnikau är Ukrainas nya Belaruspolitik framför allt en reaktion på förändringar i västvärlden.
– Kiev är oroad för att den gemensamma västerländska positionen håller på att spricka.
Ukraina vill påminna väst om att Lukasjenkos regim fortfarande är del av Rysslands strategiska militära planering mot Ukraina. Därför finns det heller ingen orsak att minska på kritiken mot Minsk.
Belarus hjälper Ryssland
Belarus fungerade som en språngbräda för Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022.
Hittills har Belarus inte skickat egna trupper till slagfältet. I stället har Minsk hjälpt Ryssland kringgå sanktioner, tillverka militära förnödenheter och överfört egna lager av vapen till Moskva.
Många har frågat varför Moskva inte kräver mer av sin närmaste allierade. Enligt Ryhor Nizhnikau förstår Kreml Aleksandr Lukasjenkos begränsningar:
– Den belarusiska armén har noll militär kapacitet. Om man skickar den till frontlinjen blir soldaterna slaktade. Dessutom vill belarusierna inte kriga mot Ukraina.
Endast cirka 2 000 belarusier har frivilligt anslutit sig till ryska styrkor. Ungefär lika många har gått med i ukrainska styrkor.
– Moskva vet att Lukasjenko är i en sårbar position på hemmaplan. Om de tvingar Belarus att delta i kriget kan det utlösa en ny inrikespolitisk kris, säger Nizhnikau.
Forskaren menar att belarusierna kanske kan tolerera repression, men kommer inte tolerera krig mot ukrainare.
Nya större risker
Veckan före Svjatlana Tsichanouskajas besök blev Volodymyr Zelenskyj alltmer högljudd om Belarus roll i kriget.
Den 20 maj varnade han för att Ryssland planerar omfattande attacker mot både Ukraina och Nato från belarusiskt territorium, och att Moskva avser att placera ut ytterligare teknik i landet för att kunna styra sina drönare.
Strax därefter gav chefen för Ukrainas drönarstyrkor, Robert Brovdi, en tydlig varning till Aleksandr Lukasjenko.
– De första 500 målen har identifierats. Här ett gratis praktiskt råd. Håll dig borta från Ukraina.
Den ukrainska oron fördjupades ytterligare när Belarus deltog i en gemensam kärnvapenövning med Ryssland.
Den ryska hypersoniska roboten Oresjnik, som kan bära kärnvapen, är också sedan flera månader på plats i Belarus.
– När ryska robotar placeras i Belarus riktas inte hotet mot Ukraina, utan mot Europa. Ryssarna försöker på det här viset påverka debatten i Europa, säger Ryhor Nizhnikau.
Rysslands strategi mot Ukraina är enligt honom inte enbart militär, utan också politisk.
– De vill att samma sak ska hända med européerna som med amerikanerna. Nämligen att vi distanserar oss från kriget. Ryssarna vill att Kiev ska kollapsa innan de faktiskt erövrar det.
Går Belarus ut i kriget?
Militära experter konstaterar att det är ”mycket osannolikt” att Belarus genomför en markinvasion av Ukraina. Den amerikanska tankesmedjan ISW har inte observerat någon uppbyggnad av belarusiska styrkor vid gränsen.
Ryssland saknar också de reserver som skulle krävas för att stödja en markinvasion. Ryhor Nizhnikau delar den bedömningen.
– Så länge Ryssland inte för in stora mängder trupper i Belarus förändras inte läget.
Samtidigt menar han att Ukrainas varningar om Belarus långsiktiga roll är berättigade.
– Belarus är definitivt en del av Rysslands militära planering.
Han säger att det helt säkert finns underrättelserapporter som menar att Ryssland planerar att involvera Belarus igen.
– Ryssarna tänker redan på vad de ska göra de närmaste åren. Och då kan Belarus bli en verkligt användbar tillgång.
– Efter Donbas är Rysslands nästa mål Kiev, och då är Belarus territorium återigen avgörande.
Lukasjenko håller tyst
Ledaren Aleksandr Lukasjenko har hittills varit tämligen tyst om de ukrainska anklagelserna.
– Helt enkelt därför att han inte vet vad han ska säga, säger Ryhor Nizhnikau.
I stället förbereder Lukasjenko en avgörande förhandlingsrunda med Washington. Men hans handlingsfrihet är kraftigt begränsad betonar Nizhnikau.
– Lukasjenko är som en mus som fastnat i en fälla, och det finns ingen som kan befria honom.
– Han vet att han kan behålla makten bara om president Vladimir Putin är på hans sida, oavsett hur kriget går. Och det är också Putin som kommer att avgöra hans framtid.