I slutet av februari 2022 ockuperade ryska trupper Volodymyr Martusovs hemstad Tokmak.
– När attacken började var jag hemma med familjen. Det var ständiga explosioner, men vi bodde i utkanten av staden, så vi hade mer tur än de som bodde i centrum. De ryska soldaterna tog sig genom centrum och fortsatte mot militärbasen, berättar Martusov.
Familjen stannade kvar i den ockuperade staden i en månad. Elen slogs av och mat och vatten tog slut.
– Vi fick gå 2–3 kilometer till fots för att nå butikerna. Om det fanns el någonstans bad vi om att få ladda telefonerna lite, minns han.
Hade inte råd att fly
Att evakueras kostade 20 000 hryvnia (cirka 460 euro). Martusovs månadslön låg på 5 000–7 000 hryvnia.
– Jag hade absolut ingen möjlighet att få ut min familj, säger han.
Efter en månads ockupation lyckades Volodymyr Martusovs chef hitta volontärer som hjälpte familjen utan ersättning. Resan till Zaporizjzja, som i fredstid tar ungefär två timmar, tog nu över 12 timmar.
– Det var explosioner längs vägen och det var mycket svårt att ta sig igenom de ryska kontrollpunkterna. De kontrollerade allas väskor, plånböcker och telefoner. Nästan hela vägen till Zaporizjzja kantades av utbränd militär utrustning och förstörda fordon, berättar Martusov.
Ett nytt liv i Finland i Ekenäs
När familjen kom till Finland var barnen rädda för höga ljud. Om något plötsligt föll eller smällde till ryggade de tillbaka och hukade sig. De yngre barnen ville till en början inte stanna på dagis eftersom de inte förstod språket.
I dag har situationen förändrats. Barnen har fått vänner och egna intressen. En spelar badminton, en annan tycker om matlagning och en tredje gillar matematik. I vardagssamtal blandar de finska och ukrainska. Den äldsta dottern planerar att studera till läkare.
Mamman Kateryna Martusov studerar finska för att i framtiden kunna utbilda sig inom sjukvården. Familjen vill stanna i Finland.
Arbete utan gemensamt språk
I Ukraina tillverkade Volodymyr Martusov soffor och möbler. Han började arbeta i Finland utan att kunna finska, svenska eller engelska.
– Språkkurserna hölls på finska, men läraren förklarade på engelska och svenska. Jag kunde inget av de språken då. Det är väldigt svårt att lära sig när man inte kan fråga om det man inte förstår, konstaterar han.
Martusov fick anställning hos skomakaren Ari ”Eki” Eronen i Ekenäs.
Efter fyra år ligger telefonen med Google Translate fortfarande på arbetsbänken. Intill ligger ett papper med handskrivna instruktioner på finska av Eki Eronen, och Volodymyr Martusovs egna översatta anteckningar.
Eki kommer hela tiden med egna idéer och delar generöst med sig av sina kunskaper. Man kan säga att allt jag gör här är tack vare honom
Volodymyr Martusov
Till en början sysslade Martusov med skoreparationer och byte av dragkedjor hos Eronen. Efter ett tag frågade han om Martusov ville prova något nytt.
– Jag började sy nya båtkapell. Den första beställningen gick bra, sedan en till. Därefter satte vi in en annons, säger Martusov.
Förstod att man inte kan lära sig utan att göra misstag
Martusov minns sin första arbetsdag med ett leende.
– Jag var så nervös att händerna skakade och trådarna trasslade sig. Men med tiden förstod jag att man inte kan lära sig utan att göra misstag. Om chefen trivs med dig och du trivs med arbetet slutar språket att vara ett hinder.
Sedan Volodymyr Martusov kom till Eronen har de kunnat utöka sina tjänster avsevärt.
– Förra månaden arbetade jag trehundra timmar – och trehundra timmar, det är sju dagar i veckan och i genomsnitt 10 timmar om dagen, berättar Eronen med ett skratt.
Artikel och video: Maryna Stoliarchuk.
Maryna Stoliarchuk studerar media på Prakticum och är praktikant på Yle Västnyland. Hon och redaktionen har använt AI i olika skeden av arbetet, bland annat för översättning.