Helhetsintrycket: Tillräckligt bra
Finland spelar semifinal. I resultatidrott är det bara segrar som spelar någon roll och Lejonen gjorde jobbet på en tillräckligt bra nivå för att avancera i ishockey-VM.
Men klart vi ska vara lite kritiska ändå.
Det kändes rätt tidigt som att matchen ur ett neutralt perspektiv kommer att bli rätt tråkig. De schweiziska åskådarna, som hade klar majoritet på läktarplats, underhöll sig själva främst med att försöka få vågen att gå runt i Züricharenan.
Varken Finland eller Tjeckien imponerade. Lejonen var bättre då det betydde som mest, förde spelet i längre perioder, men med tanke på hur dåligt tjeckerna stundvis spelade borde segermarginalen ha varit mycket större.
Men som sagt, egentligen spelar det inte någon roll.
Avgörandet: Rutinen i det blåvita omklädningsrummet
Vi litade på oss själva och vårt system, berättade Patrik Puistola efteråt och påståendet klarar ögontestet också.
Lejonens spel i fem mot fem var på en helt annan nivå än Tjeckiens. Och då finländarna lyckades pressa tillbaka tjeckerna så blev det också resultat.
Då Tjeckien desperat försökte få igång anfallsspelet i den tredje perioden tappade de konceptet. Lejonen gjorde inte det.
(Hur det såg ut i den andra perioden går vi in på lite senare i texten, oroa er inte.)
Visst, det hade kunnat se annorlunda ut om någondera eller båda puckarna som träffade ramverket i början av perioden hade gått in. Men en gammal klyscha är ju att man förtjänar sina studsar. Det gjorde Lejonen i den här kvartsfinalen.
Snackisen: Är Schweiz för dyrt för hockeyfans?
Som sagt var den absoluta majorteten av fansen i hallen schweizare, varav många förmodligen köpt en dagsbiljett för att säkra en plats i värdnationens kvällsmatch.
Men det var ändå påtagligt hur få finländska och tjeckiska fans som hade bemödat sig till VM-orten. I Fribourg såg tjeckerna, åtminstone på basis av tv-bilderna, till att skapa karnevalstämning då deras hockeyherrar spelade.
I Zürich hade de en högljudd trumma, men inte mycket mer än så.
De finländska fansen har sen lyst med sin frånvaro hela turneringen.
Men visst är det förståeligt. Och kontrasten är eventuellt mer slående efter fyra raka VM där det finns en god anlending till stor blåvit representation på läktarplats.
Två hemma-VM, ett VM i ett väldigt förmånligt och trevligt Prag, ett VM i grannlandet dit man lekande lätt tar sig till och med bara över en dag.
Schweiz är dyrt för en turist. Så är det bara.
Utropstecknet: Bredden, igen
Fyra mål framåt av totalt tre kedjor. Fjärdekedjan, som ändå i första hand ska vara en defensiv kedja, var den enda som inte fick in pucken i matchen.
Antti Pennanen fick efter Schweiz-matchen svara på frågor om han är orolig för att Anton Lundells kedja inte riktigt levererat offensivt i samma utsträckning som de andra kedjorna.
Hans svar var att de också blivit matchade mot kedjor där de tvingas försvara.
Men visst kan de göra mål också. Och det bådar gott inför semifinalen.
Frågetecknet: Kan Lejonen hålla sig i skinnet?
Finland har spelat två matcher som på riktigt har testat dem i den här turneringen. Mot Schweiz blev det sammanlagt sju utvisningar, varav den sista var avgörande då värdarna gjorde segermålet i powerplayt som följde.
Mot Tjeckien blev det förvisso bara två, men de kom för nära inpå varandra och tillät Tjeckien att reducera med två man fler på isen. Det i ett skede då tjeckerna verkligen hade alla möjligheter att vända matchen.
Behöver man vara orolig? Lite, tycker jag. Okej, fine, om man inte orkar låta bli att spela disciplinerat i en gruppspelsmatch, men om samma tema upprepar sig i kvarten så kan det vara ett tecken på att något på det mentala planet inte riktigt sitter rätt just nu.
Spelarna är åtminstone medvetna om det.
Lejonkungarna
Tre stjärnor: Aleksander Barkov
Det blev ”bara” en assist för lagkaptenen, men sättet han lugnade ner spelet då Tjeckien pressade på som mest är värt mer än så. Gör inga dåliga beslut på isen, helt enkelt. Och då matchbilden blir darrig är det avgörande.
Två stjärnor: Sakari Manninen
Om det inte varit för hans idiotiska utvisning i andra perioden hade Jesse Puljujärvi kanske fått lite synlighet här, nu går all ära till hans kedjekamrat istället. Manninen har verkligen kommit igång. Hyllades efteråt av Antti Pennanen också, och var tangerat poängbäst i Lejonen med sina 1+1.
En stjärna: Lenni Hämeenaho
Den andra spelaren som noterades för 1+1 i matchen. Spelade rätlinjigt och var synlig, vilket man inte kan säga om alla Hämeenaho-insatser i VM så här långt.
Fortsättningen: Nu mäts Lejonen på allvar
Kanada, klockan 21 på lördagskvällen i Züricharenan. Tuffaste möjliga motstånd.
Lönnlövens trupp är fruktansvärt stark på pappret. Med Sidney Crosby och Macklin Celebrini i spetsen går Kanada in i matchen som klara förhandsfavoriter.
Men på samma sätt som Schweiz hade en OS-revansch att ta kan det samma minsann sägas om Lejonen också.
Nu gäller det för Lejonen att faktiskt visa upp det man säger att man lärt sig så här långt under turneringen.
Artikeln uppdaterad efter att det klarnat vem Finland möter i semifinalen.