Nu har Linda Zilliacus ett chefsår bakom sig i Vasa, i en teatermiljö som hon innan hon tillträdde fick höra att hon inte vet tillräckligt om. ”Du vet inte vad Vasaborna vill ha”, sades det.
‒ Men skillnaderna handlar nog mer om personer än om geografi, säger hon.
‒ Det österbottniska är dessutom så starkt i Österbotten, den där kärleken till hemorten. Så jag tror inte det finns någon risk att man kör över det.
Tillsvidare har teaterns repertoar varit spikad av hennes föregångare, så det är först nu som hennes avtryck börjar märkas.
Att Axel Åhmans roman Eldsjäl blir teater i Vasa är väl mera väntat än vågat, men före det är det dags för hennes första stora pjäsval, teaterversionen av Lukas Moodyson-filmen Tillsammans.
Så hämtar hon också Helsingforsregissören Joakim Groth till Vasa efter en paus på tio år, han ska skapa en pjäs av lokala berättelser och minnen som teaterns publik bjuder på.
Men det är inte bara i repertoaren som Linda Zilliacus visioner ska synas.
Ny satsning på ett residensprogram för fria grupper
Den stora nyheten handlar om ett residensprogram för fria grupper.
Tanken är att teaterns utrymmen och infrastruktur ska kunna utnyttjas också av scenkonstnärer som inte är knutna till teatern. Det handlar om rum, boende och verkstäder.
Teatern har ett magasin på sin gård, ett flera hundra år gammalt stockhus, där en så kallad black box har plats för drygt 60 åskådare.
Dessutom finns det en lägenhet i teaterns jugendhus och verkstäder som kan utnyttjas när det inte jobbas med teaterns egna produktioner.
Allt det vill Zilliacus att fria grupper i framtiden ska kunna få tillgång till.
‒ Jag upplever att arbetstillfällena inom teaterkonsten på svenska i Finland är orättvist fördelade. Det finns de som gör för mycket och det finns de som inte får chansen att göra tillräckligt. Och då jag nu har privilegiet att jobba på en institution vill jag göra det jag kan för att ge frilansare nya möjligheter.
Residenstanken innebär att en fri grupp skulle kunna sova och äta och ha kontor inne i jugendlägenheten, och sedan ha en studioscen där den får skapa på egna premisser.
‒ Jag vill kunna säga … där är magasinet, vi ses om fyra veckor och ser vad som har hänt.
Färsk rapport önskar fler samarbeten
Just bristen på samarbeten mellan institutioner och fria grupper var något som tankesmedjan Magma lyfte fram som ett problem i den färska rapporten om teater på svenska i Finland.
I dag är det i första hand Teater Viirus som med sitt Viirus Guest-program skapat en struktur som ger fria grupper rum på en etablerad scen.
Nu vill Wasa Teater vara först med att skapa något liknande på en större institution, med ett mer omfattande koncept.
‒ Vi har redan inledande finansiering för en utomstående person som ska planera programmet, berättar Linda Zilliacus.
‒ Jag tänker att det måste vara en representant från det fria fältet som styr upp det här. Så redan i höst ska via rekrytera en kurator.
Om allt går som tänkt ska Magasinets första premiär bli av senast hösten 2027. På lång sikt tänker Zilliacus att det ska finnas plats för fyra grupper under ett spelår, och att salongen ska rymma fler besökare.
Det som krävs av de gästande grupperna är inte enbart en tillräckligt god idé, utan också finansiering som täcker gruppens egna utgifter.
Som så ofta då det finlandssvenska teaterfältet planerar något utöver det vanliga, hoppas Linda Zilliacus att grupperna ska få stöd från fonder och stiftelser.
Tanken är att teatern skulle tilldelas öronmärkta pengar för dem som via open calls bjuds in till residensprogrammet.
Därför räknar Zilliacus med att satsningen lockar grupper från hela Svenskfinland, kanske också från Sverige. Vasa är dessutom en bra stad för scenkonsten.
– Vasa är det nya Helsingfors! Vasa är en rolig stad, det händer massor, den är liten och kompakt men här finns en aktiv publik.
Billiga biljettpaket och ekologiskt tänk
Wasa Teater håller som bäst på att utarbeta en ny strategi som ska bli klar innan sommaren.
Vad den kommer att innehålla vill ingen ännu säga, men till Linda Zilliacus drömmar hör att utveckla samarbetet över Kvarken mot Umeå och göra teaterhuset till något av ett kulturhus som människor kan titta in fast det inte spelas på någon scen.
Men det handlar också om att fortsätta tänka ekologiskt.
Wasa Teater är i dag en av tre teatrar i Finland som arbetar enligt Theater Green Book, ett ursprungligen brittiskt projekt som satt upp riktlinjer för ett ekologiskt hållbart arbete inom scenkonsten.
‒ Det arbetet ser jag som ett engagerande tillägg i verksamheten. Det kan förena personalen i en gemensam strävan att uppnå ekologiska mål, och stärker känslan av samhörighet.
Det som i eftersvallet från Magmarapporten blivit det stora debattämnet i Svenskfinland, är teatrarnas biljettpriser.
Det är dyrt att gå på teater, och exempelvis i Sverige har flera teatrar framgångsrikt prövat på ordentliga rabattprogram för unga.
Nu har Wasa Teater tagit modell av svenska nationalteatern Dramatens unika satsning som ger under 26-åringar chansen att se hur mycket teater som helst under ett spelår för 35 euro.
Nu är det möjligt också i Vasa. För 26 euro.