Livlig kommers präglar stadsdelen Pettah i huvudstaden Colombo i Sri Lanka. De smala gatorna är packade med fotgängare, försäljare och fordon av alla slag, och stämningen är intensiv men fredlig.
Det är svårt att föreställa sig att hundratals människor massakrerades i Pettah när ett brutalt inbördeskrig bröt ut år 1983.
– Min farbror blev knivhuggen, men han hade tur och överlevde. Han livnärde sin familj genom att fungera som bärare i Pettah, berättar en souvenirförsäljare som inte vill bli namngiven.
Mer än hälften av invånarna i Pettah hörde på den tiden till Sri Lankas tamilska minoritet. Tamilerna blev attackerade av singaleser som bildar den klart största folkgruppen i landet.
Makthavarna stod bakom våldet
Våldsamheterna spred sig snabbt från Pettah till andra delar av Colombo och sedan till orter i olika delar av landet. Händelseförloppet anses ha satt i gång det långa inbördeskriget.
Det har visat sig att våldsamheterna inte var spontana. I stället hade de planerats av de politiska beslutsfattarna som utan undantag var singaleser.
Ingen vet exakt hur många människor som dödades i inbördeskriget. Det antas vara frågan om minst 100 000 av vilka största delen var tamilska civilpersoner.
Också efter att kriget tog slut upplevde den tamilska minoriteten länge att den var förföljd. Tamilen Elilan Chandrasekarai säger att läget i det avseendet nu är bättre.
– Det var de dåvarande makthavarna som orsakade problemen, inte det singalesiska folket. Singaleserna ställer sig vänligt till oss tamiler, och den nuvarande regeringen är bra, säger Chandrasekarai, som är föreståndare för ett hotell vid öns östkust.
Stora massgravar påträffas fortfarande
Fientligheterna mellan singaleserna och tamilerna har präglat största delen av den 30 år gamla Elilan Chandrasekarais liv, så det är naturligt att han nu hoppas på det bästa.
Den politiska kommentatorn Paikiasothy Saravanamuttu varnar ändå för att mycket fortfarande kan gå på tok.
– Det finns många öppna frågor som måste få ett svar. Det är till exempel nödvändigt att få veta sanningen om alla massgravar, säger Saravanamuttu, som leder en av de största och äldsta tankesmedjorna i Sri Lanka.
Enligt Amnesty International försvann tiotusentals civilpersoner spårlöst under kriget och efter att det tog slut år 2009. Flertalet var tamiler, som tros ligga begravda i omarkerade massgravar.
Srilankeserna påmindes än en gång om grymheterna när en sådan grav hittades av en händelse i fjol.
Hittills har man grävt fram kvarlevorna av mer än 200 personer ur graven.
Konflikten har pågått länge
Paikiasothy Saravanamuttu förklarar att makthavarna aldrig har visat något som helst intresse för att börja reda ut var massgravarna finns.
Han säger att de försvunna tamilernas anhöriga därför är i en hopplös situation.
– Tamilerna har inte en enda ledare som kan framföra deras önskemål. Ingen kan heller ge utlopp för deras missnöje.
Drygt 10 procent av invånarna på 22 miljoner är tamiler, medan 75 procent är singaleser.
Ända sedan landet blev självständigt 1948 har makthavarna varit singaleser, och under årens lopp har många av dem gått in för att begränsa tamilernas rättigheter.
– Redan på 1950-talet började tamilerna uppleva att de var förtryckta. De hade därför grundat motståndsrörelser flera år innan inbördeskriget bröt ut, säger Saravanamuttu.
Militären har övertagit tamilernas marker
Flertalet av tamilerna är hinduer medan singaleserna i huvudsak är buddhister. Religionen spelar en viktig roll i en stor del av singalesernas och tamilernas liv.
Det finns således otaliga hinduistiska tempel i orterna vid östkusten och i norra Sri Lanka där upp till 90 procent av invånarna är tamiler. Alla de häftigaste striderna under inbördeskriget utspelades i tamilernas hemtrakter.
I norra och östra Sri Lanka kontrollerar militären fortfarande stora områden dit tamilska civilpersoner inte har tillträde. Saravanamuttu säger att militären överlag har blivit en farligt inflytelserik institution.
– Regeringen har till exempel inte gått in för att häva de strikta säkerhetslagarna som infördes under kriget. Det förmodas bero på att den inte vill uppröra militären i allt för hög grad, kommenterar han.
Generalerna verkar bakom kulisserna
Ända sedan president Anura Dissayanake kom till makten för två år sedan har hans regering strävat efter att i varje fall i viss mån förbättra den tamilska minoritetens ställning. Det är många tamiler tacksamma för.
Regeringen har ändå samtidigt undvikit att försöka tackla tamilernas grundläggande problem. Paikiasothy Saravanamuttu säger att regeringen också i det avseendet låter de militära ledarna få sin vilja igenom.
Saravanamuttu påpekar att generalerna är i en avundsvärd situation. Det är ofta de som bestämmer, men de behöver inte ta ansvar för följderna.
– Vi kan ha en regering som är beroende av militären för att hållas vid makten. Det betyder att man kan säga att vi kan ha en militär regering utan att det har ordnats en militärkupp, konstaterar han.
Båda parter var grymma
Paikiasothy Saravanamuttu påminner om att FN har anklagat militären för grova brott mot tamilernas mänskliga rättigheter i slutskedet av inbördeskriget och efter att det tog slut.
Ända sedan FN framförde anklagelserna har de militära ledarna motsatt sig alla utredningar av det som skedde.
Enligt FN fortsatte soldater efter krigslutet att ta livet av tamiler som misstänktes för att ha sympatiserat med den krossade motståndsrörelsen Tamilska befrielsetigrarna (LTTE).
Saravanamuttu säger att det var tragiskt att ingen LTTE-ledare någonsin ställdes inför rätta.
Han beklagar också att det verkar vara allt mer troligt att inte heller de som ansvarade för militärens övergrepp någonsin blir åtalade.